• Lalalisa

    Min man våldtar mig

    Jag bråkade ikväll med min man sedan två år tillbaka. Länge har jag känt en tyngd liggande över mina axlar, att det inte är som det ska mellan oss. Jag har länge försökt tala med honom men han har inte velat och kommit med undanflykter. Idag så bråkade vi iaf och sen så kom mycket ut... Jag förstår inte helt och hållet hur han ser på saker, jag förstår inte varför jag är så dålig i hans ögon om han nu älskar mig. Jag gör så gott jag kan och har uppfyllt mina plikter som fru och städat, lagat mat, tvättat... Jag har aldrig sagt något när han gått ut med sina vänner. Nästan aldrig bett om nåt men han klagade på mig: att jag inte var tillräckligt kärleksfull mot honom, att jag inte var tillräckligt snäll, att jag hade förändrats, att jag inte förtjänade hans kärlek. Jag känner ofta av att han vill kontrollera mig och det säger jag till honom men han nekar (givetvis). Jag har i evigheter försökt tala med honom men som sagt så har det inte gått. Han klarar inte av att snacka om nåt i mer än fem minuter förrän han vill sticka iväg. När jag säger att det inte är normalt att vi aldrig talar om nåt så kontrar han med att han aldrig hört talas om något par som talar så mycket som vi. Men sanningen är att det mesta vi talar om är bara vad som hänt under dagen och inget annat. Jag skulle önska att vi bara kunde tala om vad som helst utan att han ska säga att jag är tröttsam.

    Han jobbar och går i skolan hela dagarna och på kvällarna träffar han ofta sina vänner. Han säger att jag inte har tillräckligt mycket att göra så därför vill jag tala med honom. Sanningen är den att jag har mycket med mina studier men jag tycker att vår relation är viktigast. Själv tycker jag verkligen att jag försöker och har gjort det länge. Men han hävdar att det är han som gör det och inte jag. Han sa också att: "om jag skulle ha gjort som jag tänkt så skulle jag ha skiljt mig ifrån dig". Efter det så säger jag att jag också haft funderingar på att vi ska gå skilda vägar. Han berättar också att han iaf verkligen älskar mig och inte vill att vi ska skiljas. Jag älskar honom också men tycks inte kunna göra honom nöjd.

    Sedan sa han att vi skulle visa varandra hur mycket vi älskar varandra genom sex. Jag sa hela tiden nej och stretade emot, hade verkligen ingen lust att ha sex efter en sådan diskussion. Men han gjorde ändå vad han ville och njöt av det. Det är inte första gången han våldtagit mig men det är första gången på länge iaf. Jag frågar honom varför han gjorde så och han sa att det var för att han älskar mig. Jag frågar om det han sa innan, att han ville skiljas från mig, och han frågar mig varför jag fortfarande tänker på det. Sedan bråkar vi igen och jag har nu bäddat i soffan.

    Det jag verkligen känner innerst inne är att jag älskar honom men att han inte är bra för mig. Och tydligen är inte jag tillräckligt bra för honom heller. Jag är rädd för att han ska lämna mig och skäms för det. Jag tycker inte att vårt förhållande är normalt eller nyttigt. Men jag kan inte tänka mig ett liv utan honom.

  • Svar på tråden Min man våldtar mig
  • Lill Anna

    Har du aldrig tänkt på att kontakta en kvinnojour? Där kan du både få hjälp att prata och hjälpa att ta dig ur förhållandet..

  • Vinterbrud2004

    *kram*

    Det gör mig ont att läsa ditt inlägg och jag kan inte förstå att han kan bete sig så mot dig och sedan påstå att han älskar dig?
    Den man älskar sårar och kränker man inte medvetet på det viset som han gör mot dig.

    Har nu inte läst allas svar till dig. Men du skriver att du inte kan tänka dig ett liv utan honom och att du skulle skämmas ifall han lämnade dig!

    Vill bara att du ska fundera över en sak i detta, är det just honom du kommer sakna eller känslan att ha ett förhållande?

    I de flesta såna här fall där mannen på olika vis kränker kvinnan (tex genom våldtäkt samt fysiskt och psykiskt våld) så säger ändå kvinnan att hon är rädd för att han ska lämna henne. Det är ganska vanligt att kvinnan känner rädsla för att bli ensam och det är oftast det som håller henne kvar i denna kränkande situation!

    Jag tror på att en sån människa som din man kan förbättras, men han kommer inte att göra det så länge du finner dig i det genom att stanna kvar i förhållandet.

    Män fungerar tyvärr så "varför ändra på något som är bekvämt och fungerar". Det är precis så han säkert känner inför dig, att eftersom han har den makten över dig att han vet att du är rädd för att han ska lämna dig så vet han också att du finner dig i detta.
    Ja, du försöker prata om det och du opponerar dig genom att din diskussion genomgår i gräl och att han får sova på soffan med mera...men hur länge tar det innan han hotar med att lämna dig och du av rädsla för detta låter honom göra om samma saker igen av rädsla för ensamheten?

    Jag förstår att det är svårt, naturligtvis är det så *kram* En sån här sak är aldrig svart eller vit och man kan inte sitta och döma hur en person ska göra om man aldrig varit i samma situation och vet hur det verkligen känns. Alla dessa motstridiga tankar.

    Man vet att man borde packa sina saker och gå..men sen kommer tanken.."men vart ska jag ta vägen?..hur ska jag kunna leva och försörja mig?..hur kommer min släkt och mina bekanta reagera och vilket skäl ska jag ge dem för skilsmässa för jag kan ju inte säga sanningen, den är för förnedrande"
    Och kontenetan blir att kvinnan istället stannar kvar med förhoppningen att det snart ska bli bättre. Att kanske, om hon bara anpassar sig lite mer och arbetar lite bättre hemma så ska det bli bättre, för det är kanske hennes fel ändå..Såna tankar är väldigt farliga!
    För dessa tankar är en stor varningssignal att mannen då fått henne precis där han vill ha henne. Han kan göra som han vill för inget händer i alla fall, och bråkar hon så tar han till sitt vanliga hot om att lämna henne så blir allt lugnt igen.

