Välkomna till Tivoli Empatia!

*vinkar lite*

Min tillvaro sammanfattas nog bäst av följande visdomsord:

Vår herre sade;
Le och var glad ty det kunde vara värre
Jag log och var glad
och mycket riktigt blev det värre...

Det här inlägget sprider inte direkt julefrid så feel free att scrolla!

I tisdags trodde jag att dagens största bekymmer var att få en tid på VC för örondroppsrecept mot gurgel och kli samt en skitbil som försökte koka hela vägen till jobbet.
Väl framme på jobbet och strax innan jag fått av mig halsduken så blev jag inringd till företagshälsovården för provtagning - omedelnyss.
Tydligen var resultatet av reuma-proverna jag lämnade veckan innan dåligt så det skulle kontrolleras en gång till.
Hurra? Eller nåt.

Sen blev det snöstorm så jag lämnade bilen på jobbet och tog bussen hem.

I lördags åktes det till lärdomsstaden så yngsta fick inhandla julklapp till storasyster och sedan parkeras hos svårmor så vi kunde handla resten av klapparna.

Jag hatar nåt så intensivt att traska runt och trängas med folk och leka "lyckliga familjen" så jag bara vill gråta eller möjligtvis skrika.
Fast vi hittade det vi skulle och en bonusklapp som vi inte trodde vi skulle hitta.

Sen åktes det till mitt jobb där han fick skotta fram min skitbil och fylla ny kylarvätska (den läcker som ett såll därav kokandet).

Då rasar kylpaketet på hans bil som börjar stormkoka och skjuta ur sig vatten både ute och i kupén. Som bonuseffekt sveptes bilfan in ett praktfullt ångmoln varpå en förbipasserande bilist stannar och försöker spruta pulver på bilen... Snällt tänkt men jag är glad att han hejdade sig.

Kokande bil körs till svårmor och jag efter i skitbilen. Planen var att jag skulle åkt hem och han till svårmor för att handla och skotta snö. Inte alls att jag ofrivilligt skulle bli sittande i hennes kök.
Nu har jag bara pratat med henne i telefon efter att jag upptäckte "det stora sveket" så det blev säkert jobbigt för henne också men jag var verkligen inte rustad för att lyssna till:
Ojvoj men vi som skulle åka och handla x 3
Ojvoj men då får jag skotta själv i morgon. Hjärtdoktorn sa att jag inte skulle skotta men det får gå ändå x 2
Ojvoj vilket elände det är med bilar x 5
Ojvoj hur ska hon kunna sova nu då da x3

Han är diabetiker och behövde äta en frukt för att inte hamna lågt varpå:
4 gånger fick vi säga att vi INTE skulle äta middag hos henne
En slät kopp kaffe tackade jag ja till men avböjde något att äta. 9 gånger fick jag upprepa "tack, det är bra för mig"...

Efter att hon vojat sig över hur det skulle gå med hennes handlande och hur han skulle komma till jobbet så ledsnade jag och påpekade att även JAG ska ta mig till jobbet och om inte 8-åringen ska GÅ 3km från fritids och hem så behövde även jag bil att förflytta mig med eftersom matarbussen går ytterst godtyckligt och dessutom inte alls på skolloven...

DÅ kläcker hon ur sig att "om man bor här så behöver man ingen bil alls för här i stan går det bussar!"
(Eh, varför måste då vi köra 7 mil tor extra för att KÖRA HENNE ÖVERALLT?????)

Dessutom -
Det är mer än 20 år sedan vi valde att flytta ut på landet istället för att bo i hans mormors hus (100m från svärföräldrarnas) och det valde vi av flera orsaker.
Bl.a. att jag inte uppskattade att hans föräldrar tyckte det var en självklarhet att använda reservnyckeln och gå in oinbjudna i VÅRT hem för att byta gardiner och rota i smutstvätten... Och byta gardiner i någon annans hem gör man lämpligast runt 8-tiden på söndagmornar...

