Augustibrudar 2013 - Här pratar vi om allt inför stundande bröllop!

jag hade två paraplyn, ett rosa i form av hjärta och ett 
vitt stort.

när vi kom till lokalen öste det såpass att vi hämtades från bilen med ett stoooort parasoll... =)
 

Visst är det tråkigt att man tänker sådär? Att man utgår från att ingen bryr sig? Och att man är "jobbig" varje gång man pratar om bröllopet.
Jag kan på ett plan förstå det där fullständigt, att "alla" inte är intresserade av ens bröllop.
Men samtidigt finns det ju andra tillfällen då det är okej, typ när nån gör slut. Då är det, iallafall i min vänkrets, okej att gräva ner sig totalt, att älta i timmar varje dag i flera veckor, att vända ut och in på varenda detalj och att sen förvänta sig att alla är tillgängliga och delaktiga i ens "nu är jag minsann singel och ska supa bort mina sorger"-period.
Jag har gått igenom det där flera gånger för mina vänner, och gör det gärna tusen gånger till, ifall jag vet att när jag verkligen behöver den där 100%:iga uppmärksamheten då får jag den, utan diskussion, utan tvivel. Det är tråkigt när man har ställt upp i vått och torrt, men istället inte får nåt tillbaka när man behöver det. 

Skönt att du har en fin tärna som faktiskt till och med vill hjälpa till (och inte bara säger "ja, jag vet inte vad jag ska hjälpa till med så du får väl säga till om det är nåt"), ta vara på henne! 

Usch vad jobbigt. Det är ju precis lika jobbigt när någon beter sig illa mot ens m2b, man vill ta fram sin inre bitch och bara bli galen och skrika rakt ut och vara den där bridezillan som alla talar om. 
När min m2b fick sin svensexa skickade jag ett sms till de två som höll i det och sa att han var supernöjd med dagen och att de hade gjort ett bra jobb. Den ena svarade med världens drygaste självgoda svar:
"Ja, vi gjorde ett gediget jobb kan jag tycka.. En svensexa skräddarsydd efter XX's önskemål och behov. Vi är bra vänner.". De har båda två vid flertalet tillfället beklagat sig till mig över hur drygt det var att anordna hans svensexa, hur jobbigt det var att få ihop allt och om hur dyrt det var med att vi skulle gifta oss.

Till grejen hör att min m2b's enda uttalade önskemål gällande svensexan var att han var nöjd så länge det fanns öl, alla hade en chans att vara med (ekonomiskt, alltså att ingen ska behöva säga nej för att de inte har råd) och att han slapp skämmas på stan.
Och det är verkligen världens lättaste person att göra nöjd, en grillfest och några flak och han hade varit lycklig. Så jag fattar inte varför dem målade upp det som världens svåraste jobb?

Man får verkligen bita sig i tungan ibland och fokusera på det viktigaste, och att minnas detta när man själv någon gång får äran att anordna någons svensexa/möhippa eller blir tillfrågad att vara tärna. Och då ska man verkligen vara det stödet man själv inte fick!

Nu peppar vi istället!! 

Har denna vecka fått reda på att blivande mannens bestman, tillika bror inte tillfrågat alla killar som är bjudna och kommer på bröllopet om medverkan i svensexan!! Den är på lördag och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet att de två jag vet att det gäller inte kan den dagen svensexan är...men iaf. han frågade mig vilka han skulle fråga...och jag sa alla....Känns ju sådär liksom...

Nu börjar jag också känna av denhär överkänsligheten. Jag blir så irriterad när blivande svärmor ringer och pratar om detaljer. Hon vill ju hjälpa till, så hon får dekorera tårtorna. Vi fixar tårtorna, vi fixar dekor, men nu idag fick jag ett mail där hon vill att vi gör en ritning till henne exakt över hur dekorationerna ska vara..