    Jag förstår att alla dessa bråk, alla kränkningar som du får stå, alla tårar och tankar som du får tär på dig. Det tär på ditt psyke så att du inte orkar ta tag i saken ordentligt fast du innerst, innerst inne vet att du faktiskt borde strunta i alla dina rädslor och trotsa dem genom att ta beslutet att lämna honom! Och det tär inte minst på ditt självförtroende, att du tror att du inte är värd nästan något alls.

    Men så är det INTE!

    Jag har inte varit i din situation så jag kan inte ärligt säga att jag förstår hur du känner det, men jag försöker förstå hur du känner dig och den känslan gör mig så otroligt ledsen och ändå kan den inte ens vara i närheten av hur du verkligen mår.

    Men för att ge dig ett råd: som Lill Anna skrev här ovan, ring kvinnojouren för de har både kunskap och egna erfarenheter av såna här situationer som du är i.
    Trotsa din rädsla och packa en väska och lämna din man!
    Ni kanske kan reda ut detta, men ni är inne i en så ond cirkel att ni inte kan göra det just nu när ni bor under samma tak utan ni måste få vara ifrån varandra och båda två kunna ta avstånd och fundera på hur ni verkligen känner och förstå allt ni gått igenom.
    Ni måste göra detta på var sitt håll för denna situationen är ju ohållbar.

    Som sagt så tror jag på att vissa såna människor kan förbättra sig, åtminstone så mycket att de kan förstå att handlingarna de gjorde var fel.
    Men jag vet också att om en människa kan sänka sig så lågt att våldta en kvinna (som han dessutom påstår att han älskar vilket är rent hyckleri med tanke på hur han visar det) så vet man inte vad han mer kan ta sig till att göra.
    Vad blir nästa steg?

    Han behöver proffisionell hjälp och du behöver lugn och ro och få vara ifred från honom!
    Men detta innebär inte att du blir ensam! Och om du inte känner att du har släkt och vänner att ty dig till så gå raka vägen till kvinnojouren, där finner du många kvinnor som kommer ta emot dig med öppna armar och kommer kunna förstå dig, där behöver du inte ljuga eller försköna dina skäl till varför du gått din väg från förhållandet!
    De kan hjälpa dig med bostad och annat du kan tänkas behöva!

    *kramar om*

    Jag hoppas du orkar samla dina krafter och ta detta steget.
    Du känner det nu som din värld kommer rasa ifall du lämnar din man, men tvärtom så kommer ditt självförtroende öka och din känsla av människovärde likaså!

  • raskan

    Åh jag lider när jag läser ditt inlägg!!Du nåste må fruktansvärt dåligt vännen!!!su skriver att du älsar honom å inte kan tänka dig ett liv utan honom å jag är säker på att du älskar honom å det har varit flera som skrivit att han inte älskar dig men jag är övertygad om att han gör det men vet du det spelar ingen roll för du måste ändra situationen så att DU mår bra igen.
    Jag kan inte säga till dig att du ska gå packa en väska å gå fort för jag vet alldeles för väl att det inte är så lätt.Det tog mig nästan 2 år å våga gå.Om du vill kan du maila mig på knubbis47@hotmail.com
    massor av kramar till dig kramiz millan

  • Sessie

    Jag har inte läst hela tråden, men tänker lägga mig i ändå:

    LÄMNA HONOM!

    Det han visade var inte kärlek utan makt! Det fysiska våldet kommer tillta. Det börjar alltid med att psykiskt bryta ner.

    Sök hjälp hos kvinnojouren!

  • raskan

    sessie: föstår att det är lätt att skriva lämna honom men det är inte så lätt som alla tror!!!Det är ju inte direkt så att tjejer tycker om att leva i ett sådant förhållande. kramiz millan

  • *Juniphé*

    Usch... lämna honom. Det finns hjälp att får via kvinnojouren!

    Sådär ska INGEN behöva ha det!!! Och din man??? Ja, han hör hemma bakom lås och bom!

  • K.C

    Lilla gumman!
    Du måste lämna honom. Så fort det bara går! För varje gång han tvingar sig på dig förlorar du en del av dig själv och det är inte lätt att få tillbaka!
    Det där är inte kärlek och han har ENORMA problem som kan göra så. Du måste se till vad som är bäst för dig nu. Föreställ dig att du var din egen syster - vad hade du rått henne till?
    Har du nån du kan flytta hem till? Här tycker jag inte ens det är fråga om en paus, det han gjort är ett fult fult brott! Tycker att dus ka polisanmäla honom, så han inte får göra det mot dig eller nån annan. Jävla karl! Snälla du - stick! Det finns så många andra vettiga du akn leva ditt liv med och få vara lycklig på riktigt. Och det är inget fult i att leva ensam heller. Bättre det än vad du får stå ut med... Lev inte med nån som våldtar dig, snälla. Du forlorar allt du har.

    STOR KRAM:

  • K.C

    Och ett PS: för att han är din man har inte inte mer rättigheter än någon annan. Alltså: det är lika mycket våldtäkt.

  • Nean

    Lalalisa,

    Vill bara göra det lite enklare för dig om du bestämmer dig för att ta kontakt med kvinnojouren genom att lägga in länken:

    www.kvinnojour.com/

    Jag hoppas verkligen att du ringer dem!

Svar på tråden Min man våldtar mig