muggles skrev 2011-02-16 16:21:10 följande:
Sweet: självklart ska jag lyssna på läkarna! Tycker de att jag bör bli sjukskriven så går jag med på det såklart. Nej vara på neo vill man inte, och även om vi med största säkerhet hamnar där ändå så vill vi gärna begränsa tiden där så mkt som möjligt. Jag jobbar inte för att vara kaxig utan för att jag mår så himla bra än så länge. Jag sitter ju här vid datorn och mejlar och svarar i telefon och det är väldigt lugnt för kroppen. Dessutom begränsar jag redan nu mitt engagemang så att jag inte blir stressad. Det sjuka är att jag märker att jag blir tröttare på helgen än på vardagarna. Det tog ett tag innan jag insåg att på helgen är vi igång konstant med att fixa saker hemma, åka iväg och handla ngt, fika på stan etc. Det blir inte samma vila för kroppen som när jag sitter här på min kontorsstol.
Nu i söndags tog maken Moa med sig och åkte för att handla för att jag skulle vila i soffan. Men då fick jag ett ryck att städa upp i bokhyllan i gästrummet (som sett för jävlig och kaotisk ut i flera månader), så jag vilade ju inget. Och det är lite det jag är rädd för - går jag hemma så kommer jag att tänka att "jag kan väl lika gärna slänga in en tvätt när jag ändå går hemma", "jag kan väl lika gärna städa upp lite i klädkammaren" osv.
Jag har mer tänkt att så länge jag mår bra och inte har ont/värk el sammandragningar så kan jag jobba...? Men som läkaren sa "du är nog inte ett fysiskt unikum du heller" så förr el senare hinner det väl i kapp mig.
Haha!
Ja du det är ofta så. Våra helger är också alltid sjukt mer aktiva på helt andra vis än vardagarna...
Så länge du lyssnar på kroppen är det bra. Och du har ju ett rätt icke-aktivit jobb rent fysiskt, med detta menar jag inga tunga lyft eller så. Bra!
Tror att din aktivitet hemma kanske är en dela v hela "boa-in-sig-innan-barnn-kommer"???
Och du VISST var det FANTASTISKT att op gick bra!! tror att sådana tankar och känslor ofta kommer i efterhand när man liksom kan känna sig mer trygg. Under tiden det sker är allt bara kaos och man fokuserar på överlevnad.
Kraam!