I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

MY GOD!
Först gick min lilla bil sönder  medan jag var på väg till läkaren-jag fick springa som en dåre och komma precis dyngsvettig in till doktorn-värdelöst för min själsliga och mentala balans. Sedan fick jag ju meka för att lösa hur jag skulle få tag i killen som brukar hjälpa mig och också lösa hur jag skulle komma hem. Eftersom jag skulle åka och hämta hönor OCH efter det hämta levande kräftor, plus att jag egentligen inte har tid att åka vare sig till läkare eller hönsgårdar, eftersom jag ju städar...

...blev allt aningen pressat. Jag fick fördriva overksam tid i stan tills sambomn slutade jobbet. Men TUR hade jag som fick tag i min fantastiske hundkoje-hjälpare. Han har fixat ny generator helt bara vips och för 500 spä'nn totalt. Halleljuja och tack gode Gud för sådana människor!
Jaha, men bråttom blev det sedan, så ciabatabröd till middag och svisch iväg till hönsfarmen. Väl där smet den ena hönanså det tog extra tid att jaga ifatt henne. Hon smet förresten förra gången med, så vi tog då en annan. Hon anar kanske död och förbannelse här?

När jag äntligen kom hem och fick ut hönsen till sitt nya hem och kunda börja med kräftkoket, small en säkring på spisen så allt tog ännu mer tid. Men NU har jag

1. Fått veta av doktorn att jag bör kunna ta bort även sista dosen av krotisonet-YES!

2.Installerat två nya fruar hos Ruben och hoppas allt är väl. Han typ sov när jag satte upp dem på pinnen, så han lär bli lite förvånad imorgonbitti"Tjaaaaba brudar, eh, brukar ni gå hit ofta eller? Jag tror inte jag sett er förr?"

3.Kokat 4 kilo synnerligen fina signalkräftor som nu illröda svalnar i stora bärgrytan inne i badkaret, för att få kallt vattenbad att kylas ner i.

Nu ska jag bara sätta in pengar till bilräddaren också och sedan ska jag vila mig lite-för imorgon är det återigen en sådan där fullspäckad dag. Jag hoppas och ber att den inte ska innehålla bakslag och krångel-det är mycket nog bara ändå. *torkar svetten ur pannan* 

Ja det var underbart med kortisonet-hoppas hoppas hennes plan håller, allt är ju lite av ett test, för hypofysen ska ju nu klara det hon tror ska kunna gå. Så det är stränga order att "så fort du inte mår bra måste du isåfall säga ta kortisonet igen". Sådana där uppmaningar tycker jag är lite jobbiga-för hur mycket yr/trött ska man känna sig inann man vet att "nä, det funkade inte" eller är det bara "jag sov lite dåligt inatt, no big deal"

Jag har haft flyt mitt i oflytet också-kunde ju tex ha blivit påkörd när bilen la av precis i rondellen, för att bara tänka på en otäck sak. Kall pizza från i söndags, det är väl också mat va? *tuggar*

Imorgon ska jag förresten till psykologen för första gången. Hoppas han inte är dum i huvudet-det orkar jag inte med. (varför tänker jag så? kanske för att det vore förfärligt att var instängd i ett rum i en timme med en idiot) Egentligen vill jag ångra mig och avboka alltihop-snacka om dubbelt, man vet att det nog vore bra och tycker det borde ingå, men man vill inte gå dit....Nåväl-nu går jag väl dit imorgon så får vi se.
Natti natt!

Haha-ni skulle hört kacklet från de förbryllade brudarna därute för en stund sedan! "Vad äääär det här vart haaar jag kommit" medan Ruben svassade runt och "titta vad jaaag har-kolla vilka goda äpplen va, och vicket läckert litet bladaaad här i hörnet". Han gjorde sig verkligen till för att visa allt han hade att skryta med på sitt ställe. Och inte var han sen att "inviga"den ena heller kan jag lätt generad konstatera.
Jag ska gå ut och ge dem lite bröd och gurka nu, så får vi se om jag kan bli lite kompis med även de här donnorna.
Cornelia ligger helt obrydd kvar på sitt enda ägg förresten-hon verkar skita totalt i vad andra fruntimmer babblar om just nu.