Min kollega tyckte att jag överreagerade för jag blev så irriterad över det, men jag klarar inte av att styra och fixa allt själv. När jag delegerar så vill jag inte behöva stå som ansvarig längre, jag vill bara slippa att tänka på det. Annars kan jag ju lika väl göra det själv. Nu sitter m2b och gör en ritning på datorn och om hon nu inte kan vara kreativ själv så är mina enda instruktioner "sätt alla blommorna i mitten".

Och så satt jag och tjöt hemma efter jobbet för jag kände mig bara SÅ ledsen.. någon hade lagt upp ett hemskt klipp på facebook där människor skadar och dödar djur. Till råga på allt träffade jag en totalt galen människa på jobbet som var en av de otrevligaste jag någonsin träffat. Hon satt där och var passivt aggressiv och bara öste ur sig sin bitterhet över sin situation på mig och fast vi aldrig hade träffats innan var hela hennes liv mitt fel! Att folk bara inte kan beté sig! Jag är så glad att jag slipper detdär jäkla skitgörat efter sommaren när jag får jobba med ungdomar i stället som inte bara sitter och är bittra utan faktiskt har lite framtidshopp och ambitioner.

Förlåt för att jag gnäller.. men dethär forumet är det enda som jag inte känner mig knäpp i. 

Jo man vill verkligen ta fram bitchen i sig men jag har fått bita mig i tungan flera ggr! Känner igen det där Med att vara överkänslig. Satt och skrev ut vigselprogrammet och det blev bra, skulle skriva ut bordsplaceringakorten igen då jag upptäckte att den rosa färgen inte var den samma som allt annat. Skrev ut första sidan och glömde ändra inställningarna sedan vigselprogrammen (skrev ut 50 papper). Kom på det när skrivaren spottat ut ca 15 papper, vilket resulterade i att mina fina pärlemorpapper tog slut. Började gråta som en tok så min M2b fick trösta mig haha

Ah men gumman... det är tusan inte lätt. Har du förresten någon bild på den nya klänningen? Eller kommer det om 2 veckor kanske ;)

Men fy sjutton på otrevliga människor, på dryga bestmän och papper som tar slut. Det känns dock fantastiskt tröstande att man inte är ensam. Igår satt jag och sågade itu 30 pennor, vässade dem (nu mera 60 pennorna) och målade dem vita med en skitdålig akrylfärg som var så utspädd att jag fick måla dem minst 10 gånger. Jag blev så trött på allt "roligt" pyssel inför bröllopet. Och det kändes som att jag blev förgiftad av doften.

Idag installerade jag ett grafikkort i mannens dator. Hans gick nämligen sönder för x antal månader sedan och vi har inte haft råd att köpa nytt. Men som morgongåva har jag köpt ett värstingkort och tänkt att installera in i datorn så att på morgonen dagen efter bröllopet ska jag bara starta hans gamla dator som har fått damma ett bra tag (han har använt en gammal laptop istället) och ja.. "surprise!". Grejen var att det inte var så simpelt som jag hade trott, och jag var gråtfärdig när jag hade suttit i 2 timmar och pillar med skitsaken. Som tur var så fick jag hjälp över facebook och nu tror jag att allt fungerar som det ska. Så mina tårar är torkade

Alvstina: var det min nya klänning du menade? Den kommer på bild efter bröllopet den 17e :) en enkel modell men väldigt fin :). Ska ha en lång spetsslöja till :). Märks att vi alla börjar bli jäkligt nervösa till dagen D! Vi får försöka lugna oss och ta det som det kommer. Är så glad att jag har min mamma och mitt värdpar (faster o nära vän)!

Haha, känner igen mig alla era nervösa sammanbrott, särskilt i det där att delegera uppgifter och sen få tusen frågor om hur man ville ha det och så känner man att man lika gärna kunde ha gjort det själv.
Ja, det kommer bli så skönt när man äntligen står där ( om två veckor) och vet att nu finns det inget kvar som man kan göra och förhoppningsvis rinner allt av en och man kan njuta!

Lycka till alla ni som gifter er inorgon!! Är allt klart?