• Lalalisa

    Min man våldtar mig

    Jag bråkade ikväll med min man sedan två år tillbaka. Länge har jag känt en tyngd liggande över mina axlar, att det inte är som det ska mellan oss. Jag har länge försökt tala med honom men han har inte velat och kommit med undanflykter. Idag så bråkade vi iaf och sen så kom mycket ut... Jag förstår inte helt och hållet hur han ser på saker, jag förstår inte varför jag är så dålig i hans ögon om han nu älskar mig. Jag gör så gott jag kan och har uppfyllt mina plikter som fru och städat, lagat mat, tvättat... Jag har aldrig sagt något när han gått ut med sina vänner. Nästan aldrig bett om nåt men han klagade på mig: att jag inte var tillräckligt kärleksfull mot honom, att jag inte var tillräckligt snäll, att jag hade förändrats, att jag inte förtjänade hans kärlek. Jag känner ofta av att han vill kontrollera mig och det säger jag till honom men han nekar (givetvis). Jag har i evigheter försökt tala med honom men som sagt så har det inte gått. Han klarar inte av att snacka om nåt i mer än fem minuter förrän han vill sticka iväg. När jag säger att det inte är normalt att vi aldrig talar om nåt så kontrar han med att han aldrig hört talas om något par som talar så mycket som vi. Men sanningen är att det mesta vi talar om är bara vad som hänt under dagen och inget annat. Jag skulle önska att vi bara kunde tala om vad som helst utan att han ska säga att jag är tröttsam.

    Han jobbar och går i skolan hela dagarna och på kvällarna träffar han ofta sina vänner. Han säger att jag inte har tillräckligt mycket att göra så därför vill jag tala med honom. Sanningen är den att jag har mycket med mina studier men jag tycker att vår relation är viktigast. Själv tycker jag verkligen att jag försöker och har gjort det länge. Men han hävdar att det är han som gör det och inte jag. Han sa också att: "om jag skulle ha gjort som jag tänkt så skulle jag ha skiljt mig ifrån dig". Efter det så säger jag att jag också haft funderingar på att vi ska gå skilda vägar. Han berättar också att han iaf verkligen älskar mig och inte vill att vi ska skiljas. Jag älskar honom också men tycks inte kunna göra honom nöjd.

    Sedan sa han att vi skulle visa varandra hur mycket vi älskar varandra genom sex. Jag sa hela tiden nej och stretade emot, hade verkligen ingen lust att ha sex efter en sådan diskussion. Men han gjorde ändå vad han ville och njöt av det. Det är inte första gången han våldtagit mig men det är första gången på länge iaf. Jag frågar honom varför han gjorde så och han sa att det var för att han älskar mig. Jag frågar om det han sa innan, att han ville skiljas från mig, och han frågar mig varför jag fortfarande tänker på det. Sedan bråkar vi igen och jag har nu bäddat i soffan.

    Det jag verkligen känner innerst inne är att jag älskar honom men att han inte är bra för mig. Och tydligen är inte jag tillräckligt bra för honom heller. Jag är rädd för att han ska lämna mig och skäms för det. Jag tycker inte att vårt förhållande är normalt eller nyttigt. Men jag kan inte tänka mig ett liv utan honom.

  • Svar på tråden Min man våldtar mig
  • Bruja

    Ta inte illa upp, gumman, men då är din mamma inte den rätta personen att prata med om din situation. I vissa kulturer tolereras en mer hårhänt behandling av mannen mot kvinnan (tyvärr), och det kan vara svårt för familjen att förstå att du är olycklig, eller att du vill bara lämna allt det där bakom dig. Som du säger, är man gift så är man gift. Det är också svårt för dem att se vad som händer även om du berättar, och även svårare att erkänna att den som de tycker så mycket om (eller, för hans familj, en av deras blod, liksom) kan behandla dig så illa. Det kan vara enklare för dem att förneka det (även om för mig själv låter det helt obegripligt att man kan låta bli att göra något om man vet om situationen). Mitt råd, prata med någon annan. De har redan postat länken till kvinnojouren (jag är inte heller svensk och vet inte riktigt hur det fungerar); kanske kan de hjälpa dig också med hur kan du förklara för din familj så att de inser att det är det bästa att du lämnar honom. Annars finns det säkert någon organisation för invånare som kan säkert hjälpa dig, de vet om problematiken. Men låt inte tiden bara gå förbi, och låt inte honom bi ännu värre utan att göra någonting, lalalisa. Vi vill inte sörja en till kvinna som har blivit dödat av sin man!

