Walk a mile!
Här hällregnar det. Ihärdigt och oavbrutet.
Inget hindrar ju iofs att man går ändå, och det är väl vad jag får öra ikväll. Då ska min son nämligen skjutsas tioll sin fotbollstränng, och jag kan ju välja på att stå och glo i 1,5 h medn han är tapper, eller själv se till att gå så jag också fått min del.
Dessutom, sitter han i skrivande stund på en buss efter att ha tillbringat några dagar hos sin bästis. Och ska jag kräva av honom att han efter nästan 6 timmar på resande fot, ska träna med glatt humör i spöregn, så är det ju faktiskt bara att snäppa upp sig ett par hack, skippa ursäkter och ynkepynk och ge sig ut.
Fast hunden, han gör inga långa rundor idag. Vit, lurvig, frusen och kort i benen tänker jag inte släpa honom sittandes på bakdelen några längre sträckor. Han gillar inte heller regn, precis som Chicitas fyrbening. Han får stanna hemma från den där fotbollsträningen och värma soffan inför fredagsmyset. 
Tänk så många föräldrar som skjutsar iväg till utomhusträning i hällregn eller snöstorm och sen själva går och tar en fika i cafeterian och sen gnäller på att deras barn inte tar träningen på allvar.
Att vara en bra förebild är det bästa som finns.
Stort plus i kanten där passionsblomman...
Jag och maken har funderat på om man skulle kunna tillverka någon sorts "paraplyhuva" som man fäster i selen. Typ som ett tak som skjuter ut över huvudet på hunden.
Det finns ju redan regnoveraller, han har precis vant sig vid att gå i en fleeceoverall under vintern (vi köpte en för att han hade såna problem förra vintern som ju var griskall.) så nu ska han få en tunnare regnoverall har vi tänkt oss. Då är det bara huvudet och svansen (och tassarna då) som är oskyddade i princip. Svansen är det nog inte så farligt med, men att det regnar på huvudet och öronen är inte poppis...
)