Så självfallet är det ju jag som sedan dess varit den stygga och otacksamma som rövat bort hennes enda son och flyttat honom hela ohemula 3,5 mil bort - världens ände minst.
För hon hade ju behållt sin mammas hus för där skulle hennes son och hans familj bo. Så det så.
Sunt eller?

Självklart så rann sinnet på mig så jag tog tillfället i akt att upplysa henne om att hon nog hade rätt. Hade vi valt att bo kvar i fina villaområdet så hade jag tagit mitt pick och pack och dragit någonstans där människor visar varandra RESPEKT och då hade jag ju sluppit det helvete jag genomlever just nu!
Så lösningen på alla problem just nu kanske är att han flyttar hem så han kan serva lilla mamma och leva det liv hon valt åt honom så kan jag flytta nån annanstans och slippa bli illa behandlad hela tiden? (I det närmaste ordagrant)

Hon tittar lite osäkert på mig och säger att hon förståååår ju att det är jobbigt för oss också när bilen går sönder...

Nu vet jag att jag blir lite smått otäck när jag blir tillräckligt arg eller sårad. Jag tillhör kategorin som inte skriker eller gråter utan jag blir bara kall och genomelak. Jag höjer aldrig rösten vid ett sådant tillfälle, snarare tvärtom eftersom det tvingar andra att lyssna. Dessutom så blir mitt språk oerhört korrekt och jag har genom livet blivit upplyst om hur "otäck" jag är...
Kan inte påstå att jag direkt älskar mig själv när jag blir sån men jag kan bara ta så mycket skit på samma gång.

Herregud - vi flyttade för mer än 20 år sen!!!! Respektera det val vi gjort för f-n!

Utöver detta så är jag tydligen sambandcentral för våra mammors hejdlösa oro över om äldsta dottern kommer kunna ta sig hem från London på måndagkväll "för det är snöööökaos i england". Å dom ligger vakna av oro för tänk om hit och tänk om dit och kommer hon kunna ta sig hem????
Hur i hela fridens dar ska jag veta det??? När blev jag personligt ansvarig för såväl vädret i England som flygtrafiken?
Med en dåres envishet har jag upprepat att dom INTE ska flyga från Heathrow (pedagogiskt förklarande att det är den flygplatsen som har haft problem som dom pratar om på nyheterna) Den flygplatsen dom ska åka från (Gatwick) har inte haft lika stora problem så det går nog såååå bra såååå.
Dessa samtal äger med fördel rum flera gånger om dan för säkerhets skull.

Känns inte som att det är så himla kul att jag stoppar in näsan här och bara strör elände omkring mig
Men nu har jag suttit här och stirrat i en timme istället för att sova så jag postar mot bättre vetande

Har läst en massa saker jag tänkt kommentera på sistone men har liksom inte orkat. Nu kommer jag bara ihåg 2 saker...

Även jag är ett stort fan av Renessans koksaltspray! Hävdar bestämt att jag skulle vara förkyld mycket oftare om jag inte sprayade varje kväll

Till julgransförsäljarnas försvar - när man står utomhus i kyla en hel dag så fryser liksom ansiktet ihop så även om man försöker se trevlig ut  så ser man ut som sju svåra år :-/
Hade faktiskt besök av en liten tantilona på kontoret härom sist det var snorkallt, hon var mycket missnöjd med hur otrevlig kyrkogårdsperonal vi hade! Hon hade bara ställt en fråga och den hon pratade med hade bara sagt att hon skulle gå till expeditonen och dessutom log han inte ens...
Jag dristade mig till att konstatera att det var 23 grader kallt ute och personalen hade varit ute hela dagen och var nog stelfrusna... därav uteblivet leende.
Det kunde hon förstå när hon funderat en stund men det var ialla fall oförskämt att hon inte kunde få svar på var vem var gravsatt utan att gå till expeditionen.

Som tur var fick jag strax över 300 träffar på det namn hon angav så då kunde hon väl möjligvis acceptera att inte gick att komma ihåg så många med samma namn "Men nog måste väl ändå dom som jobbar här veta vem som är gravsatt var om det är lite ovanligare namn?"
Det finns sisådär 12 000 gravplatser på den kyrkogården...

