Ingång i kyrkan!!!?????

Ja men det vore nog en bra ide för många svärmödrar att släppa taget lite där och då eller hur? ;D ;D hahaha
Bra ide!  

Ja, i det fallet kunde det verkligen bli en symbol för ett nytt liv...utan mammas inflytande...  

Tack! 

AnnC81, jag förstår inte riktigt vad du menar? Jag skulle aldrig i livet vilja föras in till altaret av min pappa. Men jag ville ändå ta upp att jag alltid har varit "pappas flicka" och fortfarande har en mycket fin och tät kontakt med honom, för att jag blir lite irriterad på alla dessa argument om att "Eftersom pappa alltid har betytt så mycket för mig vill jag att han överlämnar mig till min blivande man".
Jo tack, det har min pappa också alltid gjort, precis som min mamma också har, och det har min blivandes båda föräldrar också alltid gjort. Nuförtiden betyder våra föräldrar mycket för oss båda. 

Jag tyckte att jag skrev tydligt i mitt inlägg att beslutet att gifta oss var helt och hållet mitt och min blivande mans. Det är jag och min blivande man (inte jag och min pappa) som har varit ett par i drygt fem år vid bröllopet i vår och det är vi två som är varandras stora kärlek och varandras stora stöd. Självklart vill jag då gå tillsammans in med min fantastiska fästman! Självklart vill jag att det är vi två, tillsammans, som ska möta blickar och leenden från våra nära och kära!

Eller hur uppfattade du det?

Pierredouglas, jag kunde inte hålla med dig mindre. Farsan litar på att min blivande man ska "ta hand om mig"? Tack men nej tack, jag kan ta hand om mig själv och det gjorde jag innan jag träffade min blivande. Nu tar vi två hand om varandra, som två jämlikar. Ibland behöver jag bli ompysslad, ibland behöver han bli ompysslad. Min pappa är väldigt, väldigt lycklig och glad för min skull, och väldigt lycklig och glad över sin blivande svärson - men det betyder inte att han ska föra mig upp till altaret för att han har "godkänt" min blivande man som ska ta hand om mig!  

TS, jag tycker att ni ska göra det som känns bäst för er, så långe prästen godkänner det förståss.

Folk kommer alltid ha åsikter om vad som är rätt och fel och just kvinnor har en förmåga att vilja uppfostra andra kvinnor till att tycka/göra precis som dem själva. Har man en anna åsikt får man nästan räkna med bittska kommentarer. Det är tråkigt men så är det. För många har just brudöverlämning övergått från att vara ett juridiskt överlämnande av dottern till att symbolisera ett välkommen till familjen och "godkännande av brudgum". Andra ser det på det gamla sättet.  Det är nästan ett under att det inte kommit upp en diskussion om hur kvinnofientligt det är att bära slöja eller krona som brud, för det får ju också att tolka som ett tecken på kvinnans oskuld istället för en snygg accessoar.

Jag tror att många kvinnor som är välutbildade smarta och som tänk igenom saken kan välja brudöverlämning, de har bara ett annat synsätt än vad motståndarna till brudöverlämning har, och förstår man inte det kanske man ska läsa några hp till   

Det är vanligt att man tror att det faktum att någon uttrycker åsikten "jag tycker det är fel att göra så här" betyder att man försöker förbjuda någon annan att göra det. Som jag redan har sagt, det är väl självklart att alla "får" göra som de vill, i den mån det är förenligt med kyrkans värderingar (om man gifter sig i kyrkan).

Min erfarenhet från denna återkommande diskussion är snarare att de som är för brudöverlämning helst skulle se att de som är emot det inte fick yttra sig eftersom de känner sig förorättade, och menar att "du får inte säga så för jag får göra som jag vill".

Och det jag och många andra länge har efterlyst är en enda begriplig anledning till varför just brudens pappa ska ha en så framträdande roll, och inte någon annan av brudparets föräldrar. Och varför så få av förespråkarna lika gärna kan tänka sig att brudgummen överlämnas av sin pappa, eller mamma.Den diskussionen har kommit upp, upprepade gånger.  Personligen valde jag att inte ha någotdera eftersom jag tycker det ser lite fånigt ut och för att jag är medveten om oskuldssymboliken, men där bryr jag mig mindre om andras val. Jag tror slöjan i stor utsträckning har förlorat sitt symbolvärde och blivit just en piffig accesoir, på ett sätt som den starka symbolhandlingen att bruden går in med sin pappa istället för sin blivande make inte har.  Däremot tror jag det fortfarande finns mer motstånd mot den typen av slöja som täcker ansiktet, där är symboliken såpass stark att den är svårare att bortse ifrån.

