Hjälp! Våra gäster respekterar inte barnfritt!

Vi har valt att ha barnfritt,solklart för oss. Vi är ganska unga, har inga barn själva och det har nästan ingen i vår bekantskapskrets heller. alla våra kusiner är i vår ålder och har inte heller barn...så det finns bara ett fåtal barn i umgängeskretsen...Och jag orkar inte lägga ner energi på att barnanpassa vårt bröllop. Tycker inte heller att barn hör hemma på en i deras ögon långtråkig vigsel och en fest som varar halva natten, med alkohol, liveband osv.

Jag kommer säga blankt NEJ. men jag skulle bli förvånad om någon började tjaffsa med mig om detta då våra fvänner delar våra tankegångar och åsikter angående barn på bröllop.

Lycka till.!

Ja det är oerhört konstigt. Dom är så gott som vuxna men deras mamma har inte klippt navelsträngen riktigt, hon gör allt med dessa barn. Nu hotar hon med att dom inte ens kommer på vigseln för att barnen är så besvikna för att dom inte får komma på festen. Blir såå trött och väldigt ledsen.

Vi hade nästan barnfritt. Hade vi bjudit med alla barn skulle det vara 30 barn och man vet ju hur barn är, dom stör faktiskt, speciellt i kyrkan, så vi valde att endast bjuda våran son fem år och hans två kusiner, så vi hade tre barn med. Sen var det ju vissa föräldrar som var tjuriga över detta innan bröllopet, för dom tyckte att ska det vara barnfritt så får inga barn komma, inte ens våran son, men vad är det för tankar? Vart ska man göra av honom då om alla vi känner är med på bröllopet, så de tankarna har jag svårt att förstå. Med 30 barn hade det nog blivit rena barnkalaset och det vill man ju inte ha när det är ens stora dag.

Oerhört respektlöst, det är ju brudparets bröllop, brudparets egna barn är väl självklara gäster!

Jag förstår inte riktigt det hemska i att fråga????

Är det inte bättre att de frågar än att de kommer med barnen.
Jag brukar alltid tänka så ,att jag kan aldrig få mer än nej om jag ställer en hövlig fråga (har dock inte frågat angående barn på barnfritt bröllop). Det är ju bara en fråga, inte ett krav , så om jag frågar så accepterar jag självklart ett nej.

Hur som helst tycker jag det är konstigt att bli så upprörd.

Problemet är att många inte accepterar ett nej utan blir vrålförbannade och kommer med miljoner argument till varför de ska få sin vilja igenom. Läste om ett par här på BT där brudgummen fick sig en utskällning så öronen åkte av på grund av att en släktings barn inte var bjudna. Denna hemska människa toppade sin utskällning med ett triumferande "ja ni kan ju i alla fall inte hindra barnen från att komma till kyrkan, för dit är minsann alla välkomna!" Det är nog fan det mest oförskämda jag hört i hela mitt 30-åriga liv.

Jo det är ju lite skillnad förstås

hann inte skriva färdigt där...
men ibland låter det som att en del brudar blir alldeles upprörda över att frågan kommer över huvudtaget och det är det jag tycker är konstigt

Det där vad jag, ush! =/ Det var inte ens en släkting utan en av hans "bästa" kompisar!

Men jag förstår ärligt talat inte vrf man ska fråga ens?? Det är ju tydligen något som brudparet har diskuterat mellan sig själva och sedan faktiskt bestämt att det ska vara barnfritt. Vad är det att fråga om då?? Om det är fall där det innebär att man inte kan komma pga av att man tex inte hittar barnvakt eller nåt ja då hade iallfall jag tackat nej och sagt att det är pga att jag inte hittar barnvakt. Sen får brudparet själva komma till mig om de då tycker att de vill att jag ska komma ändå.

Precis, står det klart och tydligt i inbjudan att det är barnfritt, då finns det väl inget att fråga om? Det är ju klart som korvspad! Fattar inte varför det är så viktigt att gå på bröllop hela familjen eller ens som par. Får man inte barnvakt är det väl inte svårare än att den som står närmast brudparet går på bröllopet, medan den andre stannar hemma med barnen? Är det bara jag som tycker att det är en vettig lösning?

