Walk a mile!

Knän är sanslöst långsamma på att läka...
Tog ju ca två år innan jag kunde stå på knä igen efter förra gången jag slog i dom hårt...
Så om du inte kollat upp din knäskada så gör det. Om inte annat så kanske du kan få sjukgymnastik för att få hjälp med det där sista  

Ja, jag förstår inte riktigt alla som säger att jag ska ringa och tjata på att få en snabbare tid också.
Alla som står i kön har väl lika stora problem liksom? Varför skulle jag ha mer rätt att gå före någon annan?  
Jag har inte så vassa armbågar heller... 

Oh vad jag känner igen det där...
"Inte ska väl jag ta upp vårdtider för de som behöver dom bättre"...
Jag fick order av en sköterska för några år sen att söka vård om jag bara har lite ont eftersom jag har så hög smärttröskel. Så det har jag tagit åt mig av faktiskt och börjat gå till doktorn mycket tidigare.
Det tog ju 2 veckor innan jag gick iväg med mina spruckna knäskålar med skador inuti knäet också... Och när jag fick handleden avsparkad av en ko när jag gick naturbruk så lindade jag ju bara den och det upptäcktes först 8 veckor senare på en vaccinering, att jag faktiskt brutit den (blev skickad på röntgen när jag var på vaccineringen och dom tyckte min handled såg lite konstig och blå ut)...Ja man hamnar i ett vaacuum.
Allt bara förfaller runtomkring en, och om man inte behöver jobba eller plugga så är det lätt att man förfaller själv också. Även om man kanske inte sörjer en nära släkting eller vän, så kan chocken av att någon har dött som man känner, vara tillräckligt.
Det är hemskt, och svårt att ta sig ur.

Att börja motionera igen kan vara din väg ut.
Kram på dig 

Har gått 2 korta promenader med hunden i dag också. Vet inte om det blir någon mer efter att maken kommer hem. 
Börjar få migrän (vädret) men får jag bara bukt med den så tänkte jag försöka hänga på på i alla fall en vända till.

Har varit duktig och inte ätit något godis alls den här veckan, utan frukt i stället.
Ok det är inte så mycket bättre egentligen. Men det är i alla fall vitaminer och fibrer i  Så i kväll kanske vi unnar oss lite fredagsmys med chips och dip

Vad kul 
Det är ju då man blir sporrad att fortsätta...

Jag är fortfarande sugen på att dra igång mitt promenerande och funderar eventuellt på att gå en vända på bandet i början av veckan i långsam takt, men ändå försöka klara en halvtimme.
Vill se hur mycket knäet håller nu. Ute gör det ont rätt snabbt och jag är rädd att gå för långt så jag gör illa mig på vägen hem (överanstränger det). Men på bandet är det ju bara att kliva av om det inte funkar.
Men jag ska nog låta det läka några dagar till i alla fall så jag inte gör något dumt...  

Jag är så van vid att ha ont, så jag liksom ignorerar det onda efter ett tag.
Det jag känner är att knäet känns ostabilt och jag har en känsla ibland att det "glappar" eller rör sig på ett konstigt sätt i knäskålen.
Men det ska ju tydligen inte vara något farligt, och även om det var brutet så skulle dom inte direkt göra något åt saken. Alltså om knäskålen var bruten... Inte själva knäet (leden). Knäskålen flyter ju ändå bara ovanpå leden och har ingen direkt funktion.
Så det är bara att bita ihop och köra på. 

Det här är en annan känsla. Jag har ca 3 cm för långa ledband, i princip inget brosk kvar i knäna och nästan ingen ledvätska. Men det är vardag och har inget med fallolyckan att göra. Pappa har haft samma problem han också så det är ärftligt.
Mina knän är alltså i princip utslitna och har varit det sen jag var 16. Men jag är "för ung" för att ha dom felen på knäna - trots att läkarna vet om dom och har konstaterat att det är så, så jag får ingen operation förrän om tidigast 12 år (dom opererar inte sånt här på någon som är under 50 har jag fått höra).
Ostadigheten känns mer som att jag skulle kunna böja knäet åt fel håll. Det tar liksom inte stopp åt det hållet nu, utan jag måste tänka mig för när jag går.

Smärta i sig är inte farligt. Och så länge man vet att man inte försämrar något så är det bara att bita ihop och träna eller vad man nu behöver göra. För träningen (om det är rätt träning) gör ju oftast att man minskar smärtan i slutänden 
 

Jag brukar ju i normalfall vara mer ostabil i sidled. Sen kan jag givetvis lyfta foten även om knäet ligger i golvet, soffan eller vad man nu sitter på 
Men det brukar inte liksom vika sig åt fel håll när jag är ute och går...
Jaja, det kanske bara är så att jag töjt ut ledbanden lite extra. Men det känns konstigt att jag skulle gjort det på sättet jag föll, men man vet ju aldrig  

Grejen är ju att jag inte vet om det blivit bättre eller inte. Jag vet inte om jag vant mig vid smärtan eller om den faktiskt har försvunnit lite. Jag är så van att ha ont så jag har svårt att bedöma det nämligen.

Det blev en aningen längre hundpromenad nu, helt enkelt för att vi skulle fått möta en hund som vår hund inte gillar om vi hade gått den vända vi hade tänkt.
Efter en liten stund så började det göra riktigt ont i låret och ljumsken. Så jag måste ha sträckt till mig när jag ramlade fast jag inte märkte det från början... Eller så märkte jag helt enkelt inte det tidigare pga att knäet gjorde mycket ondare än låret & ljumsken så jag fokuserade på knäet... 
Nåja, jag inser ju att jag inte ska vara så ivrig och pressa på och gå för långt för tidigt i alla fall.
 

Härligt 

Ja det verkar ha stannat av...

Nu är det ju vår och det känns trevligare att vara ute.
Jag haltar på. Doktorns sista rekommendation var ju att jag ska belasta så mycket jag kan (trots att det nån dag tidigare hette "vila och om du måste gå så gå med kryckor"  )

Jag har inte pressat på och gått längre rundor än jag gjorde innan resan. Vilket vi ju hade bestämt att vi skulle försöka göra när vi kom hem. Men jag har i alla fall varit ute och gått. Jag är med på alla rastningsturer utom den lilla som maken alltid tar när han kommer hem från jobbet (grabbturen). Så jag känner mig ändå nöjd. Det gör ju ont men inte så illa att jag inte klarar det och det är huvudsaken  
Just nu sitter jag med min mantel som ska hinna bli klar innan nästnästa helg. Så det känns som att tiden inte riktigt räcker till allt jag vill just nu. Men det kommer väl.
Om jag har hunnit tillräckligt långt på manteln i kväll så ska jag passa på att gå på bandet en stund under Top Model i kväll i alla fall  

Dom där kakorna måste ha hoppat på dig i ett svagt tillfälle snowstars
Men det är bara att ta nya tag... Bra kämpat