Välkomna till Tivoli Empatia!

Ett mycket sorgligt och otäckt inlägg i försäkringkasse-eländet

http://www.unt.se/startsidan/man-hotade-tanda-eld-pa-sig-sjalv-1101589.aspx

Maken konstaterade att han jobbade på rätt sida byggnaden, personalen på andra sidan byggnaden fick tillämpa arbetsrotation för de fick så ont i huvudet av bensinlukten

Själv är jag glad och tacksam att jag fokuserat brottats med pivotdiagram som inte alls blev det jag ville så jag hadehelt missat dagens drama i arbetsstaden...

Hm. Jag är på sidan 109 och läser... Känns inte som att jag kommer hinna kapp ikväll .

Så kan jag ju inte ha det! Nu händer det ju en massa saker på alla håll samtidigt! Undrar om jag verkligen måste gå på personalmötet i morgonbitti

Skulle jag nu råka somna så önskar jag hela fina trådan en god natt, söta drömmar och en bra dag i morgon.

Tänkte bara flika in att ICA Maxi i min stad har diadem med djuröron i sitt ordinarie leksakssortiment.
Hur mycket det skiljer sig från butik till butik det har jag ingen aning om, var länge sedan jag var in på nåt Maxi i Sthlms området.

Nu är det natt även här!

Åh Muggles så mycket jobbigt du fick att hantera på en gång. Skillnaden mellan hur du har det här & nu och hur omgivningen förväntar sig att du ska reagera är ju jättestor.

Den allom rådande uppfattningen är ju att man som gravid ska stråla av lycka, gå på små moln, vara rosig om kinderna, ständigt leende och omedelbart börja sticka sockor och fylla frysen. Och så vet vi ju all att det sällan är i verkligheten...

Du är inte löjlig på minsta sätt i någon av dina funderingar och rädslor.

Finns det möjlighet att få stöd ifrån BM-håll? (min yngsta är ju 8 år så jag har lite dålig koll på vad det finns för möjligheter nu)

Jag hoppas så att du ska få möjligheten att njuta lite också längre fram .

*Väntar nyfiket på mer rapport från PB*

Här får förskolebarnen vara 15 timmar på dagis i veckan fördelat på 3 tim per dag när någon förälder är föräldraledig eller arbetslös. (25 tim om man fått tvillingar)
På dagis hemma i skogen är de 3 timmarna förlagda mellan 8.00 och 11.00. Ej förhandlingbart. Klockan 11.00 äts det lunch.
Får man punktering på vägen när man ska hämta får 3-timmarsbarnet sitta och titta på när de andra barnen äter... Hyggligt va?

Allra finaste Blomman, inte heller jag vet vad jag ska säga så jag fortsätter envist hålla tummar, tår och vad jag nu får tag på att hålla i. Jag valde på ett tidigt stadie att helt enkelt förutsätta att det ska bli Passionsblommefrön så jag fortsätter på den vägen.
Under tiden erbjuder jag hand att hålla i, axel att luta mot, en ful Opel som man får sparka hur mycket man vill på däcken på och om det skulle behövas så får du snora på min tröja.

Jag har helt käckt dubblat dosen av min "antismärt"-medicin (allt enligt läkaordination) så jag är lite lagom svoschig i huvet i dag och har helt glömt vad jag skulle kommentera...

Men ett litet inlägg i långa dagar på dagis funderingarna - det är så lätt att få hyperdåligt samvete för att ens barn alltid är kvar sist på dagis (våra barn har nästan alltid haft heldagar, iaf när vi bägge har jobbat).
Det skiljer säkert från barn till barn men bägge döttrarna har alltid älskat att vara kvar sist! Lugnt och skönt och ensamrätt på fröken med bokläsningsmys - det är grejer det tydligen!

Normalt sett är jag en vanlig tråkig "lyssna på radio i bilen"-person men i dag har det poppats i den fula gamla Opeln 

Någon har gjort en cd-samling precis anpassad efter mig!!! Och det händer inte ofta!

http://cdon.eu/music/absolute_music/absolute_synth_anthems_(3cd)-11866520

Fyndades på macken där jag shoppade dagens lunch och jag har fnissat omkring hela eftermiddagen

Fast jag får nog önska mig en ny högtalare till bilen, jag tror den sprack...

Fru E - Stort grattis och varmt tack för att jag fick se det vackraste fotografi på länge.

Allra finaste Blomman - som ett litet varmt dun bär jag tanken på ditt frö vid mitt hjärta. Och att det sen är ett snyggt frö gör ju inte saken sämre ♥
Vad gäller våra andra förehavanden så når du mig alltid på mailen.

Jag befinner mig på en mycket dålig plats i livet just nu. Därför drar jag mig tillbaka en stund men hoppas att jag ändå får följa er alla på lite avstånd.

Att något så simpelt som valet att spela en nyköpt CD i datorn kunde resultera i vetskapen att allt jag litat och trott på har varit lögn och att min tillvaro kunde slås i bitar så totalt hade jag aldrig kunnat föreställa mig i mina värsta mardrömmar.
Men så blev det.

Jag önskar er alla all välgång och lycka i livet och att era innerligaste önskningar går i uppfyllelse.

Tack för alla tankar ni har skänkt mig.
Det var inte min avsikt att göra någon orolig.