Idag har jag plockat 4 liter blåbär. Igår plockade jag 2. Att förutom det gå skogsrundan tar sin modiga tid och det är ju bra, för då fyller jag ju kvoten av tid jag lovat mig själv att var ute som minimum varje dag. Jag har ju inte orkat vara ute i värmen alls så som "alla andra", utan kan gott behöva samla solljus och bilda vitaminer inför vintern.

Mamma och hennes man kom i fredags och åkte i måndags. Det var roligt att de kom, men hemskt tråkigt att jag så påtagligt inser hur lite jag orkar med folk och att jag heller inte alls pallar med den typ av stress som blev både onsdag och torsdag förra veckan. Det är som min psykolog sa: " Du har väldigt små marginaler just nu". Faktiskt exakt samma ord jag själv tänkt. Jag har inte träffat min mamma sedan detta med tumören uppdagades och det känns ju hemsk när man inte knappt orkar vara med dem man faktiskt står nära och vill träffa!  Och följdaktligen blir jag trött som om någon bankat skiten ur mig-och det tar en hel massa dagar att återhämta sig. Och jag sover inte bra och drömmer, som vanligt när saker pågår inombords,  massor av både mardrömmar och andra starka drömmar.

Jag har försökt ta mig plats att andas och vila. Tagit med mig min bok ut i solstolen-eftersom vi haft över 20 grader hela veckan, men också det som vanligt när jag har det så här, så läser jag inte, utan bara sitter där.

Har under de senaste sju dagarna hunnit ha möte med endokrinologen, psykologen, f-kassan och min husläkare. De två senaste nu tisdag och igår. Fasen-jag blir verkligen HELT dränerad av de där olika samtalen och mötena! Särskilt F-kassan skrämmer ju livet ur en innan.
Men, nu verkar de som behöver hålla med mig om att jag kan behöva lite mer tid på mig att återhämta mig mentalt och dessutom verkar de inte tycka det är det minsta konstigt heller, till min lättnad (eftersom jag alltid innerst inne väntar mig att de ska säga åt mig att skräpa mig, precis som jag innerst inne tror att det är vad alla andra också tycker jag borde). Men nu är jag sjukskriven året ut och verkar inte behöva oroa mig för att vara tvungen att infinna mig på någon slags praktikplats eller annan sådan där påhittad åtgärd. Psykologen, sjukgymnast, utomhusvistelse och mitt eget arbete med "aktiv vila" som jag kallar det, där rutiner som att faktiskt stiga upp på morgonen, se till att äta regelbundet och sådant är viktigt, plus att få in vardagsmotion igen och förhoppningsvis kunna komma tillbaka på banan, återuppta träningen steg för steg etc. Och bara vara. Finnas. Och göra lagom.

Jag har som sagt varit helt galet trött senaste dagarna, men hur mycket som varit gäst-relaterat, vad som kan bero på kortisonborttaget, eller vad som kanske bara är för att jag visst skule ha indianbesök igen, hur fasen ska jag veta det? Under helgen tog jag faktiskt kortisonet ändå, jag kände att det behövdes, men de senaste dagarna har jag varit utan.

Nu ska jag gå ut till solstolen och ta vara på den sista stunden som solen lyser in under päronträdet-där det förövrigt är rätt farligt att sitta just nu, eftersom det dimper ner päron med rätt stor kraft och i tämligen stort antal. Men jag tar risken.

Hönorna gillar päron kan tilläggas. De gillar gräsklippet jag lägger in till dem också, och ligger och softar i sensommarvärmens goa sol, precis som om de visste att det snart är över och blir vinter. Lovisa, den ena av de nya, har värpt tre ägg sedan de kom för exakt en vecka sedan. Men Trix, hon verkar inte fatta nånting alls vad ägg beträffar. Hon kanske tror att hon är en tupp? Cornelia ligger duktigt på sitt eget enda ägg och två av Lovisas. Det var mycket korkat att inte ta ifrån henne det egna, för det kommer ju att kläckas före de andra, och då går hon troligen av de två kvarvarande, men jag har bara inte kunnat ta det enda som är hennes eget. Jag måste få se om hon klarade att få fram sin egen första kyckling. Och hur det ska sluta vet ingen, för precis som Ingis påpekade, så är det helt fel tid på året.
Hon hoppar av för att äta, skita och bada sig någon gång per dag och då syns det verklgien att hennes fokus är på att få grejorna gjorda, och hon går gärna lite för sig själv. Fast sedan gör hon de andra sällskap också. Lovisa är på henne och pickar henne i nacken så hon ska flytta sig från badstället, och hon ger inte igen. Men hur det blir sedan, när det kanske kommer kycklingar, återstår att se. Jag är inte säker på att hon kommer att behålla sin högsta rang, jag tror Lovisa aspirerar starkt på den positionen. Det vore häftigt om man kunnat veta ifall de känner igen varandra sedan förr-Trix och Cornelia är ju systrar, och hur rangen var där de bodde förut.

