Får/kan man gå in själv i kyrkan? (Åsså väntar mannen där framme)

Vad gäller det där magiska ögonblicket, så har jag upplevt det åtskilliga gånger.

Efter att jag har hälsat alla välkomna till kyrkan och klockorna börjat ringa går jag ut i vapenhuset, dit dörrarna är stängda. Brudparet här klockorna ringa och då inser de båda att nu är det "på riktigt" Den blicken de nästan alltid ger varandra då, den är rent magisk!

Att de är nästan ensamma, oftast är det bara jag som ser det, gör ögonblicket så mycket större.

Det är ännu en anledning att jag propagerar för den traditionella ingången.

En liten fråga: Vet du vad som har format den bilden?

Jag tror nämligen inte att du skapat den helt och hållet själv utan att du påverkats av något. Vet du själv vad som påverkat dig? Och, vilket är viktigare, stämmer den påverkan med hur du vill samhället ska se ut?

Jag är ledsen att jag envisas med att dra ut "brudfrågor" till att handla om samhället i stort, men eftersom allt vi gör påverkar andra så vill jag gärna att vi i alla fall ska tänka på hur denna påverkan ser ut. Sen kan man ju bestämma sig för att strunta i hur samhället ser ut eller hur man vill det ska se ut. Men då bör man i alla fall veta att man tycker så.

Som en generell fundering så undrar jag ju varför så många väljer att gifta sig i kyrkan trots att de helt klart varken står för kyrkans värderingar eller respekterar dem...

Man SKA ha PRECIS SOM MAN VILL för det är ju faktiskt MIN DAG (ja, oftast MIN och inte VÅR). Varför gifter man sig inte borgerligt i ett vackert slott eller liknande om det är den pampiga miljön man vill åt? För jag får ju intrycket av att väldigt många ser kyrkan som en vacker kuliss som inte har något med svenska religiösa traditioner och tro att göra...

Delvis så minns jag att när jag var på bröllop första gången och då gick dom tin tillsammans. Jag var 8 år då och minns att jag tyckte att det inte var så fint och att jag själv inte ville ha det så. (inte för att jag planerade för bröllop i så ung ålder, men klart att man har tänkt på sitt eget bröllop sen barnsben) Sen kan jag väl erkänna att jag har tittat på alldeles för många kärleksfilmer i mitt liv där de har gått in och mannen har stått framme och jag har alltid tyckt att det är så vackert. Du vet ju hur dom lyckas få allting att se så romantiskt ut och det snygge mannen står och vänrar på sin vackra brud och det spelas fin musik o.s.v. haha. Men för mig är det en personlig åsikt om att det ser tråkigt och fult ut att gå in tillsammans, för ända sen barnsben så trodde jag faktiskt att man gick in själv.

När det gäller samhällsfråga så tycker jag att vi lever i ett samhälle där man är fria människor och jag kan inte förstå hur det skulle påverka samhället negativt om jag går in ensam och min man väntar på mig. Sen förstår jag att vissa inte vill att man leds in av sin pappa, för den anledningen tycker jag faktiskt är fel. Fint att titta på, men fel om man tänker efter vad det står för. Däremot vet jag inte varför det är fel att gå in själv. står det också för något dåligt eller vi är bara sånna gammelsvenskar som inte vill bryta sina gamla traditioner`?

vår kyrka är ganska maffig och stor och likadant är min klänning. Inte för att jag vill vara i centrum, men det gör ju också klänningen mer rättvisa om jag går in själv. sen har jag faktiskt lite scenskräck så jag går inte heller in ensam utan nervösitet. Men det man har trott på sen man var liten vill man ju heller inte ändra till något som man inte tycker är tilltalande för en, så jag vill verkligen inte att vi ska gå in tillsammans.
Och sen är det ju det med att jag inte vill att vi ska ses från framme vid altaret. Det är också en bild jag har om hur det ska vara. Var den kommer ifrån det är ju att alla som pratar om bröllop säger ju alltid att mannen inte får se bruden från dom gifter sig. Därför vill jag hålla det också.