Blomman - jag har nu en mycket tydlig bild i huvudet av en kvinna som studsar runt med knutna nävar i hakhöjd som den värsta proffsboxare. Det är ett mycket välkommet avbrott bland de andra bilder som finns där just nu.

Jag tror att jag har lyckats få bort bilderna i mitt galleri. Om så inte är fallet får ni gärna säga till.

Jag vet alls inte var jag ska börja. Och jag har ingen aning om hur det ska sluta.

Jag ville lyssna på min nya skiva i datorn och försökte stänga av det enerverande färgbildspelet som Windows Media Player alltid slår igång när man lyssnar på musik.

Det som kom upp istället var otroligt mycket sämre.

För att göra en lång historia kort så har jag blivit bedragen. Om jag har blivit det fysiskt vet jag inte men i min bok finns det ingen skillnad.

Det här handlar inte om "sån't som nästan alla gör i bland". Inte heller om "det är bara ett tidsfördriv". Inget som "bara råkade hända"
Och det är definitivt inte "på låtsas".

Vi pratar om alias och kontaktannonser på sidor vars namn inte skulle gå igenom censuren här.
Och det har pågått länge.

Jag har blivit ljugen rakt i ansiktet in i det sista. Om kärlek. Om trohet och ärlighet. Om att vilja mig väl.
Och, förutom de senaste dagarna, så har jag gått på det.

Jag skäms något så fruktansvärt och jag är så ensam.
Jag är en lallande j-a jubelåsna. Fullständigt tillintetgjord. Mitt innersta väsen är så kränkt att det känns som om jag aldrig kommer att bli människa igen.
Jag bara gråter och kräks.
Att inse att hela min tillvaro är baserad på en lögn är otroligt plågsamt.

Vettigare än så här blir det inte just nu. Jag ber om ursäkt för att jag dumpar den här smörjan i knäet på er.

Och det är nu du som till äventyrs halkat in här av misstag och inte "boar" i den här tråden i vanliga fall ska höra upp -

Det här är INTE en invit att delge åsikter om ifall p-surfning är ok eller inte.
Det hör inte hemma i den här tråden och framförallt - jag är inte det bittersta intresserad av en sådan diskussion.
I det här fallet är det MINA åsikter som gäller. Det var trots allt MITT liv han sa att han ville dela och MINA värderingar han ville respektera.

Jag är här och smyger lite i kulisserna.

All min kärlek och omtanke till HeliPanz-familjen.

Speciellt bra är det inte.

Han har berättat för barnen. Med den lilla pratades det om att han har ljugit och varit elak. Den stora fick en mindre censurerad version men ändock censurerad.

Alla är fortfarande under samma tak. Men det handlar för stunden mest om att jag fortfarande ska ha svar på mina frågor. Är visserligen inte säker på att ens mina maror kan toppa verkligheten den här gången men jag är inte beredd att ta den risken.

Beskedet till barnen är att vi inte vet vad som kommer hända.

I går roade han sig dock med att ta sig friheten att för ett ögonblick häva sin ljuva stämma och skrika och gapa en stund (han var ju stressad och pressad och mådde dåligt av att inte veta hur det skulle bli... Jo tjena) vilket prompt skrämde vettet ur barnen.
30 sekunder senare stod han ute i snön.
Hade inte den yngsta bett honom komma in igen för att hon blev så rädd för att han skrek och han måste säga förlåt så hade han nog stått kvar i snön ännu.

Han är diabetiker och den lilla har sett 2 insulinkänningar som har skrämt henne våldsamt och då har det alltid ingått att be om ursäkt och förklara (finns väldigt bra böcker att använda) så jag har nu i efterhand funderat på om hon uppfattade det hela som något sådant.

Kontentan av det hela är att idag kom skolsyster hit med en ledsen unge som hade ont i huvudet. Hurra.
Den lilla och jag pratade en stund, pysslade en stund och i förbifarten säger den lilla att skolsyster sagt att hon var röd i halsen och nog höll på att bli förkyld.

Och mycket riktigt, kvällen har tillbringats i soffan med en unge som har 39,7 och är apsjuk.
När pappa kom hit efter jobbet och försökte prata med henne så svarar hon med att nu är hon så sjuk att hon inte har tid att vara ledsen just nu...

Lillgammal? Näää inte alls...

Han grinade en stund och skrev sedan ner en förhållningslista om hur man förväntas bete sig när man vistas här på nåder. Här höjs jvlr inte rösten ens när den halvdöva hunden ska ropas in.

Det är trots allt inte jag som har bönat och bett om en möjlighet.

Jag är inte fullt så här bitter hela tiden. Jag gråter ibland också. Fast jag kräks inte lika ofta.
Mest är jag trött inuti liksom. Och klarar fortfarande inte att formulera mina funderingar på något strukturerat sätt.

Nåvars, nu ska hundarna ut (finfin dygnsrytm dom har fått nu dåda...) sen ska jag väl försöka sova nåt lite så jag kan ta hand om liten och sjuk i morgon.

Man kanske skulle ta och gräva fram A.A. Milnes Nalle Puh och följa Blommans exempel med högläsning? (I morgon då alltså, inte nu) 

Varmt välkommen liten Pigge och stort Grattis till Piggelin-familjen