I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Ingen här?

Heeeej Daa! *jublar lite över att Någon fanns där*
Vad härligt med en egen helg! fast konstigt-I know-man kan nästan få sådana där små ögonblick av "heeee(inandningsljud), vi har tappat bort dem/glömt dem" Så får jag även med hunden, för han är ju i hasorna på en jämt och man ska akta honom för bildörren osv. När han då inte är med, undrar man ju vad som fattas.

Nu ska jag ut och servera kycklingarna en blandning av ströbröd, smulad limpa, havregryn och undulatfrön och vid sidan av det avrunnen keso och lite finklippt gräs. Allt upplagt hur prydligt som helst. Det roliga är, att när det kommer ut till redet, kommer Cornelia (mammahönan) att med frenesi skvätta ut allt med bestämda knyckar och kräva att ungarna kommer ut från värmen och äter. Så, någon vits med fina upplägg finns inte. Höns är tevliga på många sätt-men vidare prydliga kan man inte påstå att de är.

Min blåbärsgröt är också slut. Nu ska jag välja mellan långpromenad och mera svampplockning och skala och koka päron. *kikar ut* Mhm...strålande sol och klarblå himmel. Jag tror jag väljer att gå ut. Fast jag är inte så sugen på att gå egentligen. Förkylningsblåsan i tandköttet och den kraxiga kråkhalsen skvallrar om att jag kanske har ont i kroppen av någon mer orsak än den vanliga gamla värken. Jag tänker väl inte bli förkyld? -Nä det tänker jag inte!
*massa kramar också!*

Fy vad dåligt det går i min hönsvärld! Nu hittade jag den nyaste lilla kycklingen alldeles död ute i redet.
Den kan inte ha drunknat-eftersom jag hade vattenskålen med mig. Den hade inga skador som av att ha blivit hackad vad jag kunde se, så återstår gör väl att den blivit ihjältrampad eller klämd av sin egen mamma då. För den var helt nermosad i spånet.

Så nu har vi likförbaskat bara en kyckling som förhoppningsvis ska få bli stor då. Det känns oändligt skört. Nu har jag ställt ner redet på golvet, mest för att den inte ska bli klämd och för att mamman ska kunna komma ut-hon kan ju inte ligga i ett rede ända tills kycklingen klarar sig, den ska ju ut på promenad, som lilla Gullefjun, och lära sig allt en kyckling behöver veta. Och så är den så stor nu att den tar sig över kanten till redet, så då måste den ju vara på golvet, så den inte slår ihjäl sig. 
Å andra sidan finns ju då de andra hönsen som en potentiell risk. Men, livet är ju fyllt av risker, eller hur var det? Jag kan ju inte sitta därute och vakta den hela tiden, och jag tror ju på naturligt beteende och så, alltså kan jag ju heller inte ha den inne i en egen liten bur-då kan den inte vara med sin flock förrän om ett par tre månader. Jag tar risken att den dör. Fast det är med ängligt hjärta. Det gör ont i hela mig att titta på den lilla bruna duniga kroppen som ligger i en liten liten ask och ser ut som om den sover-nyss pep den och flaxade med sina små vingar och var varm och levande i min hand. Vad mycket tristare det är nu än för några timmar sedan!

Jaha, men då får jag ju gå ut nu och skruva lite på hönsgården, så att den kan komma med ut utan att slå ihjäl sig bara längs vägen ut ur huset. Just nu är det ett högt fall för en som bara väger 33 gram att ta sig ut, så det är bäst att jag fixar rampen lite mer i kycklinghöjd.

Klockis! Ro hit lite tårta-jag tänker också fira med er! BRA där tjejen! Riktigt riktigt bra!
*dunkar i ryggen*

Jag vågar inte gå ut i hönshuset. Tänk om den lilla gula inte heller lever.

Fast, om jag inte går ut med maten, så dör den ju garanterat.
*skärper mig och tar mig samman*

Ja än lever den iallafall. Jag har just meckat därute med att skruva upp en krok och montera upp värmelampan. Den hade jag egentligen inte tänkt tända-mamman ska ju hålla kkycklingarna varma-men eftersom det ju är helt fel årstid och allt så tänker jag inte ta några risker vad just värmen beträffar.
Resten av faktorerna som livhanken hänger på, är svårare-det är inte alls säkert att de andra hönsen låter den vara, utan de kan faktiskt hacka ihjäl den. Fast om allt funkar som det ska, så ska de ju gå med resten av flocken, så det är både och det där.

Jag konstaterar lite förvånat att när ena hönan hackar till Cornelia så försvarar hon sig inte utan flyttar sig bara. Tycker hon borde höja sig i rang och säga "fuck off you bitch!" till den som närmar sig. Men det har jag inte sett något av. Bara ett knorrande jud, som kanske iofs betyder just det, eller åtminstonde "passa dig!", men hon agerar inte linan ut så att säga. jag tror inte rangordningen i den här lilla flocken är så klar ännu, med tanke på att den har ändrats så mycket flera gånger redan.

Daa, näää vad segt med feber!
Fast underbar bild i galleriet! Vilket hår ungarna har! Värsta kalufsen. Och jag älskar tröjan med svamparna på!

Idag borde jag välja mellan skogen (trattisar till mina omeletter för året), eller köket (päron för skalning och kokning av kompotter, marmelad och ingefärspäron), eller städa (sväronen kommer i helgen). Men, skruvat uppvärmelampa är det enda jag kan checka av än. Och grävt upp några gästorvor åt kycklingen och Cornelia så de får sitt grönfoder fast de inte kan gå ut. (Eller, kan och kan, jag tror inte det är någon hit för ett gullefjun att gå ut i denbistra blåsten)

Värmelampan funkar utmärkt och jag är helnöjd, för jag tror den bidrar till att kycklingen stannar ute (utanför mammans dunhydda alltså) längre och fler stunder och äter. Och om den äter växer den och ju fortare den växer, detsto mindre skört blir livet. Storleksskillnaden på en kyckling och en höna är rätt brutal-en vuxen höna väger ju typ mellan 80 och 100ggr mer än pytte-kycklingen. Inte konstigt att det är ordnat så att de växer snabbt!

Jag har lust att äta kladdkaka. Fast om jag bakar en, så kommer jag ju inte att äta bara en bit, utan merparten av kakan.
-Det vore mycket bättre om jag istället bakade kakan till i helgen när sväronen kommer.
Men, det är ju flera DAGAR kvar till dess-och jag vill ha kaka NU!