  • Secret

    Han våldtar dig och sen lagar du honom hans favoritmat? Det låter ju hemskt!Var inte passiv. Lämna honom. Hoppas att du hittar styrkan i dig själv. Kram

  • vanessa

    Kvinnojouren har garanterat erfarenhet av fall som liknar ditt och de kan ge dig råd och stöd så hör av dig dit så fort du kan.

    I Sverige har det förr inte varit olagligt att våldta sin fru, så även här har attityden funnits att det inte går att våldta inom äktenskapet. Tack och lov har tiderna förändrats och en våldtäkt inom äktenskapet är i laglig mening ett lika stort brott som våldtäkt i övrigt. Du ska inte under några villkor gå med på en sån behandling!!!

    *skickar några styrkekramar*

  • Rystall

    Packa din väska och lämna honom omedelbart!!! Ta det viktigaste. Jag satt i en liknande situation för flera år sedan och TRO mig det kommer bara att bli värre. I mitt fall slutade det hela med att han slog mig sönder och samman. Mitt ansikte var mos. Numer arbetar jag extra på en akutvårdsavdelning och träffar många som du och jag. Ingen har någonsin rett upp ett sådant förhållande. Han behöver professionell hjälp men det är ingen ide att du säger det till honom för han kommer inte att fatta det, än.(Kanske så småning om). Det enda som kommer att hända är att du blir en spillra utan tro på någonting och med en mycket trasig själ och troligtvis en trasig kropp. Det är nog bara en tidsfråga innan han ger sig på dig fysiskt. Gå till en vän eller sök upp kvinnojouren. Bry dig inte om att diskutera med din mamma för hon är förmodligen rädd eller vill inte förstå. Samla dina krafter och lämna honom NU!

    STORA kramar Rystall

  • Nean

    Lalalisa,
    Bruja säger kloka saker! (Tror iofs hon menar _invandrare_, inte _invånare_ , eller har jag fel?)

    Det är jättebra att du har dessa tankar i huvudet nu, att du seriöst funderar på att lämna din man. Jag förstår att det säkert är en process, möjligen en lång sådan, innan du gör detta till verklighet. Men det låter som att du är mer på väg därifrån idag än för två dagar sen då du skrev ditt första inlägg. Det är positivt!

    Vill återigen pusha för kvinnojouren:

    www.kvinnojour.com

    Ta kontakt med dem NU! De kan hjälpa dig praktiskt på ett sätt vi inte kan här på BT.

  • lilla fröken

    Snälla, rara, du måste lämna honom. Och det snarast. Jag har varit med om en liknande situation. Han kommer inte att ändra sig eftersom du genom att stanna kvar "accepterar" hans beteende. Jag levde med någon som slog mig, han gick i terapi, vi gick i terapi, han fortsatte slå och bryta ned mitt självförtroende. När jag äntligen anmälde det till polisen upphörde det. Jag stack och är idag den starka tjej jag en gång var. Jag träffade en kille som respekterar mig och älskar mig för vad jag är och vi gifter oss i vår. Det finns män som är bra ! Man är aldrig värd att utstå det du gör. Man ska vara tillsammans med någon som man mår bra med annars skall man gå. Lyssna på "Nean" och ring till kvinnojouren. Här kommer en styrkekram !

  • Rystall

    Det är en jättetuff situation du har framför dig just nu. De flesta känner igen situationer av att lämna någon man varit tilsammans med under en längre period och hur fruktansvärt jobbigt det kan vara. För dig kommer det vara tusen gånger värre, eftersom du uppenbarligen ha känslor kvar. Dessutom vet du ju inte hur han kommer att reagera. Jag förstår verkligen att du har mycket tankar och funderingar över hur du bäst skall lösa ditt problem. Försök bara att sätta dig själv i centrum och känn efter vad du egentligen vill. Vill du verkligen ha det så här? Du är värd mycket mer än vad du berättat för oss.

    Har du inte någon väninna som du kan anförtro dig åt? Finns det inte någon kurator eller skolsköterska på din skola? Det finns ju även distriktsköterskor eller din husläkare som kanske kan ge dig ett råd eller hävisa dig till en kurator i komunen eller landstinget som du kan prata med och samla krafter.