Tack för ditt välskrivna svar. Jag uppskattar att du tar dig tid att förklara för mig.

För egen del tror jag inte att vi är fullt så fria som vi ibland tror, att vi blir påverkade av en mängd olika saker framför allt under vår uppväxt som sedan formar våra värderingar och vårt handlande även som vuxna.

En sida av att bruden går fram ensam i kyrkan som jag inte tycker om är just att det fokuserar så på kvinnan som en estetisk varelse, vars främsta uppgift är att vara vacker och beskådas.

Nu vet jag att det inte är så de ser på dig och med största sannolikhet heller inte så din fästman ser på dig, men hela grehen kring att i en fantastisk klänning skrida uppför kyrkgången signalerar i alla fall för mig just att kvinnans högsta önskan är att vara vacker och synas som vacker.

Och jag vill inte påverka andra på det sättet.

Jag lägger mig inte den åsikt du har idag, men jag måste ändå ifrågasätta det du säger om att du som barn inte uppskattade att de gick in ihop. Det låter jättemärkligt i mina öron! När jag gick på bröllop när jag var barn så tyckte jag att bröllop var jättefint. Alla par gick förvisso in tillsammans, men jag är rätt säker på att hade något par kört den där anglosaxiska varianten så hade jag säkert tyckt att det var fint det också. Bröllop i största allmänhet är fint när man är barn. Har svårt att tänka mig att ett barn skulle uttrycka några åsikter om hur brudparet gick in.

Nej jag förstår hur du menar. Det var ju inte så att min allra största tanke var , men fy fan, hur går dom in!
Men jag trodde när jag var liten att man gick in själv och därför reagerade jag på att dom gick in tillsammans. Jag minns bröllopet väl, och jag tyckte inte att det såg fint ut. jag tyckte att brudparet var fina och det var ju häftigt och spännande och så, men det passade inte mig i smaken.  Var på ett bröllop när jag var fjorton och där gick bruden in själv. Tyckte att det var fantastiskt fint.

Oj vilken diskussion det blev av detta!

Anledningen att jag undrade från början var ju just för att jag inte visste om det var okej eller inte. Jag vill gifta mig i kyrkan och kommer givetvis rätta mig efter det som vår präst anser vara riktigt. Jag vet att det är VÅRT bröllop, vi gör som VI vill, men man får ju såklart rätta sig efter kyrkans regler.

Grejen är den att min blivande man kommer i från sydamerika och där går bruden oftast in med sin far, och mannen väntar där framme. Men jag har ingen bra relation alls med min pappa och vill inte att han leder in mig i kyrkan (hade inte velat detta även om vår relation var bra). Så min kille föreslog att jag skulle gå in själv, om det är okej med prästen.

Sen kommer vi inte sova med varann natten innan, han kommer inte se mig förens det är dags, och jag kan tycka att det är fint att han ser mig komma in i kyrkan och att vi får möta varandras blickar istället för att gå bredvid varandra.

Plus att han är sjukt blyg av sig och hatar att vara i centrum och är rädd att svimma å grejer, så han ville gärna att alla blickar skall vara mot mig, sen kan vi stå där framme med ryggen mot församlingen, sedan får vi såklart tåga ut tillsammans.

Jag tycker att alla får tycka och göra som dom vill, i den mån det inte skadar andra människor eller kyrkliga regler!

Bara en rent praktisk reflektion: 

Om han står där framme och väntar på dig, så kommer han ju verkligen att vara den som folk tittar på fram tills dess att du kommer in i kyrkan. Är man väldigt blyg så kanske det inte är bästa lösningen ur den aspekten... 

Fast, så kände min man lite också, det kändes mycket bättre att stå där framme, och de flesta tittade faktiskt inte på honom utan hade fullt upp med att hälsa på varandra och hitta en bra plats osv. Det var inte förrän musiken började som alla blev uppmärksamma