Jag är förvånad över att en hel del av våra gäster haft så svårt att hitta barnvakt. De har haft gott om tid på sig, i vissa fall många månader. Hur svårt kan det vara? Är särskilt förvånad i de fall det handlar om familjer med relativt stora barn (8-12 år) utan specialförhållanden, där det borde kunna fungera med en ”vanlig” barnvakt och när det är deras egen hemstad. I några fall undrar vi nästan om föräldrarna skyller på detta med barnvaktsbrist fastän det i själva verket finns någon annan anledning till att de inte vill/kan komma?

Förstår att det känns sårande att de inte anstränger sig mer, men försök tänka att det är deras förlust, det är de som går miste om tidernas vackraste och roligaste bröllop! =) Försök att inte lägga energi på gästernas val utan glädjas över att ni slipper ordna barnbord till ett gäng tioåringar...!

Hehe, jo, det är såklart deras förlust! Jag tycker bara att det är så konstigt att det kan vara svårt att ordna barnvakt i Stockholm och Visby och de andra länder det gäller, när det är snälla och väluppfostrade barn som borde ha massor av kompisar att bo hos eller vara med på kvällen. Vi har erbjudit att förmedla duktiga tonårsflickor som andra vänner rekommenderat som barnvakt. Nå, vi får se hur de löser det!

Ett barnbord var på gång till våra fyra syskonbarn, för att de är med i brudnäbben – men nu har vi skippat även det och har bara med äldsta syskonbarnet på middagen. Jag blir faktiskt smått förbannad å era vägnar, när ni (som skrivit ovan) berättar om hur vissa föräldrar kräver att få ta med sina barn! Som om de inte krävde stolar, bord och kuvert...

Vi har med skrivit så som ni och kommer blankt att säga nej till barn efter kyrkan. Gudbarn eller inte spelar ingen roll. Jag är själv gudmor till min systerdotter, men då vi kommer att servera alkohol på middagen och fest och det är över 100 gäster bjuda så är det uteslutet. Det är inte en midsommarfest för barn. Miljön är inte lämplig och det kan snabbt skifta med intaget av alkohol under middag. Tycker ni ska säga nej. Min m2b´s bror och syster får vara med i kyrkan men inte på festen då de är 9 & 12 år gamla. Detsamma gäller mina syskonbarn.
En sak har vi lite svår med bara, Det är att min m2b´s kusin är 14 år & han kan inte vara ensam då han har lite "mentala" problem. Han kanske inte ens kan vara med på bröllopet över huvudtaget & dom kommer att komma ända ifrån danmark. Vi har sagt att dom får välja hur dom vill göra med detta. Vill han följa med och klarar av så mkt människor omkring sig så är det bra, men jag tror att dom kommer att bege sig hem tidigt till deras stuga som dom hyr.
Hoppas du känner lite tröst i detta.

Vi fick också säga nej till ett par. Då sa min blivandes bror att han och hans fru skulle stanna hemma från bröllopet och va barnvakt. Blev irriterade för att barnet inte skulle få va med.
Alltså summan blev att det paret som hade barn ser vi kanske en gång om året och står oss inte alls lika nära då det är brorsbarn och hans fru. Jag har träffat dem endast under tre tillfällen under våra fyra år ihop. Då skulle hans BROR minsann avstå så ungdomarna skulle få gå på fest EH!!! det är ingen vanlig 30-års fest eller så, det är ju för katten hans bror som gifter sig.

Inte ens våra egna är med.  
Vårt nej stod kvar med ett jävla dåligt samvete som följd och vet ni vad.
Paret har anmält sig till bröllopet och fått barnvakt
 

jag tycker det är ok att fråga. men att liksom "begöra" att få ta med sig barnen är inte ok, särskilt inte när det står "barnfritt på kalaset" typ. jag och min m2b ska ha barnfritt. på vigseln får dom gärna vara med dook. jag älskar barn, min karl är väl si sådär med dom. men det som jag vill är ett sprngfritt kalas, och med alkohol i bilden.. nja. känns inte ok. dessutom är barnen (3st, inte så många men..) mellan 4 och 7 år när vi gifter oss och då vill dom springa mycket..