goli skrev 2013-11-22 08:31:00 följande:
Pagnie, vad roligt! Hoppas att ni är nöjda med er bröllopsfilm. Vi håller fortfarande på med vår, väntar på att den ska redigeras så vi kan kolla igenom den igen. För oss var det tvärtom, har en massa porträttbilder men inte så mycket med gästerna och våra familjer. Väldigt synd! Så det är som du säger. Man blir väl aldrig nöjd och det finns väl alltid saker man kunnat göra annorlunda. Hur går det annars? Har magen växer mer?
tråkigt för er hoppas ni blir nöjda när den är redigerad sen. nej men som sagt vi blev jättenöjda och kommer inte be dom ändra något för filmen var jättebra. men som sagt mer porträtt på oss hade ju varit bra men å andra sidan så har vi ju en del och egentligen behöver man ju inte mer än ett bra att sätta på väggen. haha.
och det har vi ju redan från den andra fotografen så ja jag är nöjd. men vi har mycket på våra familjer.
Det går bra med magen. just nu växer den inte så mycket. vilket jag tycker är tråkigt så denna tiden går såååå sakta känner jag.
känns som att bara det kommer efter jul som kommer det ta fart. Men nu på onsdag ska vi på inskrivning. man har det tydligen ganska sent här i sörmland. men då blir det blodprov och annat kul och så får vi ett datum för rutinultraljudet. ska bli så spännande.
sen 16/12 ska vi göra kubtest så det ser vi fram emot. då får vi lite bilder med oss också så ska ni få se vårt mirakel. ser mer ut som en bebis då i alla fall. haha.
jag längtar verkligen jättemycket tills vi kan berätta för alla. alla på mitt jobb vet men det kände jag nästan var befogat för jag måste ju få gå och äta och sådana saker och ibland kan det vara svårt. men när hungern sätter in så är det med full kraft och det är inte kul om man inte får gå då. sen det här med att man inte kan gå på röntgen och lyfta för tungt och grejer är det bra att dom vet.
idag är det exakt en månad tills min familj får veta och på söndag är det exakt en månad tills R's familj får veta. ska bli så kul att se reaktionerna. hur kan man längta efter något så mycket.
hur går det för er då? still going strong så att säga? Det kan vara lite frustrerande på vägen. tro mig. grinade mer än en gång för att jag tyckte det tog tid. Nu vet jag ju att det gick jättefort men vägen dit var lika jobbig ändå. Den här känslan för om man inte vet OM man kan. den tyckte jag var värst. sen fick det ta 1 eller 2 år bara jag visste att det skulle gå någon gång.
håller tummarna i alla fall för att det blir en bebis (minst!!) till här i tråden.