Hur långt får hets på överviktiga gå?

För att svara på din rubrik:

 Tydligen hur långt som helst!! 

Överviktiga har ingen plats i samhället! Tydligen.

Jag håller med dig, det har gått för långt!

Alla är lika mycket värda är en fin devis, men den efterlevs sällan!

Jag är själv överviktig och så länge jag är rolig och kan dra skämt är jag accepterad. Typ. 

Ja, precis så. Så länge man tål att folk skämtar om en, är man accepterad. Men om man skulle ta sig rätten att bli ledsen eller sårad, kommer de elaka kommentarerna som ett brev på posten. Jag skulle vilja att de som är värst, fick sätta på sig en rejäl dräkt, som gör att de ser överviktiga ut, och sedan tvingas gå ut på stan. Kanske de fick ett uppvaknande när de själva får uppleva hur vidrigt folk alltid beter sig mot dessa. Sen kan de ju passa på att testa hur lätt det är att springa, böja sig ned, osv...med en extra vikt på kanske 50-70 kg. Skulle kanske vara nyttigt att få känna på varför överviktiga inte brukar springa omkring i spåren bland de normalviktiga tex... För att man inte orkar, helt enkelt. Vissa har ju fullt upp med att klara av ett par kassar med mat mm, och de väger knappast mer än tio kg styck, max. Spring omkring med dem ett par timmar, så får vi se hur skoj det är...

Ja, jag är bitter! Jag är bitter eftersom jag har tröttnat på att folk tror att jag är dum i skallen, bara för att jag väger mer än dem! Förbannad efter att ha läst en tråd som handlar om en tjej som håller på att bli galen av avundsjuka pga att en kompis till henne genomgått en gastric bypass, och som förfasar sig över hur lätt man kan få den typen av operation. Det sorgliga är att hon tycks tro att det verkligen är så som hon uppfattat det. 

Hur kan folk vara så inskränkta att de tror att de vet hur deras överviktiga vänner har det? För det första vet de oftast inget om hur ledsna dessa är inombords. Inte i första hand pga vikten och alla dess följder, utan pga hur de blir behandlade av omgivningen. För hur ont det än gör att släpa runt på alla extrakilon, är det inget i jämförelse med hur ont det gör när bästa vännen kommer med dumma kommentarer.  

Men, jag måste fråga.
Vad är anledningen och vems är ansvaret att man är överviktig? 

En bättre fråga att ställa på FL.

Det tillhör väl sunt förnuft och god uppfostran att behandla överviktiga på samma sätt som smala. Men jag ska erkänna att jag inte har så många i min direkta närvaro att jag har så stor erfarenhet av hur de egentligen blir behandlade. Ett undantag är min svärmor som är överviktig och det är ett ständigt tema hur vi ska få henne att gå ner i vikt så hon orkar med vardagen bättre. Hon brister i näringslära och sunt förnuft när det kommer till mat! Problematiskt! Dessvärre bor hon så långt bort att det är svårt att hjälpa henne med det praktiska.

Och här skulle jag vilja vända på frågan lite. Jag tycker att det är så att man ska tänka på vad man säger till de som är väldigt smala också, det är lika mycket inte ok att kommentera vikt där med, man vet ingenting om hur det har blivit så och om personen i fråga är bekväm med att vara underviktig.
Jag har alltid varit väldigt smal och när jag var yngre var självkänslan inget vidare. Att då får höra att man är alldeles för smal och "borde äta lite mer" kan göra stor skada.

Har också en bekant som har kämpat med anorexi i flera år, och även nu när hon är frisk får hon höra sånt, och efter många års kamp är det som ett hån.

Så jag skulle vilja säga att man ska tänka på vad man säger, oavsett vikt! 

Inget av det är okej. Någonsin. 

Tyvärr verkar dock många anse det,  har tom varit med om att en skolsyster spred ut 
rykten om elever på skolan som hon ansåg överviktiga.  Min styvfar jobbade påhögstadiet jag gick på,
och fick höra av de andra lärarna att jag åt för mycket . För det hade minsann skolsyster sagt.  
Tystnadsplikt hallå? 

Dessutom var jag inte det minsta överviktig, däremot gjorde en stor cysta att jag såg halvt gravid ut.
Men i övrigt var jag mager. Så ja, vissa tror att vad som helst är okej.  

