Snigeln, övertrött var Iris också jämt och svårsövd, men det gav ju med sig så småningom i alla fall. Det där ständiga nattsnuttandet gick tyvärr inte att bli av med på något smidigt sätt men annars så. Vi får höras så får ni svänga förbi här och plocka upp sakerna.
Oupsie, ah, denna väntan, fast å andra sidan kanske ett par dagar kan göra underverk med öppnandet av livmodermunnen som väl var delvis stängd fortfarande, så kanske gör det att det blir lite lättare när det väl är dags?
Omsan, Muggles får väl svara själv men vad jag förstod så verkar det ha gått bra med den där operationen. Det som var så fruktansvärt tråkigt och som drog ner stämningen igen sedan var att det var Muggles och en tjej till som opererades samma dag för samma sag och ingen av de andra tvillingarna klarade sig. Fast stor tur för Muggles så klart och jag vet inte hur tacksamma vi alla var efter att ha fått höra ett par dagar senare att i alla fall första hindret var avklarat.
PB, jag har försökt köra din taktik med mat och motion i rimlig mängd men det föll som sagt nu när det blev helg och nu verkar jag snarare ha gått upp den här veckan. Ska försöka en vecka till men om jag inte klarar att hålla en vettig nivå själv på det får jag väl bita i det sura äpplet och betala dyra pengar till viktväktarna ändå. Annars går hela det här året också och inget händer.
Smint, glöm inte nässprayen när ni åker in! Går ju åt skogen med lustgasen annars.
Ska iväg och åka skidor senare idag, äntligen kommer mamma och jag iväg. Tror vi ska prova golfbanan, där verkar ju alla människor vara. I motionsspåren här är det så jäkla backigt så där klarar vi inte att åka tyvärr. Man går på snedden upp och på snedden ner så det blir ju nästan inget åka av.
Iris har ju haft många öroninflammationer och jag frågade faktiskt sist vi var på återbesök hur det var med att bada badkar hemma, huruvida man skulle undvika det, för vi hade tvingat Iris att duscha istället fast hon älskar att bada för vi tänkte att det kan ju inte vara bra alltför ofta, så mycket som hon har huvudet under vatten, men det kunde tydligen inte orsaka öroninflammationer enligt henne för det vattnet är rent. Det skulle till smutsigt eller infekterat vatten för att lyckas med det, typ simhall. Vi vill ju väldigt gärna att hon ska fortsätta på sitt simlekis så vi har ju verkligen inte velat ha rör men nu var det peppar, peppar ett tag sedan hon senast hade öronproblem så kanske, kanske att det håller på att växa bort/ge sig nu?
Iris och Astrid badar varannan dag, ibland kan jag känna att varje dag skulle vara bra för Astrid har ju matrester i hela håret efter varje gång hon ätit och Iris har ju ibland sand i hela håret efter dagis men jag tror att det torkar ut för mycket.
Penntricket känns meningslöst att prova här, kanske skulle prova med en schampoflaska möjligen.
Nenne, jag såg att de hade hämtmat och blev glad tills jag såg att det inte fanns något för mig att äta då medan om vi går dit så finns det en (1) fiskrätt. Fisken fick man tyvärr inte på hämtmenyn. Fast om vi går dit tidigt och äter fort så ska det väl gå! De hade ett lekrum såg jag, bra för Iris men det hjälper ju inte Astrid...
Hundfjället har ju Poolariet, fast vi upptäckte sist att man ska vara där tidigt och inte tro att man kan bada när man vill på dagen för när vi åkte därifrån innan lunch typ så var det lång kö in på folk som stod och väntade på att några skulle gå ut för det var fullt.
Jag och mamma åkte skidor igår och jäklar vad stor en golfbana är, vi trodde aldrig att vi skulle komma tillbaka till början igen, vi kom bara längre och längre bort kändes det som. Typiskt nog så hävde mamma omkull sig i en nedförsbacke och gjorde illa knät så dant att hon inte kunde fortsätta åka sedan och det tog en jäkla tid att gå bredvid skidspåret den sista biten. Jag har inte fattat tidigare hur backigt det är på en golfbana, vi åkte dit för att vi trodde att det skulle vara lite lättare att åka där men icke. Själv vräkte jag också omkull mig, raklång bakåt, tredje gången jag gör det nu och det gör lika ont varje gång, luften går liksom ur en och man tror att man fått ryggskott innan man kommit upp och fått röra lite på sig. Verkar inte finnas någon bättring för någon av oss, vi ligger liksom som skalbaggar som hamnat upp och ned när vi ramlat, mamma och jag.
Det jag inte fattar är hur man åker med hund, det var jättemånga som gjorde det, men hur gör man i alla långa, branta nedförsbackar? För oss skulle det iofs inte vara något problem eftersom vi går ned men för alla andra.
Astrids kompis Anton var här idag, han är två dagar yngre och är en rumphasare. Han visar inga tecken på att ta tag i saker för att försöka ställa sig upp heller så Astrid liksom sprang runt honom och ömsom snodde de saker han höll i, ömsom kramade honom. Busigt och sött på en gång liksom.
Porchez, jag tror att man klarar det om pennan ramlar!
Nenne, ojoj, vad ska det bli av honom med sådana tendenser redan, haha!