    Jag tror att det vore bra för dig att tala med någon om din situation öga för öga. Ibland kan det vara bättre om det inte är nån man känner. Men du måste komma därifrån. Jag vet att det låter illa, men det kan faktiskt hänga på ditt liv.

    Kram

  • Cassiopeija

    Jag blir så ledsen när jag läser vad du skriver!

    Det spelar ingen roll att ni inte är svenskar, ni bor här och här ska man inte behöva bli behandlad så (även om jag vet att det sker bland både svenskar och icke-svenskar).

    Jag kan bara råda dig att göra som alla andra har skrivit: Lämna honom och ta kontakt med kvinnojouren!

    Om du vill prata med mig på icq eller mail så får du jättegärna göra det! Jag vill inte lämna ut icq-numret här men svara i tråden i så fall.

    *Kram*

  • petra_

    Snälla lämna honom!!!
    Att ha en sån far, som din man beter sig som, gör en "skadad", jag vet=o/
    Och mer "skadad" blir den som är gift med honom/henne!!!
    Jag mår mycket bättre efter ha flyttat hemifrån, och du kommer nog också må mycket bättre utan honom!
    Hoppas det löser sig gumman.. Håller tummarna!

  • Filippa

    Jag mår så dåligt när jag läser om hur din man beter sig mot dig. Du måste länmna honom!

    Det låter som om du har kommit till rätt insikt i alla fall. Att du inser att du är värd något bättre, att det är helt fel av honom att han beter sig så som han gör, och att det inte alls är ditt fel att han behandlar dig så. Det är han som har problem. Han skulle alla sina kvinnor, oavsett om det är du eller någon annan, på samma sätt. För att HAN har problem med sig själv.

    De män som är hustrumisshandlare säger ofta att det är DITT eget fel att jag slår dig, DU gör fel, DU har gjort si och så om du hade gjort så här hade det aldrig hänt. Det är bortförklaringar som aldrig håller.

    Det är ju så barnsligt att kasta mat i väggen. han brusar upp över ingenting och han har tydliga problem med att hantera sin ilska. Kanke har det funnits problem undre hans uppväxt. Kanske har han sett sin far slå hans mor. Det är INGEN ursäkt, så beter man sig inte!

    Jag tror inte på att en sådan man någonsin kan ändra sig. Så jag tror ärligt talat inte att familjeterapi skulle hjälpa. Jag skulle inte våga chansa, lämna honom nu innnan du blir totalt nedbruten. För till slut blir du det, och då har du ingen som helst kraft att lämna honom, då har du förlorat all självrespekt. Eller så slutar det rikitgt illa, han kan slå ihjäl dig.

    Har ni dessutom barn ihop, så måste du tänka på dina barn också. Det är din och din mans plikt som föräldrar att se till att barnen får en trygg uppväxt, med föräldrar som visar sin kärlek mot varandra och mot barnen. Kan inte din man förmedla denna kärlek på ett sunt sätt, så måste du lämna honom, för din skull och inte minst för barnens skull!!!

    Du måste säga ifrån. "om du någonsin slår mig/våldför dig på mig igen så lovar jag att jag lämnar dig". Sedan måste du st¨å för detta också.

    Jag vet inte ifrån vilket land ni är, eller hur er kultur ser ut där. Men här är ju mannen och kvinnan jämnställda. Man har rätt att skilja sig, och våld i hemmet är enligt lag förbjudet! Alltså står alla bakom dig!

    Anmäl honom till polisen och lämna honom! Försök vara stark! Du klarar så mycket mer än du tror, det förstår jag när jag läser ditt inlägg!

    Och..det finns sååå många män som är sååå mycket bättre än honom!!! En bra man behandlar inte sin kvinna så. Jag förstår inte varför din mamma säger som hon gör, kanske kan det bero på att hon lever efter andra traditioner.
    De allra flesta män här älskar sina kvinnor och skulle aldrig någonsin våldföra sig på dem. Du är värd något mycket bättre!

    Jag tycker att du skall vända dig till en kurator eller psykolog. Kanske till mödrahälsovården eller något likanande om det är så att ni har barn ihop.

Svar på tråden Min man våldtar mig