Den roliga historien om kyrkogårdsarbetaren som får ett "Jobbar inte du här!?" när han inte kan svara på var Karlsson är begravd hamnade helt plötsligt i nytt ljus

Men vi har också fått besök av en pensionerad konditorfarbror som bjöd "all trevlig och duktig personal" på lussebullar så det jämnar ut sig i slutänden

Två jobbdagar kvar sen är jag ledig till 3 januari. Jag tror det känns bra.

Alla trådisar som ska ut och åka i julhelgen önskar jag en säker resa och alla trådisar oasett om det åks eller inte önskar jag en härlig julhelg

Snaily - hoppas Yngla sover lite stunder på dagarna så du får vila lite nu och då åtminstone. Det är en stor omställning och otroligt slitsamt att inte få sova på nätterna. I ren självbevarelsedrift la jag, under yngstas motsvarande period, ner all ambition utöver att amma/mata, byta bebis, gå på toa och sova så fort tillfälle gavs. Telefonen drog jag ur efter att ha meddelat alla närstående att jag behövde sova - inte prata i telefon i tid och otid. Inte så populärt kanske men det funkade hjälpligt.

Här i stugan går vi från klarhet till klarhet - nu ställde Norwegian in ungarnas flyg hem i kväll från Gatwick pga av dåligt väder och hög belastning...

Jag bävar för när mormor/farmor ringer här lite längre fram. För jag antar att det på nåt vis kommer att vara mitt fel och framför allt mitt jobb att hitta en lösning på problemet nyss så jag kan tala om när flickorna kommer hem.
För jag kan ju göra så mycket åt läget liksom?
Dessutom är dom 18 och inte ett dugg besvärade av att bo på ett golv i en vänthall ett par dagar. Deras liv går ju liksom ut på att spendera minst ett dygn i sovsäck utomhus i kön till nåt event eller nån konsert - även om dom redan har biljetter. Det är själva köandet som är grejen sägs det.

Jag behöver nog också lindas i en lämplig filt för att få allehanda spatt under kontroll...

Tack Blomman. Jag ska försöka.

Dotterns reskompis har resvana föräldrar (tillskillnad från dottern) så kompisens mamma har lyckats boka om dom till 23/12 och även lyckats fixa rum på samma hotell om bodde på innan. Tydlien är kompisens föräldrar stammisar där så det blev inte ens ockerpris.

Är mycket tacksam för att dottern väljer sina vänner vist.

Hennes reskassa är dock tunn efter en dryg vecka med shopping och även här får vi hjälp av kompisens föräldrar - de var förutseende nog att tvinga sin unge att skaffa konto i samma bank som sina föräldrar så dom kan föra över ekonomi med omedelbar verkan istället för de tre bankdagar som det tar vår bank att föra över pengar till dotterns bank...

Jag undrar om det är möjligt att bli mer trött nu?
Yngsta grät stillsamt för nu kunde hon ju inte köpa julklapp till pappa som hon skulle med storasyster i sällskap.
Så nu ska jag följa med istället och det dög väl hjälpligt.
Dessutom ska jag ämla upp kl 6 i morgonbitti på min sjukskrivendag för att åka skolbuss till yngstas julavslutning - även där skulle storasyster varit med eftersom det passade i tid med den ursprungliga hemkomsten från London.

Ett stycke 8-åring som snörvlar i soffan och längtar efter sin syster.

En mamma som vill ha besked på när vi kommer den 23e så hon vet när hon ska ha maten färdig - för det beror väl kanske på om det planet kommer i tid eller nåt?

