Och så råkade jag läsa i en tråd i ett forum att prästen har rätt att säga nej till det???? Varför det? Vad spelar det för roll för prästen menar jag. Hur gör vi då? Vi kommer inte att få reda på vilken präst vi får försen ca 4 veckor innan dagen d.... Man vill ju veta? Dela gärna era erfarenheter....
Ofta finns det någon form av symbol bakom allt men jag tycker man ska göra vad som känns bäst och inte analysera sönder allt.Nästan alla bröllop vi varit på senaste året har haft brudöverlämning. I mina ögon mycket mer stämningsfullt, speciellt i de fall där brudparen inte alls sett varandra uppklädda innan cermonin. Då står mannen längst fram och ser sin brud komma vilket i alla fallen slutat i positiva tårar då paret sett varandra.
Naturligtvis är det omöjligt för oss att veta men en historia som berättats i tidigare brudöverlämningsdiskussioner var en konversation som uppsnappades mellan två äldre damer på en parkbänk där de samtalade om ett bröllop de båda besökt.
Det var en diskusion om att bruden hade blivit överlämnad, de hade båda blivit väldigt förvånade över detta och kommit fram till att bruden inte kunde ha varit informerad om betydelsen för isf skulle hon ju inte ha gjort nåt sånt.
Jag tror att de flesta som skulle reagera faktiskt är äldre kvinnor som inte blivit så hollywoodpräglade utan kommer ihåg grundbetydelsen i handlingen.
Du gör naturligtvis som du vill, TS (ständiga mantrat på BT...), förutsatt att prästen också tycker att det är ok. 
Själv kan jag inte förstå vad min pappa skulle ha att göra med min vigsel, utom att jag vill att ha ska vara där. Han har inte haft någon del i vem jag har valt, och har heller aldrig "gett sitt godkännande" (officiellt i alla fall, sen att ingen i min familj har protesterat tolkar jag som att de inte är missnöjda i alla fall 
). Så varför skulle han plötsligt göra någon slags markering om detta på vigseln?
Jag gillar att Svenska kyrkan har tagit ställning i frågan, det visar att de verkar i ett öppet och modernt samhälle. Och det är extra bra när blivande brudar faktiskt tvingas tänka igenom sina val ett varv till och inse hur deras handlande kan uppfattas av andra. I ett samhälle där kvinnor fortfarande tjänar mindre än män och tar större ansvar för hem och hushåll så känns det som ett steg bakåt att återinföra brudöverlämning.
Föresten, det var inte meningen att kapa tråden... Men det är en intressant diskussion så jag kunde inte låta bli! 
Jag bad min svärfar om lov också. Lägger inga värderingar i det hela alls, tycker också det är en fin tradtion. Precis som jag inte lägger några religösa värderingar i att fira påsken eller några hedonistiska värderingar i att dansa runt midsommarstången.
Det var trevligt och intimt att få prata seriösa känslor med min svärfar och även hennes svärmor.
Min fästmö blev jätteglad över att jag hade pratat med hennes föräldrar innan.
Hon vill även att hennes pappa ska lämna henne vid altaret och hon är en kvinna som dedikerat 5 års universitetsstudier till kvinnlig jämställdhet.
Att folk väljer att läsa in och tolka vissa grejer på negativa sätt (läs: ägodel) är bara tragiskt.
Nej, vi får se hur det blir med det. Vi har bara bokat kyrkan än så länge (9e aug 2014). Sist vi pratade med en präst så kunde hon inte svara på om hon kunde viga oss eller inte för ens en bit in i 2014 när de fått sina semesterscheman osv. Vi får se vad dom säger :)
Jag vet också kyrkans syn på brudöverlämning och tycker det är bra om man känner till den. Sedan får varje brudpar ta ställning och komma överens med prästen. Vi har valt att gå in tillsammans i kyrkan, eftersom det för oss symboliserar att vi går in i äktenskapet tillsammans. Vi har också valt att se varandra innan vi går in. Vi vill ha den stunden för oss själva, vill inte se varandra samtidigt som alla andra. Jag ser otroligt mycket fram emot det ögonblicket och vill inte dela det med någon. Så tänker vi, och det är väl kul att alla tänker olika. Bara man blir nöjd med sin vigsel :)
Många här inne pratar om att om att man inte vill ha allt vad kristendomen innebär så ska man inte gifta sig i kyrkan. Men jag ser det såhär: Jag har sedan jag fyllde arton betalat kyrkoskatt/avgift, sålika min blivande, samt bådas föräldrar. Jag skulle aldrig gå ur svenska kyrkan då jag tycker att det är ett oerhört viktigt kulturarv som vi måste bevara. Och svenska kyrkan jobbar för att så många som möjligt ska vara med och betala, ÄVEN de som inte är aktiva krista. Men sedan när man vill utnyttja de tjänster som kyrkan tillandahåller, då måste man vara superkristen för att få va med. Lite motsägelsefullt tycker jag!
Dock tycker jag att det är superbra och viktigt att kyrkan skapar en medvetenhet och har ställningstaganden som står i god med den kristna värdegrunden som vårt samhälle vilar på, vilket de visar tydligt i detta med brudöverlämnandet.
Jag är inte aktivt kristen, men jag är heller inte någon motståndare och tror på andlighet, men kanske inte 100 % så som svenska kyrkan vill ha det. Men vad det gäller begravning (min mamma dog i oktober och jag hade INTE velat ha den någon annanstans) och bröllop så vill jag ha det i en kyrka och lova inför någonting heligare än bara lagen som går att häva.. Det är min tanke där!
Sen ska vi vigas av en kvinlig präst, ung också (supernöjd) och hon ville verkligen inte att pappa skulle överlämna mig pga vad det stod för. men vi kom fram till en lösning som hon föreslog, och det är att min far för in mig en bit, lämnar av mig, och då fortsätter jag fram själv till min blivande, och vi går in sista biten tillsammans. Som en symbolik att jag kommer ifrån min familj, men som en individ tog jag mig till kärleken och nu ska vi stötta varandra vidare genom livet :)
