Nu måste jag fortsätta jobba....
Vill också skicka en kram till Fru E!!! 
Hoppas verkligen din cykel snart är stabil igen!
Har ni provat att förvarna E om att ni ska iväg, så hon inte blir överraskad när ni går? Vi började ganska tidigt att prata med Moa om saker som skulle hända, typ att "ikväll ska mamma och pappa gå på bio så då får du stanna hemma med mormor". Hon brukar reagera mkt bättre på det, att hon är förberedd. Men det har ni säkert redan prövat...
Mugglan,
ja vi vet också att vi MÅSTE förbereda henne. Det går inte annars. MEn det är ändå så att hon får jätteseparationsånget just vid själva avskedet. 
Och då känns det rent ut sagt PISS!
Men trösten är att vi alla gånger fått sms 5-10 minuter efter att vi gått som berättat att hon är hur glad som helst och leker med sin kompis. Det är våra grannar och vänner som är barnvakt och de har en son som är en av dotterns bästa vänner. '
Så vi inser ju att det är själva avskedet i sig som hon tycker är allra jobbigast. Därför vill vi inte berätta ALLTFÖR tidigt eftersom vi vet att hon då går runt och gruvar sig och oroar sig inför detta. Men vi vet ju ATT vi måste berätta innan så hon ändå har en chans att förbereda sig också. vilket gör att jag fortfarande tycker det är svårt att veta hur nära inpå vi ska berätta.
Men det är svårt.
ska bli härligt att shoppa 
och dricka vin och snacka skit. och förhoppningsvis träffa sweetan så klart. Mail kommer förresten, jag har bara inte hunnit hjärtat.
Ja det är väldigt jobbigt att hon blir så ledsen. Just DÅ är man alltis jättenära att bara säga "Nej vi skier i det här och stannar hemma...)
Som tur är så VEt vi som sagt att det blir bra bara vi går utanför dörren och det är väl detta samt att man faktiskt vill och behöver lie "egen vuxentid tillsammans ibland" som gör att det ändå går bra.
Och Telis,
hon är inte alls så när vi lämnar på dagis. Det går numera hur bra som helst men jag gissar att det är för att det är sådan rutin nu och att hon verkligen äslkar sina lärare och vänner där. Anledningen till att hon blir såhär ledsen när vi lämnar henne på kvällstid tror jag är att hon verkligen ser såååå mycket fram emot att vara med oss då. Hon ÄLSKAR verkligen att mysa hemma. Hon är en riktig liten "hemmagris"
Och jag tror hon känner sådan besvikelse när hon inte får vaa hemma och inte heller med båda oss.
Även om barnvakten som sagt är vår granne som hon känner hur väl som helst och vars son är en av hennes allra bästa kompisar. Sedan spelar det säkert in att hon ju är trött på kvällen också vilket inte gör det enklare med tålamod och annat....
Eftersom maken berättar att han EXAKT likadan fast typ tusen ggr värre 
när han var liten så ser jag en klar genetisk faktor också.... Själv va jag nästan tvärtom och kan ibland ha lite svårt att förstå vår dotter på just det här planet tror jag. Vilkt ibland kan vara verkligt frustrerande. jag är mer en "komigennudå" person som ofta älskat och älskar att mingla och träffa nytt folk. Medan maken fortfaande är lite "blyg" och var det under hela sin uppvät. Det som är bra är att han verkligen förstår exakt hur det kan kännas så han kan och kommer kunna stötta henne om hn fortsätter vara blyg framöver.
Och jag tycker det känns skönt att se att sådan byghet och separationsångest verkligen går att få kontroll över på så vis att man ändå kan ha ett bra socialt liv. Vilket jag tycker att maken har
Många som inte känner honom superbra har svårt att tro att han är lite blyg eller "reserverad" inför nya personer för det märks knappt.... Det är nog mer en känsla han själv har.
Liten,
det låter som du ahft en toppen eftermiddag verkligen!!!!