En svärmor som vojat i telefonen 2 gånger hittills över att flyget blev inställt och att hon nog skulle behöva handla lite mer o åka till banken före jul o när får hon hjälp att ta in granen o hur blir det nu med att barnen ska klä graneländet och i år blir det bara kuvert till barnen och inga paket alls för hon kommer ju ingenstans så hon har kunnat handla något eftersom O aldrig har tid att skjutsa henne och nu kommer barnen bli så ledsna och svärfar är ju död (förra sommaren) så nu blir det en eländig jul.
Och när kommer O nästa gång för hon behöver ju handla lite till och gå på banken?

Å jag som trodde det var så j-a bra att bo i stan för att det går buss där???
Och tack jag vet - den här julen är allt som en jul inte ska vara...

Från det ena till det andra - gardiner och gardinbyte i allmänhet o julgardiner i synnerhet är överreklamerat!
Det är helt ok att vägra julgardiner i min bok. Jag tänder en ljuslykta i fönstret och vips är det 8 gånger mer julstämning i rummet än den tomtigaste gardin!

Här är ljuslyktan tänd, tårarna torkade och Nalle Puh i sjumilaskogen framplockad för läsestund.
Blomman - Jag läser lite för din trötta själ också.

Snorkis - detta är nog första gången någonsin jag har blivit glad över att någon har fått eksem!
Jag kan, efter bästa förmåga, förstå att det blir en annorlunda och orolig transportsträcka för er men önskar av hela mitt hjärta att ni för korta stunder ska våga känna lite förtröstan också.

Jag sitter beredd i PB's madrasserade rum för att hålla handen och äta hemgjort julgodis närhelst det behövs. (Tackar PB för det goda omdömet att koka godis till trasiga trådisar och tackar även PB's familj för det märkliga omdömet att hellre vilja ha Alladinask...)

I morse var det skolavslutning i yngstas skola. Av någon anledning skulle det vara utomhus på skolgården. Kanske för att kompensera för att sommarlovsavslutningen hölls inomhus i idrottshallen?

Termometern visade -16 så jag utgick ifrån att evenemanget skulle flyttas in i idrottshallen men icke sa nicke - där började taket bågna under snön i fredags så det är avspärrad i väntan på takskottare.
Ljudsystemet gillade inte heller kylan så barnen och vi fick det tvivelaktiga nöjet att stå utomhus i 20 minuter och vänta på att musiken kunde spelas och barnen kunde tåga fram till scenen...

Tack och lov sjöng yngstas klass först och därefter haltade jag, med köldkrampande idiotvärkande leder,  in i skolan till föräldrar med kallfrusna spädbarn och en och annan stelfrusen mormor.

Dom stackars skolbarnen stod kvar ute i ytterligare en timme eftersom ALLA inövade sånger skulle sjungas och rektor hålla tal i 20 min (!) Det måste väl ändå klassas som djurplågeri eller nåt? Sadism??

Nu är de drygt -20 ute och kallare ska det tydligen bli. Men i morgon slipper yngsta åtminstone stå still utomhus i 1,5 timmar!!!!

På det privata planet så blir jag bara mer uppgiven och fattar inte hur jag ska ro i land den här skiten.

Blev uppringd av min läkare i morse och upplyst om att jag ligger 1 enhet ifrån gränsvärdet för akut kaliumbrist och att jag skulle marsch till apoteket och hämta piller.
Sittandes mitt i skogen utan bil och sista skolbussen som redan gått inför lovet så gick ju inte det så bra så istället avkrävdes jag heligt löfte att omedelbart äta minst 3 bananer (som jag fick låna av grannen) i annat fall skulle hon skicka en ambulanstransport...

Fick då erkänna att jag inte hade en aning om vad kaliumbrist innebar och blev bryskt upplyst om att "man kan få hjärtflimmer när man ligger så lågt som jag gör" 

Hur ska man reagera på sånt?

Sen fick jag en remiss till reumatologen i julklapp också. Min läkare vill att dom kollar upp att det inte är nån obskyr bindvävssjukdom jag har eftersom "lite väl många symptom stämmer in där".  Dock verkar kaliumbristen inte ha nåt med nåt att göra så den fick jag väl som bonus då antar jag?

