Välkomna till Tivoli Empatia!

God förmiddag tråden.

Jag fortsätter snöa in på julklappsavdelningen (är lite rädd för att det beror på att jag för första gången i mitt liv inte ser fram emot jul...)

Även jag för en ojämn kamp vad gäller julklappsutdelandet - jag tycker att det är jätteviktigt att alla, även de små, vet vad dom har fått av vem!

Jag har också en utpräglad "rättvisetanke" vad gäller julklappar. Mera med fokus på antal paket än på ekonomiskt värde. När det är stor åldersspridning på barnen är det svårt att få till ekonomisk rättvisa, en ny mobil till äldsta kostar ofta mer än önskeleksaken till yngsta.

Det är direkt smärtsamt att se besvikelsen hos ett syskonbarn i 10-års åldern som får bara ett par paket när syskon och kusiner får stora högar.
Man måste vara äldre för att faktiskt kunna förstå att det enda paket kanske är vart mer pengar än alla de andras klappar tillsammans.

Även i "kusinskaran" (mina och mina syskons barn) är åldersspridningen stor, från 30 till 8 vilket både är en fördel och en nackdel.

Vi har alltid firat jul hos våra föräldrar efter varannat års-principen på julafton och juldagen och  därför också delat våra egna barns julklappar i en större julaftonspott och något som delas ut på juldagen.
Detta ställde till bekymmer när mina brorsbarn var små och det firades juldagsjul med dom - våra barn fick jättehögar och brorsbarnen fick ett i var från oss.
Förklara det för barn i 4 - 8 års åldern...

MSW - fy vilken tung dag du fick En liten kram till dig

*skrämde jag månne bort alla?*

I går kändes det som att jag kunde andas lite. Jag har fått en psykopattid i mellandagarna och det kändes i går som en livlina.

I dag är ångesten här fullt ut och jag har lyft telefonen flera gånger för att avboka tiden. Ena gången för att den är så långt fram att jag inte klarar mig dit, nästa gång för att det inte är någon idé och självklart så kommer jag bli skrattad åt och få veta vilken vidrig människa jag är så det är ju inte ett dugg konstigt att det blev så här osv i all oändlighet.

Rackarns så sund jag känner mig just nu...

Zappar hysteriskt på fjärrkontrollen för att hitta nåt som kan distrahera men lyckas dåligt även där.

Vandrade iväg till tvättberget för att hjälpa äldsta dottern att ha allt rent som hon behöver för sin vecka i London - hon är så illa tvungen att hänga sen för det fixar inte mina händer.
Lämnade tvättberget orört eftersom "det ialla fall är snökaos i england också så hon kommer säkert inte iväg på söndag och det är också mitt fel och stackars barn som behäver ha en mamma som mig"
Å sen grinade jag en stund.

Får väl vara tacksam att jag har några timmar på mig att sortera till mig innan barnen kommer hem...

Känner fortfarande att det är "fel" att spy galla här i tråden men är livrädd för att vända tillbaka till läget där jag har dåligt samvete för att jag inte lyckas ha kontakt med nåt annat än mina egna maror.

Lappis - Jag hade nog ingen orättvisetanke i det du berättade, var nog mera sånt som snurrade upp i mitt huvud medan jag skrev.

Jag har också sett det du beskriver, både hos syskonbarnen och mina egna!
Får lite samma känsla som när man ser en "bolltokig" hund - helt fixerade och hart när omöjligt att bryta beteéndet! Inbillar mig att det ibland kan vara en åldersgrej eller nåt?
Precis som att barnet blir så till sig över allt spännande så att det spårar ur.
Fast då har det inte handlat om ilska när paketen är slut - mera ett hystiriskt slitande så länge det finns nåt att slita i.

Har även sett ett liknande beteende hos ett par av mina syskonbarn och där handlar det om något helt annat.
Oavsettålder så handlar det om att "JAG ska ha mest annars är alla dumma!" och det blir ett fruktansvärt liv med vredesutbrott över få få paket, fel paket och det upprörande faktum att man inte har fått ALLT! på sin önskelista...