Usch...jag blir ledsen...säger verkligen föräldrar till sina barn att de som är tjocka är dumma i huvudet ?!? Vad är det för värld ???
Man är väl inte någon sämre människa för att man är överviktig eller för den delen för underviktig.
Det kan ju ligga VÄLDIGT många faktorer bakom varför man är överviktig. Genetiskt, sjukdom, tragisk händelse mm mm MEN för det finns det ju absolut ingen anledning att se ner på någon bara för att man har extra kilon på sin kropp. Fan alltså...jag blir så arg !!
Jag är själv inte överviktig men har flera vänner som är, varav en har gjort en gastric bypass som tyvärr inte blev lyckad på henne. Hon brukar gå å simma för det är ju avlastande för kroppen. Men hur kul är det att klampa in i en simhall när HELA simhallen stannar upp & glor ögonen ur sig på en ?? Hallå !! Varför är det så ? Det gör ju att hon skiter i det istället. Kan tänka mig att en anorektisk person upplever det samma !! 
Att folk gör på detta vis som Ni beskriver i tidigare inlägg & jag, är för mig helt obegripligt ! Skulle folk inte lägga sig i så förbannat, titta snett på folk, snacka skit om andra kanske vi alla skulle må liiiite bättre !!
Stå på er alla tjocka, smala, korta & långa !! Vi är alla lika i grund & botten ändå !! Summan av kardemumman ang. dina frågor : Jag tycker absolut INTE det är OK. Alla får äta, handla, se ut & göra vad dom vill !!! Fruktansvärt att folk uppför sig så här ! 

Anledningen är ju irrelevant! Både till varför man är överviktig och underviktig! Man har rätt att behandlas som alla andra ändå! 

Oavsett VARFÖR man ser ut som man gör!

Det är helt absurt att det skulle finnas nån anledning som är "bättre" eller "sämre"!  

Måste du veta det innan du bestämmer dig för hur du ska bemöta personen framför dig? 

Nej man har inte rätt att klanka ner på folk för att de är överviktiga. Det tillhör vanligt hyfs och folkvett att inte kommentera människors vikt.

Däremot har jag förståelse för att folk i allmänhet inte riktigt fattar hur svårt det kan vara att gå ner i vikt. Man kan inte sätta sig in i situationen helt enkelt. Men man har ingen rätt att vara otrevlig för det.

Jag har själv haft problem med att första hur människor kan bli så stora som 100+ kilon. Men nu har jag lärt känna en stark människa som berättat sin historia.

Person 1 har alltid haft ett stressigt jobb, men det gick an så länge privatlivet fungerade. När det sedan visade sig att h*n och sambon inte kunde få barn, då brast det fullständigt. Tröstätandet och snabbmaten på arbetstid gick överstyr fullständigt, och till slut vägde h*n långt över 100 kg. En diskussion med vården OCH arbetsgivaren ledde till en mer human situation på jobbet, regelbundna samtal med en psykolog (livsviktigt för att få bukt med tröstätandet) och till slut en lång period av samarbete med en dietist. En ren pulverkur i två månader sattes in, det är verkligen ingen lek och inget som fåfänga människor som vill tappa några kilon ska ge sig på. Under denna period fick inte tuggreflexen aktiveras över huvud taget, ALLT skulle bort. Enda chansen att få bukt med sötsuget, småätandet och tröstätandet. Sedan trappades matintaget upp oändligt långsamt. Vissa måltider ersätts fortfarande med pulver. Idag mår personen i fråga mycket bättre och har tappat mer än 30 kg.

Allt är inte svart eller vitt, matmissbruk är lika svårt att bli kvitt som ett alkoholmissbruk. En alkoholist förväntas inte bara vakna upp av sig själv och säga "nä men om man skulle ta ett glas mineralvatten till oxfilén på lördag?" Så varför har vi högre förväntningar på att överviktiga ska klara av att ta tag i situationen på egen hand?

Dessutom, en alkoholist eller en narkoman kan leva ett fullgott liv som nykter, dvs helt utan den aktuella drogen. Men hur kommer man då tillrätta med ett matmissbruk? Alla människor måste ju äta för att överleva...