Och nu ska ni tycka att jag faktiskt var lite duktig som INTE frågade vad det var för sjukdom hon misstänker!!!
Till och med jag insåg att jag inte alls kommer känna mig bättre av att googla just det just nu!

Nähä, nu ska barnens julklappar fördelas på vad som öppnas var.
Julafton hos mormor och juldan (om tågen går) hos farmor.

Julklappsfördelningen är klar. Inslagningen blir O's problem - mina händer gör inte sån't längre.

Känns som att logistiken på torsdag är lite smått under kontroll. Juldans logistik står och faller med om regiontåget går som det ska och det kan jag inte påverka iaf.
Torsdagens osäkerhetsmoment är huruvida de stora töserna verkligen kommer iväg från London. Gör dom det så flyger dom via Oslo och är tänkta att landa vid halv 8 på kvällen på Arlanda.
Jag är ju billös så den stackars ungen får bängla sig till söderförort med tåg/buss och pendel med min bror har lovat att hämta henne på pendeltågsstationen och hjälpa henne upp med packningen för inte ens det duger jag ju till :/

Oms - Stående ovationer till dig och dotter och jag blir så gald att höra att ni bägge fick så fin utdelning för allt ert hårda arbete!

Sweet - Tack för potatistipset! Det vidarebefodras till mödrarna som står för julmaten så får vi se om dom kommer ihåg det.
Och jag hoppas att du kan kombinera julefrid och deadline så du får både lite utmaning och vila i lagoma doser!
Jag googlade kaliumbrist och kaliumkällor lite snabbt idag blev inte så mycket klokar men konstaterade i förbifarten att den vanligaste orsaken till kaliumbrist är vätskedrivande läkemedel vilket jag aldrig har ätit. Långt gången alkoholism var en annan orsak så även där svär jag mig fri.

Jaja, det är väl bara att gilla läget. Fast i min bok var det helt klart övereklamerat att fylla 40...

Råkade nämna för storebror om kaliumbristen och bananätandet och han visste tydligen mer om detta än vad jag gjorde i morse för han blev riktigt upprörd och ägnade en hel stund åt att förvissa sig om att jag ätit de förbaskade bananerna.

Jag tycker oerhört illa om banan...

Kommer också osökt (?) att tänka på visan om gumma som äter ett bär...

Oupsie - så svår foglossning som du har är en överjävlig prövning. Det är en smärta som förhoppningsvis är helt omöjlig för den som aldrig drabbats att förstå vidden av - och en smärta som jag inte önskar min värsta ovän.

Mitt bäcken minns fortfarande fast det är snart 9 år sedan. Inte så att jag har ont men när jag läser det du skriver så ilar det så där vidrigt i bäckenet. Glada utrop om att "det går över efter förlossningen" fick jag också men hade en sund BM på BB som konstaterade att jag fick räkna med lika lång läkningstid som jag hade haft foglossningen.
Inte så uppmuntrande för allt i världen men ibland fyller realism faktiskt en funktion istället för att man luras att tro att allt ska vara bra med foglossningen när man kommer hem från BB. Det ger både en själv och resten av familjen möjligheten att styra upp bebistillvaron på sannare premisser så man får möjligheten att vara lite rädd om sig.

Och du Oupsie - jag håller med din make om att du är duktig. Det är en prestation att göra det du gör varje dag, nog en större prestation än du själv kan se.  

Klämkäcka utrop klarar man sig väldigt bra utan och jag kan nog tycka att du är i din fulla rätt att klappa på med kryckan vid behov.

Eller ännu bättre - nu när du har broddar på kryckorna så kan du hacka folk i benen!

Det har jag tänkt att göra när/om jag blir pensionär. Jag ska ner på stan precis när alla slutar jobbet och trängas i affärerna. Jag ska stå i vägen i rulltrapporna. Och framförallt ska jag hacka förbipasserande i fotknölarna med brodden på min käpp!

Nåt kul ska man väl få ha...?

