Gosnosen, AM har en XT och är mycket nöjd. Vi har en XLR, det är ju i stort sett samma vagn, och vi är också nöjda. Jag upplever dom dock som ovanligt stora för att vara paraplyvagnar men det gör ju också att dom känns stabila. Härligt med New York-resa! 
Ore, gjorde förresten din rosa sallad igår - dra mig baklänges vad god den var!
Koko, jag hade inte det exakta receptet utan försökte göra den från minnet så Ore får korrigera om det blivit helt fel. Jag började iaf med att låta ringar av rödlök marinera i limesaft och lite limeskal i en timme. Sen blandade jag löken med vattenmelon, fetaost, blandad sallad (bla mache och ruccola) och svartpeppar. Serverade till grillade kalvfileer. Hur gott och somrigt som helst.
Lappis, så himla tröstlöst. 
Det finns inget annat land som är intressant och som har kortare kö?
Färskt test av paraplyvagnar: www.testfakta.se/foraldrar_barn/article28302.ece
Gosnosen, det är egentligen samma vagn men XLR finns i andra färger, det ingår en åkpåse och det går att använda den med ett babyskydd också. Kvaliteten är nog samma tror jag.
Snaily, nej nej, inte på pappret. Det är då han ska ta hand om Yngla och du ligga under korkeken och lukta på blommorna. 
Snorkis, vad det gäller kräkningar så ja, absolut! Jag minns fortfarande alltför tydligt en gång på mataffären när Televinken kanske var 2 månader. Han låg i liggdelen och kräktes så att hela regnskyddet och jag blev nedkräkt plus att det kom rejält på golvet. Det stod som en fontän ur barnvagnen. Vad använder ni för storlek på nappen? Det är vanligt med såna där kräkningar men man kan ju prova med ett mindre hål på nappflaskan om det känns som om hon kanske äter för fort?
Vad det gäller det andra problemet så har jag ingen egen erfarenhet men det låter som ett vanligt problem också. Det är väl vanligt att små barn har svårt att komma till ro just på kvällarna utan att man riktigt vet varför tyvärr. Hoppas att det snart blir bättre!
Jaha, jag har försökt att hålla mig utanför samsovningsdiskussionen men det går visst inte.
Jag tyckte att nenne satte huvudet på spiken häromdagen när hon skrev att hon hoppades att alla gjorde det som de tycker är bäst för sina barn. Det hoppas jag också - med betoning på "sina barn". Men jag känner att det i samsovningsdiskussioner ofta kommer in argument som att "jag sover bättre" och "vuxenzon" osv. Min åsikt är att många (kanske till och med de allra flesta) barn har ett väldigt stort närhetsbehov och för mig är det rätt självklart att om någon i familjen ska kompromissa så är det iallafall inte barnet.
Om vi vuxna tycker om att sova tillsammans och får närhet och kärlek på det sättet, varför skulle inte detsamma gälla barn? Jag har faktiskt svårt att tro att det är så många barn som inte vill ha den närheten. För mig känns det helt galet om man tycker att det är så viktigt att få sova nära sin (vuxna) man att man tar till sömnmetoder för att få ett litet barn att sova ensamt.
Ett barn som sover ensamt kanske sover bra hela natten men det finns andra fördelar med att samsova, förutom sömnen. Det finns undersökningar som visar att halten stresshormon är lägre hos barn som samsover, att dom har mer regelbundna hjärtslag och inte lika långa andningsuppehåll än barn som sover ensamma. Barn som har samsovit får också oftare bättre självförtroende, blir självständigare, presterar bättre i skolan och är lugnare. Undersökningar visar också att mammor som samsover generellt sover bättre än mammor som inte gör det.
Jag vet att alla barn är unika och att alla ska göra som är bäst för sitt eget barn osv. Jag vill bara berätta varför jag tycker att principen samsovning är jättebra, att så många som möjligt borde göra det och att det inte är något att skämmas för. Tyvärr känns det som om dom som samsover ibland känner att dom måste urskulda sig och ursäkta varför man samsover, allt för att inte kallas "prettomamma" och sånt.
). Det räcker med att barnet ligger i en egen säng precis intill föräldrarna eller i ett baby nest.