Ruben är iallafall nöjd och glad och mycket mån om sina damer. Han delar ut mat, visar vart man kan lägga ägg och vaktar när de badar. Kvällstrött är han också. När klockan är 19 kan man nästan vara säker på att han flugit upp på sin pinne och då hakar ju de andra på. Då är det kväller och mer kul än så blir det inte den dan. Helkonstigt, för det är ju inte mörkt då och där de bodde förut kutade hönsen runt allihop ända tills det skymde.

Liten stund i solstolen var det ju jag tänkt mig...

...återkommer!

Jadu Kjell-idag är det spått den sista dagen av det här sena högtrycket med över 20 grader varmt. Jag ska plocka några fler blåbär och utöver det ska vi vara publik när Blompojken ska försöka stå upp mot serieledarna i fotbollen. Sist fick de stryk med 0-11, så allt som är bättre än de siffrorna är ju nice. Allra helst hade man ju velat slå dem-vad förvånade alla skulle bli!

Jag fick faktiskt med mig Blompojken ut i skogen igår och han plockade den lilla yoghurthinken och jag den större. Mycket mysigt! Nu har vi 83 st påsar m 1dl blåbär i varje i frysen. Jag ska ha dem i min gröt i vinter.

De spelade alldeles fantastisk fotboll! Att de trots det förlorade själva matchen med 0-5 spelar ingen roll-det var otroligt roligt att se dem arbeta tillsammans på det sättet. Fortsätter de så, kan de slå vilket lag som helst, hoppas jag att de ska tro och fatta.

Idag måste jag verkligen se till att vara ute! DEt ska bli en hel massa regnande resten av veckan vad det verkar-så nu är det sista chansen på blåbären.

Vad lätt det är att allt blir en tävling förresten!

Vi satt (fotbollsföräldrarna på läktar´n) och pratade om det galna med hur sjuuuukt mycket blåbär det är i år och hur stora de är bla bla. "Ja herregud, jag plockade 7 liter på 2 timmar" (eller vad det nu var hon sa)

Gensat inser jag hur sakta jag plockar mina bär och tycker på en liten fläck av mitt sårbara hjärta inte att jag är lika "redig" som de där andra, rejäla, kvicka och snabba mammorna...

...fast jag VISST tycker att jag plockat många bär och dessutom väl inte behöver bry mig om hur snabbt alla andra rafsar ihop det de ska ha i sina frysar? Jag plockar ju dessutom medvetet lugnt för att också njuta solen som silar sitt ljus genom trädkronorna så vackert, titta på de roliga krypen och gnola en liten trudelutt OCH försöka tänka på hur jag arbetar, så jag inte skaffar mig mer värk än nödvändigt, jo, för det känns faktiskt i trasiga kroppar att göra även sådant som plocka bär.

Varför är det alltid bättre ju mer desto snabbare? Vad är det för fel på oss?
Nu ska jag dricka kaffe hos hönorna!

Aaaaaa!

Nu har jag först tillbringat en dag utan internet för att jag glömde ihåg att det skulle göras något med uppkopplingen igår, vilket krävde ominstallation. Sedan har jag nu idag tillbringat tiden med att försöka om-konfigurera mitt mmodem så att jag kan komma uuuuut och vara med er! (och ev göra somliga ärenden man ju gör via nätet numera).

Jag blir så hiskeligt otålig och arg av att hålla på med sådant där-som jag inte kan. Och nu gick all tid åt, så när jag nu äntligen klarade det (yey!) så hinner jag ju inte vara här och ens läsa ikapp-jag ska ju till psykologen och först måste hundskrället få kissa-adjö!

September-ÅH vad skönt och häligt roligt att ni äntligen kan få börja glädja er lite mer "normalt"!!! Och vad spännande det är att ni nu är två som följs åt tidsmässigt även denna tråd-bebisvända. Hvidis och September.