Jag motstår frestelsen att trolla mer i tråden...
Jag tycker att alla får göra precis som dom vill. Men alla andra får också tycka precis vad dom vill om dom som gör som dom vill. Och jag tänker fortsätta att tycka precis som jag gör om både brudöverlämning och Linda Rosing.
Om man inte bryr sig m vad andra tycker, varför måste man då bli så förorättad? OM man bryr sig om vad andra tycker så kan det väl vara bra att känna till att många tycker som dom gör om brudöverlämning INNAN man har det på sitt bröllop, eller?

Jag ville själv bli "överlämnad" av min far men e inte lika säker på om han ska få göra det nu.
Börjar tveka då jag läste detta 

Olika traditioner

I Sverige påverkas vi av inte minst amerikansk kultur. Detta slår igenom även i många brudpars önskemål om sitt bröllop. En vanlig fråga är om bruden kan låta sig ledas fram till altaret av sin pappa.

Det finns inget i Svenska kyrkan som förbjuder den seden, men det kan vara värt att fundera över symboliken i handlingen.

Ursprungligen handlar det om att ansvaret för kvinnan lämnas över från fadern till mannen och härstammar från tiden då kvinnor inte var myndiga. En del präster kan av den anledningen komma att neka till att bruden leds av sin far fram till altaret.

I Sverige är det tradition att brudparet går fram tillsammans, som en symbol för att kvinnan själv väljer sin man och mannen själv väljer sin kvinna och att de frivilligt och jämställda vandrar till vigseln.

Att reflektera över symboliken i de olika delarna i av ceremonin är också ett sätt att bli mera närvarande i vigseln.

Jag kommer bli överlämnad av min far, jag är britt, och att inte bli överlämnad av min far skulle ses som en tydlig markering av mig att pappa och jag inte är sams! Pappa försökte förklara för vår släkt att i Sverige gör amn inte så men det gick inte in utan istället frågar alla om vi är osams... Detta gäller sjklart inte alla brittiska familjer utan i min fungerar det så.

Jag tog beslutet att eftersom jag alltid sett det som självklart att pappa ska lämna över mig och inte ens visste om den svenska traditionen så kommer pappa lämna över mig. jag förklarade för prästen att detta betyder mycket för mig och jag ville att vissa delar av mitt bakgrund skulle finnas med i vår vigsel för annars skulle det kännas fel för mig, vilket han respekterade och har gått med på både kyss och överlämnaden :) Vilket jag vet att just denna präst är starkt emot. Men eftersom han förstod att jag ville att vår vigsel skulle vara lika mycket jag som min M2B så tyckte han det var ok.

MEN, skulle jag varit svensk skulle jag gått in med min sambo då jag tycker att tradtionen att gå in tillsammans är grymt mycket vettigare! Och jag anser att man bör värna om sin egen tradition och inte bara titta på andras.

Jag som trådstartare har tydligen öppnat Pandoras ask!

Jättebra med alla åsikter o funderingar MEN! att kalla någon med ett ord korkad el dum i huvet för att man "funderar" på brudöverlämning kan man hålla för sig själv!

 

Jag har bestämt mig för att bli "överlämnad" av min 6 åriga son!

Eller är de oxå en unken korkad kvinnosyn?????

Vad symboliserar det för dig? Att du i fortsättningen ska vara med mannen och inte med barnet?

För mig väcker det associationer till andra situationer där ett barn, i avsaknad av en man i huset, kan börja ses som "mannen i huset" som ska ta hand om mamman och systrarna, eftersom husets överhuvud måste ha en snopp.

Om du hade haft en sexårig dotter, hade du övervägt att låta henne överlämna dig då? Eller att låta henne överlämna mannen? Eller är det enda tänkbara sättet att det är just en man/pojke som överlämnar just en kvinna?