*Vinkar till alla trådisar*

Snaily - jag hoppas och tror att ni kommer ha en högst påtaglig julkänsla - du, maken och Yngla - upprullade i soffan framför Anka och Karl-Bertil med mysigaste pläden som sällskap och tända ljus. För det behövs varken framplockade tomtar, julgardiner eller doften av nykokt skinka.

Findus frysmat funkar utmärkt även på julafton eller bara sitta och plockmumsa på sån't du känner att du för tillfället kan lyckas få ner.

Jag såg det du skrev - att du ju gillar att fira jul med familjen i vanliga fall. Jag är själv oerhört traditionsbunden i samband med jul men ibland finns det lägen i livet som inte är som vanliga fall.
Jag reagerar med en känsla av att ni har valt rätt den här julen. Och det kan ju faktiskt bli så att, just tack vare ert val, du kanske får orken att tillbringa en liten stund i telefon med nära och kära? Till ömsesidig glädje (inte för att  du ska eller känner att du måste utanför att du vill)

Känslan av att vara ensam, som jag på nåt sätt delar med Porchez i år trots att jag har familj och barn, är svårare att handskas med tycker jag. Men jag finner en enorm tröst i att som du gjorde Porchez - sätta ord på känslan.
Jag mår skit och behöver prata.

Den 28 har jag första tiden hos psykopaten. Känns både fruktansvärt avlägset och alldeles för snart.

Jag har hämtat mina kaliumtabletter - typ penicillinstora!
Var på aploteket efter lunch och konstaterade att jag nog bara hinner 2 av de 3 gånger tablett ska tas i dag men att jag duktigt åt de förfaskade bananerna i går. Apoteksfarbron frågade omjag visste hur lågt jag låg och när jag sa det kontrade han med att "där finns det vatten, första tabletten tar du nu, nästa kl 6 och sen får du hålla dig vaken eller ställa klockan och ta tredje runt 1 i natt." Jahap, key rå.

Gubbens bil rasade ju förra veckan och min skitbil tyckte att -23 var på tok för kallt så i morse ägnades det en halvtimme med startkablar, granne, grannens bil och startgas innan den skraltade igång.
Sen hosthackade den sig 3,5 mil in till stan varav den första milen rusandes med fruset gasreglage.
Vi åkte alla tre så jag slapp köra större delen av vägen åtminstone.
Valde att inte riskera att åka hem med yngsta i bilen och bli stående så hon var hos farmor och jag häckade på jobbet tills han slutade sitt jobb.
10 timmar i varmgarage på jobbet hade töat upp bilskrället så den startade snällt. Yngsta fick sova över hos farmor eftersom det varit mellan -20 och -27 hela dagen och vi pruttade hem till stugan som välkomnade oss med hela 12 grader varmt inne...

Dessutom frös bilfan ihop precis utanför infarten och O ägnade 20 minuter åt att koksa igång den igen  

Nu är klockan massor, vi har precis ätit (helt riktigt - findus frysmat).
Nu ska klappar slås in och väskor packas.
I badrummet är det nu 16 grader så jag spar sanerandet tills jag kommer till mamsen i morgon.

Jag behöver godis!

 

En riktigt God Jul till er alla och en extra kram till Porchez!

Efter 7 resor och 8 bedrövelser och alldeles för stor portion svårmorkrångel i går så brände jag min lön på en Chrysler Stratus till mig!
Den är blekt grågrön och har allt lull-lull inklusive full styrservo (europeisk fullservo visserligen men mina onda händer jublar!!!).

Skönt att åka till mamma i Sthlm i en bil som faktiskt fungerar!!

Dottern med kompis sprang gatlopp på flygplatsen i Oslo och hann med planet till Arlanda så även dom kom på plats sent i går kväll.
Deras bagage kom i dag.

O jobbar ju och är kvar hemma.
Jag har laptopen och hårdisken från den stationära datorn med mig. Enda sättet att (så långt det är möjligt) förvissa mig om att han inte surfar. Tillit är obefintlig från min sida så så fick det bli.
Då vi ser tv via bredbandet så kändes det onödigt taskigt att ta med modemet så han skulle bli utan tv oxå.