Flamman, så mycket tankar och känslor! Jag förstår att skräcken måste krama hjärtat de gånger din egen dödlighets konsekvenser för barnen gör sig påmind. Det är hemskt nog att tänka på ändå-det blir inte roligare för att det i sådana fall finns en idiot i andra änden DNA-kedjan som har rätt till ens dyrbaraste.
Skönt att du får gråta ut lite över mamma och allt det du gått igenom i vår iallafall. Det behöver du!
Torven är söt tycker Blompojken-tur han ska bo hos er dock, våra katter hade sett honom som ett lagom mellanmål.

Hejja Klockis och dörrprojektet!
Jag blir också stolt, å dina vägnar!

Förbaskelse-nu måste jag åka igen, handbollsträning och dans rakt på varandra. Sedan ska vi gratulera min ambo som fyller år idag. Han ska få ugnsstekta revbensspjäll m potatis och en god sallad, kall öl och sedan lite fika. Hej svejs!

Flamman-oj, Torven har ju värsta lyxlyan! Har han hållit er vakna om natten än? De brukar ju kunna rocka loss rätt bra i sena timman, när bara hamstrar, tomten och en och annan småbarnsmamma är vaken.

Apropå det, så var jag mycket ofrivivilligt vaken större delen av den här natten. En stor del av den tiden tillbringades på toa. Jag hade SÅ ont i magen och en stund tänkte jag att jag kommer att svimma innan jag hinner ropa på hjälp. Kallsvetten rann och jag visste inte om jag skulle spy eller svimma, förutom att jag ju redan satt på toa. Där var jag tvungen att luta mig mot väggen för att stanna kvar dessutom. Hemskt!

Så, idag är jag trött och ämlig. Inte alls i form för att göra något av ens en liten del av alla de päron vi plockade av träden i helgen. Jag tänkte mig marmelad, kompott och ingefärspäron. Igår gjorde jag en tarte tatin efter recept fått på BT. Jag blev mycket besviken och tänker hitta på någon slags paj mer efter eget huvud nästa gång. Eller bara helt sonika göra ingefärspäron rakt av-som jag vet att jag gillar.
Men inte idag. Idag får jag försöka hålla emot lusten att gå och lägga mig och sova, för annars somnar jag ju inte inatt igen.

Annars har jag i helgen uträttat lite av stordåd för att var jag. Med storhandling och matlagning som innebär att merparten av tänkandet och en stor del av jobbet för den här veckans middagar redan är gjort. Jag älskar när jag någon enda gång ligger lite före! En lasange i frysen, en att äta i veckan och två middagsransoner köttfärssås också i frysen. Hurra!
Och så var det bra pris på hel karré, så imorgon ska jag göra Pulled Pork för första gången. Jag tänkte att man kanske kan äta det med potatismos eller rotmos, och även med tortillabröd som bra mellanmål för tränande son? Och eftersom det kommer att bli en del över (för biten är så stor) kan man säkert ta det köttet och koka det vidare till en chili con carne.
Jag har förutom de päron jag försökt rädda från fåglar och fall, plockat hink efter hink med fallfrukt, klippt gräset (för det ska ju vara sådant oväder i dagarna att det väl inte kommer att gå att klippa fler gånger i höst), varvat komposten med frukt, gräsklipp och hönsskit och en och annan gren och kvist.

Lyckades få med mig sambon ut i hönsgården och få upp en dörrpost och dörr som ska ge genomgång när jag nu ska avskilja den mindre delen från den större och försöka tok-säkra den lilla från intrång, så det går att lämna hönsen med trygg förvissning om att de inte blir tagna av någon obehörig även om de får gå ute. Fast ute vill de inte vara något vidare nu. De ruggar förfullt och det yr fjädrar överallt. Inga ägg således och de sitter helst inne och trycker.
Ruvhönan, Cornelia pressar vidare på sina tre ägg. det som är hennes eget har hon idag legat på i 23 dagar, så jag befarar att det inte kommer att komma någon kyckling ur det. (kläckning sker vanligtvis dag 21)
Däremot är det ju då fullt möjligt att hon liggerkvar så det istället kommer kyckling ur något eller båda av de andra två. Det är mycket spännande att gå och kika och jag frågar henne hela dagarna om det inte ska komma någon kyckling snart. Hon tycker nog att jag är skitjobbig!