I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Grattisgrattis Ankan och ankfamiljen!

Tittar in lite snabbt för att puffa för den här dokumentären som sänds ikväll( och flera ggr i repris)
svt.se/2.174787/1.2732793/

Solen skiner och jag tar med mig mitt "rätta barn" på promenad btw så kom så äntligen dagen när E klappade händer

Någon som vill ha en liten morgonpigg? 4:20 går vårt barn gärna upp. Det är därför jag är awol, jag har fullt upp med att ta mig igenom dagarna i ett stycke och med vettet i behåll!

Hejhej hvidis! Hm jag fick sulfatabletter ett par ggr när jag har mer eller mindre kronisk uvi. Fungerade bra, men inte om bakterierna verkligen fått fäste:( då fungerade bara pencillin på mig. Inatt var E vaken mellan 00-4:30... Jag blir galen!!! Men det var en stor dag ugår, E satte sig upp från ryggläge till sittabde, helt själv på golvet det är väldigt oväntat för henne så hör tidigt! Värsta grymma bebben

Glad Påsk allihop!
Jag hoppas att ni och alla era kära får vara friska/ bli friska.

Jag har inte hunnit läsa ikapp men kastar mig in i tråden igen, annars blir det bara mer och mer att läsa ifatt

Vi har det bra, jag mår lite bättre i illamåendet men har börjat få foglossning i framfogen. Nåväl det var väl dags för det. E sover ganska illa just nu och vaknar fler ggr per natt samt skittidigt. Det sliter på mig som är så jävla trött av lillasyster redan och på Panzer som får stå för markservicen ochha en skitgrining fru.

E är nog inne i en utvecklingsfas och har börjat resa sig mot saker, krypa så smått samt kasta släng pussar. Ljuvliga fantastiska unge!

Lillasyster beräknas bli utplockad mellan 9-13/7, troligast 9-10/7. Jag var på Aurorasamtal, oj vad jag behövde det! BM var underbar och jag fick ut mer av 2h med henne än alla otaliga timmar med kuratorer. 
Jag funderar på om jag ska gå och prata med någon ang lillasysters ankomst, jag har en del funderingar och rädslor, sådana man "inte" får tänka/känna... ni vet. Typ kan jag älska lillasyster lika mtk som E? Kommer jag att kunna se lillasysters framsteg som lka stora som E's? Rent intelligensmässigt förstår jag att jag kommer att älska lillasyster lika mkt och glädjas åt henne lika mkt.

Men jag förlorade E, jag kan aldrig komma över att jag för ca 30 min var övertygad om att mitt barn var dött, inte rädd att hon skulle dö, fullständigt 100% övertygad om att hon var död!. Det genomsyrar allt, jag funderade aldrig över anknytningen med henne, jag hade ju trott att hon, mitt barn! Var död, när jag fick veta att hon levde så var det liksom inte fråga om knyta an, jag hade redan knytit an för allt vad mitt liv var värt! Varje dag som jag vaknar och ser henne så tänker jag "tack snälla" för att vi fick ha henne kvar!

Förhoppningsvis kommer lillasyster att födas fullgången och fullt frisk och syndromfri, hon kommer att kunna äta nappflaska utan att sluta andas, hon kommer att kunna åka bilbarnstol utan fara för sitt liv.  Vända sig, rulla runt, sitta själv, krypa, gå, prata äta kommer att vara naturligt för henne( förhoppningsvis). Det kommer liksom bara att ske av sig självt, E har fått kämpa sig blå för varenda en av de sakerna. Klarar man av att bara vara glad för lillasysters framgångar, samtidigt som man vet att E fått slita 10ggr mer än "normala" barn för sina framgångar?

Nu vet ju jag att min oro är helt obefogad, vi kommer att dyrka lillasyster precis lika mkt som E, vi kommer att tycka att det är lika härligt första gången hon säger mamma/pappa som när E sa det etc. Men jag vill försäkra mig om att jag kan vara en lika bra mamma åt lillasyster som jag faktiskt är åt E. Att lillasyster får lika mkt tid, som E som alltid kommer att "kräva" mer hjälp får.

Många syskon till barn med ex DS säger ofta att de kände sig mindre värda, inte lika unika och speciella för de var "friska", jag vill för allt i världen inte bli en sådan förälder, eller att lillasyster ens ett ögonblick ska fundera över sitt värde!

Ja som ni märker är jag ju jävligt rolig just nu

Sen så har vi iaf begränsat namnutvalen till följande, Ellen, Stella, Sophie/Sofie, Isabella/Isabelle, jag vill gärna trycka in Louise och Panzer kämpar för Beatrice, men troligast är Ellen eller Stella .

Ja så där har ni et tlitet egoinlägg ifrån mig och min värld .

puss på er alla!

Bjuder på en nytagen magbild i v25+0.

Ingis: jag beklagar verkligen! Fast det låter som att ni ändå fick ett fint avslut.
Svägerskan är ju bara för mkt!

Stora varma kramar till dig!

Kikar in en snabbis för att tala om att jag/vi lever fast det känns jobbigt just nu, E vaknar i snitt2-3 ggr per natt och är vaken mellan 1-2h per gång hon är otillfredställd och gnällig sin vakna tid, skulle tippa på att hon befinner sig i en sådan där berömd utvecklingsfas. Tyvärr befinner sig mamman i fas, fet som en flodhäst, med foglossning, mardrömmar och små intervaller av illamående

Dessutom var jag till vår HC med E till bvc och passade på att få en direkttid till en ssk( år HC är grym, bäst i stan med råge!) de har headhuntat bästa sjukgymnasterna, ssk'na, läkarna etc.  I alla fall, jag har känt mig ltie så där små off, jag har kissat mkt, upplever att jag blir "panik" kissnödig, tycker att jag är jätteöm i underlivet( utan anledning, för jag har inte ridit långritt eller knullat som en kanin! ) så jag vill läm,na urinprov och ta en crp, vilket jag fick( urinprov imorgon för det ska vara morgonurin), naturligtvis var crp'n dvs snabbsänkan förhöjd Precis samma mönster som med E, olustkänsla och allmänt nedsatt, förhöjd crp Det är tom i samma jävla vecka, v 26+3, det var då det började med E sen tog et två veckor innan hon kom . Det vart iaf pådrag och jag ska in på fredag för nya prover, det är antagligen ingenting men jag känner ändå, vad fan är det för fel på mig? Måste jag bli sjuk bara för att ajg blir gravid? Ska vi itne ha barn? Är det så det är? Vi har inte ens våga ha sex sen v12 eftersom vi är så rädda att det ska bli en till infektion( sex är vanligaste orsaken), Jag pallar inte det här en gång till!!

Sen är det säkert ingenting men just nu känns det förjävla tröstlöst!

Sry för egoinlägg men jag känner mig så himla nedslagen att jag behöver er!

Grattis ingis vad underbart! Tack för kramar! De behövs Blomman hc/vc samesame har inte fått svar, ska dit imorgon bitti, för nya crp-prov. Mår okej

Ååååå fru ea, vad jag håller allt jag har för era små embryon!! Nu är det verkligen er tur, dags för en 10månaders lycklig, harmonisk problemfri ruvning!!