Storebror har laptop med uppkoppling med sig så den snyltar jag på nu.

Kram på er alla och jag säger som Omsan - trevlig dj-vla midsommar på er!!

*vinkar* och önskar god fortsättning!

Snaily - fy så jobbigt med otröstbart skrik, man känner sig onekligen både värdelös och stresspressad till vanvettets gräns.

Inte för att göra dig missmodigare eller vara elak på något sätt (för jag lider verkligen med dig!) - Min yngsta hade kolik från ca 2v ålder till hon var dryga halvåret och som du säger så ställer dom helst diagnos först när bebba är ett par månader - åtminstone var det så för 8 år sen.

Då hette det att för att räknas som kolikbarn så skulle barnet ha minst 3 timmars "skriktid" per dygn, alltså det där hjärtskärande otröstliga när hela ungen är spänd som en sprättbåge.
Min lilla hade ett snitt under de här månaderna på 13 timmars skriktid per dygn... Än i dag reagerar min kropp med att bli helspänd och tårarna börjar rinna när jag hör ett barn med kolik!

Att äta mjölkfri mat (mer komlicerat än man kan tro - läs noga på all innehållsförteckning) hjälpte inte oss men det hjälper väldigt många så det är helt klart värt ett försök. Har för mig att det är minst en månad mamman ska leva mjölkproteinfritt.

Semperdroppar har jag inte hört talas om så det fanns kanske inte då? Däremot använde vi nåt som hette Minifom som inte hjälpte speciellt mycket på min skrikapa.
Efter ett par månader fick vi nåt receptbelagt som hjälpte skapligt och gjorde minimadame rätt trött. I hennes fall var det ingen nackdel (man växer så dåligt när man bara skriker och aldrig sover...) men då var dom ganska restriktiva med det receptbelagda just på grund av den ökade tröttheten.

Bära i sjal låter som ett bra förslag.

Jag tillbringade min mesta tid sittande på en stol i köket med bebis på mage över mina knän. Småguppandes med knäna, sjungades Prästens lilla kråka så högt jag kunde för att överrösta skriket satt jag och la patiens på datorn med tårarna sprutande!
Men hon rapade och fisade så det stod härliga till och hupp som det var så hade det onda släppt och hon sov i nån halvtimme!

(I flera år började ungstackaren att gråta så fort nån sjöng Prästens lilla kråka  undrar om det säger något om min sångröst?)

Det råd som hjälpte oss bäst var att ha fasta mat-/amningstider. Jag ammande var 4.e timme och varje matning tog kanske en timme så 3 tim mellan målen funkade för oss. 
Fick rådet ganska sent så jag tror att minimadame var kanske 3 mån när vi började med det - kolla med BM om det kan funka på så nya som Yngla?

Magknip gav även ett ohemult sugbegär hos den lilla så tillslut tvingade vi faktiskt henne att ta napp. Då kunde hon snutta utan att få mat på köpet.

Och du, allra bästaste Snigelmamma - be om hjälp!
Jag hade några grannar som varje dag turades om att hämta mini och gå på promenad ett par timmar med skrikapan så jag fick sova lite! Liten är född i februari och var det för kallt så bar dom inte det skrikande monstret till sig i stället för att gå på prommis.
Till en början skämdes jag som ett djur över att jag var en sån värdelös mamma men det gick över så fort jag kunde ta till mig att kolik gör ont - därför skriker mitt barn. Inte för att jag är misslyckad. Och dessutom så orkade jag otroligt mycket bättre när jag fick sova någon timme ostört.

Jag har på senare år "återgäldat" barnpasningsgåvan jag fick genom att försöka avlasta andra nyblivna mammor just genom att ta barnvagnspromenader. Det är lättare att höra någon annans barn skrika i ett par timmar än att lyssna på sitt eget barn dygnet runt.

Stor kram och tumhållning för att Yngla kommer att ha en kort skrikperiod!
*Sjunger Prästens lilla kråka för Yngla*