Pia88 skrev 2014-03-09 18:45:18 följande:
Det kunde lika gärna vara jag som skrev det där... Jag känner SÅ igen mig! Jag har också ca 5 extra kilon som stör mig. Jag gick upp ungefär 10 kg efter att jag träffade min fästman för 5 år sedan och kilona smög sig på och jag orkade aldrig riktigt ta tag i saken och när jag väl gjorde det och jag gick ner några kilon tappade jag intresset och jag gick upp allt igen, alternativt stod vågen på + och jag sket i allt. I somras lyckades jag gå ner 5 av dem igen (tycker dock inte att det syns någonstans?) men sedan har det stått stilla och jag har fortfarande 5 extra. Fast jag är glad att jag i alla fall inte gick upp alla 5 igen sedan sommaren. (Eller jag gick upp 2 kg över jul och det är de kilona jag nu lyckats få bort igen med mer lågkolhydratkost, så fortfarande minst 5 kg kvar). Nu försöker jag fokusera mer på att äta hälsosamt så att jag ska må bra och får se om kilona försvinner på köpet. Mitt tålamod med vikten ska vi inte ens prata om och det är nog det som har ställt till det många gånger...
Min fästman kan också stoppa i sig vad som helst utan att det syns någonstans och själv behöver jag bara titta på godis så sväller jag upp... Han är dessutom sällan godissugen men när jag INTE är det, vilket är ganska sällan, är han det och då blir jag också!
Motionera försöker jag också men oftast slutar det med att jag åker på en ordentlig förkylning alternativt har fullt upp med annat och direkt jag hoppas över en promenad är det kört för flera veckor framåt av någon anledning.
Jag var ofta ensam hemma på eftermiddagarna i lågstadiet och då sysselsatte jag mig ofta med att äta upp kex eller äta något annat och sedan har jag fortsatt mitt ätbeteende. Medan jag har studerat, speciellt i högstadiet och gymnasiet, blev det en vana att gå och checka skåpen med jämna mellanrum när jag hade läst en stund och fick tråkigt. Och det har givetvis fortsatt... Nu försöker jag att inte ha något sådant hemma utan äta ett ägg eller liknande om jag blir hungrig eller helt enkelt vänta till maten. Fast det är en ganska stor utmaning att inte nappa med sig kexpaket då man går och fredagshandlar. Tröstätandet vet jag inte heller hur mycket vi ska tala om, men det har jag nog hunnit med både en och annan gång! Konstigt egentligen att jag ändå inte satt på mig mer kilon än 10.
Jag känner verkligen att lågkolhydratkost har hjälpt en del mot mitt sötsug i alla fall, nu kan jag bli jätteglad om jag får ett äpple en tisdagskväll, skulle inte ha hänt för två månader sedan kan jag säga... Haha :D
Jag önskar dig all lycka till med din viktresa och så får vi fortsätta uppdatera varandra i tråden! Hoppas att vi båda når våra mål :) Synd att du inte bodde 100 km söderut (eller jag 100 km norrut) så hade vi kunnat gå på promenader tillsammans, det är mycket jobbigare att säga över då och om man väl gör det är det lättare att komma med på nästa promenad så att uppehållet inte blir så långt.
Oj då, blev ett långt inlägg av mig också!