Tänker sticka ut hakan och konstatera att dess två syskonbarn aldrig nekas någonting. Ever. I deras fall är det dessutom en självklarhet att de alltid ska stå i centrum. Att inte avbryta när andra pratar är ett okänt fenomen i deras värld. Går det för lång tid utan att någon av dom fått den uppmärksamhet de anser sig förtjäna så är det en självklarhet att börja sjunga, prata högtljutt, skrika en stund eller kasta saker...
Det finns heller inte på kartan att man dukar av efter sig eller tackar för maten. Är man törstig så reser man sig inte och hämtar dricka i kylen utan man säger att man är törstig och väntar på att någon ska ge dom dricka.

Så beter man sig även hemma hos min 78 år gamla mamma...
Och barnen i fråga är idag 17 och 14 år gamla...

Egentligen ska man kanske tycka synd om dom för livet kommer att bli tufft för dom tror jag?

Min bror hävdar att "man måste ta sig tid att SE sina barn så att man inte skadar deras självkänsla" - själv undrar jag stillsamt om han aldrig orkade läsa kapitlet om vikten av gränser?

Lappis igen - Tack för dina ord. Nej, jag har valt att inte berätta för just någon vad som händer i mitt liv just nu så det blir ganska ensamt. Och ja, jag inser också att det är skammen som gör att jag inte berättar.

AM - Kan man inte vräka Yasuragi? Kan han inte köpa en villa som han kan fixa bäst f-n han vill? Han verkar ha mer än en skruv lös alternativt att det fattades skruvar från börjar?
Eller så har hans föräldrar inte heller läst kapitlet om vikten av gränser?

Nej jag ska låta bli att avboka tiden.

Jag har kastat lappen med telefonnummret nu för säkerhets skull så det blir lite mer omständigt att få tag på dom om jag svajar igen.

Jag har nog inga synpunkter på respons.
Min uppfattning är att tråden är en klok tråd och enda gången det var riktigt viktigt för mig att slippa viss respons och stridspittar var där alldeles i början och det känns mycket bra att tråden (och jag) slapp dom diskussionerna.

Jag vill dock framhålla att ingen ska känna sig tvungen att ge respons! Så får ni absolut inte känna någon av er!

Barnen kom hem tidigt, äldsta hade inställda lektioner. Nu ska dom se nån film och äta onyttigheter mitt i veckan och sen ska det tydligen porslinsmålas tallrikar till mormor och farmor i julklapp :)

Och en av Prickens bajsblöjor?

Hade alldeles glömt att det var uppe som förslag förut och log ett av dagens få leenden när jag läste det igen

Den kvarvarande hunden har också bjudit på anledning till ett leende - det är sällan man ser en 14 år gammal hund smyga som en katt på småfåglarna i syrenhäcken. 
Att hon sen avrundade med ett rävskutt rätt in i häcken och förärade sig ett halvtrist sår på gumminäsan och ett ovanför frantänderna får man väl ta med jämnmod antar jag...

Jag ska ta en dust med tvättmaskinen och sedan dra på mig skoteroveroll och göra som Muggles föreslog och gå en liten sväng innan det blir mörkt.

Kapellösa - Jag är ingen WoW-spelare (är inte nån vidare strateg) men ska nog ta en tur till RuneScape i eftermiddag och dräpa mig några drakar!

*Vinkar till Frullan*

*Sträcker ut ett hörn av bästa Livetärskit-pläden till Porchez så vi kan sitta i soffhörnet, vara bittra och äta praliner en stund*

Snaily - De sista dagarnas väntan är verkligen ap-trista.
Jag gick över 14 dagar med äldsta dottern (2 veckor var max då) och sen ringde barnmorskan och undrade varför jag fortfarande var kvar hemma...
Så det paddlades in till BB där jag blev klämd och petad på för att sedan utrustas med igångsättningsdropp.
Efter 7 timmar (jag broderade en liten duk med langettkant under tiden) klev en utmattad förlossningsläkare in och undrade med desperation i rösten om jag verkligen INTE KÄNDE NÅGONTING!
Å det gjorde jag inte - inte mer än ett stillsamt "knorpande" i magen.

"Det duger" utbrast han och sen var det färdigbroderat.

Efter ytterligare ett par timmar gjorde det ont - jag tror fortfarande att det var för att det hela tiden sprang folk där och klämde på mig - och jag fick Petidin och somnade som en klubbad gris.

Så jag har ingen aning om ifall jag öht "kände nåt" men jag hade tydligen sagt fula ord till narkosläkaren som la ryggbedövningen så honom uppmärksammade jag iaf.

Vill väl bara säga att det är fullt möjligt att hinna en hel bit in i förlossningen utan att "man känner nåt"...

Och då är jag dessutom extremt smärtkänslig och väldigt pipplig när det gör ont.

Kram på dig Snaily och jag hoppas på att få säga hej till Ynglet snart :D

Vilken massa nattsuddare det är här i kväll

Sweet - Å vilka härliga nyheter!

Oupsie - fy och blä för foglossning :(

Sov gott ni alla som ska (och kan) sova så här dags.

Jag har varit hemma, sjukskriven, i 2 dagar och vilat händerna åtminstone. Den själsliga vilan lyser med sin frånvaro än så länge.

I morgon, om skitbilen behagar starta, ska jag till jobbet tidigt för ett möte och sen jobbar jag även fredag.
Så nyss kom jag på att håret var i akut behov av sanering och resultatet av det blir att jag nu går å lägger mig med blött hår. Jag kommer alltså vakna i morgon och se ut som en myrstack i storm. Hurra.

Sen roade sig Telia med att råka släppa TVbox-uppdatering till ALLA kunder samtidigt med generalhaveri som resultat. Nästan så det kan vara värt att flytta nånstans där det finns fler alternativ än Telia - det krånglar och pixlar mest hela tiden :(

Nähä, jag tar väl myrstacken och kryper i säng med min bok.

Förresten PB - man kan göra kristyrpluttar på pepparkakshuset om man råkat äta upp Nonstopen! Det brukar vi göra.
Alltså - först äter vi upp Nonstopen och sen gör vi kristyrpluttar...

Jag skulle bara kolla mail och nu måste jag ju logga in igen lite snabbt!

Först - aha, då förstår jag vikten av Nonstop! Här äts det brända sockret som huset är monterat med istället. Är man riktigt skicklig så hänger huset ihop nästan hela mellandagarna!

Sen - Nu när jag läste listan över vad du gjort idag så mindes jag heltplötsligt ett av de råd jag själv fick när jag hade det riktigt jobbigt med förra utmattningsdepressionen (stavas det så? Ser skumt ut)

När jag (förra gången) kände mig som århundradets mest värdelösa och onyttiga person så blev jag uppmanad av någon att skriva upp vad jag gjorde på dagarna.
Jag tog en skrivbok och började skriva.
Sen tog det ett tag innan jag faktiskt LÄSTE vad jag skrivit men iaf.

Ett mycket bra och enkelt sätt att ge sig själv möjligheten att se vad man faktiskt, trots allt, åstadkommer mitt i det nattsvarta.

Följdaktligen kommer jag från och med i morgon att skriva vad jag gör.

Och så avrundar jag kvällen med att ge dig, allra vackraste Passionsblomman, stående ovationer för det praktfulla dagsverke du har gjort idag! Och extra kudos för julpysslandet i går!

Jag går och lägger mig med en känsla av att det finns hopp även i det mörkaste och även för mig.

Eh?

"Du måste ange mer text för att få posta!"

Va fan????

*tycker om möjligt ännu mer synd om mig än innan*

Och dito AM's databasfel vid postning

Å inte finns det någon arg smiley att använda heller  >.<