• Lalalisa

    Min man våldtar mig

    Jag bråkade ikväll med min man sedan två år tillbaka. Länge har jag känt en tyngd liggande över mina axlar, att det inte är som det ska mellan oss. Jag har länge försökt tala med honom men han har inte velat och kommit med undanflykter. Idag så bråkade vi iaf och sen så kom mycket ut... Jag förstår inte helt och hållet hur han ser på saker, jag förstår inte varför jag är så dålig i hans ögon om han nu älskar mig. Jag gör så gott jag kan och har uppfyllt mina plikter som fru och städat, lagat mat, tvättat... Jag har aldrig sagt något när han gått ut med sina vänner. Nästan aldrig bett om nåt men han klagade på mig: att jag inte var tillräckligt kärleksfull mot honom, att jag inte var tillräckligt snäll, att jag hade förändrats, att jag inte förtjänade hans kärlek. Jag känner ofta av att han vill kontrollera mig och det säger jag till honom men han nekar (givetvis). Jag har i evigheter försökt tala med honom men som sagt så har det inte gått. Han klarar inte av att snacka om nåt i mer än fem minuter förrän han vill sticka iväg. När jag säger att det inte är normalt att vi aldrig talar om nåt så kontrar han med att han aldrig hört talas om något par som talar så mycket som vi. Men sanningen är att det mesta vi talar om är bara vad som hänt under dagen och inget annat. Jag skulle önska att vi bara kunde tala om vad som helst utan att han ska säga att jag är tröttsam.

    Han jobbar och går i skolan hela dagarna och på kvällarna träffar han ofta sina vänner. Han säger att jag inte har tillräckligt mycket att göra så därför vill jag tala med honom. Sanningen är den att jag har mycket med mina studier men jag tycker att vår relation är viktigast. Själv tycker jag verkligen att jag försöker och har gjort det länge. Men han hävdar att det är han som gör det och inte jag. Han sa också att: "om jag skulle ha gjort som jag tänkt så skulle jag ha skiljt mig ifrån dig". Efter det så säger jag att jag också haft funderingar på att vi ska gå skilda vägar. Han berättar också att han iaf verkligen älskar mig och inte vill att vi ska skiljas. Jag älskar honom också men tycks inte kunna göra honom nöjd.

    Sedan sa han att vi skulle visa varandra hur mycket vi älskar varandra genom sex. Jag sa hela tiden nej och stretade emot, hade verkligen ingen lust att ha sex efter en sådan diskussion. Men han gjorde ändå vad han ville och njöt av det. Det är inte första gången han våldtagit mig men det är första gången på länge iaf. Jag frågar honom varför han gjorde så och han sa att det var för att han älskar mig. Jag frågar om det han sa innan, att han ville skiljas från mig, och han frågar mig varför jag fortfarande tänker på det. Sedan bråkar vi igen och jag har nu bäddat i soffan.

    Det jag verkligen känner innerst inne är att jag älskar honom men att han inte är bra för mig. Och tydligen är inte jag tillräckligt bra för honom heller. Jag är rädd för att han ska lämna mig och skäms för det. Jag tycker inte att vårt förhållande är normalt eller nyttigt. Men jag kan inte tänka mig ett liv utan honom.

  • Svar på tråden Min man våldtar mig
  • Bruja

    Lalalisa
    skäms inte över din situation! Det är inte alla som är så starka som för att ändra saker på en gång. Många av oss måste samla styrka (ofta väldigt längre) för att ta tag i det som vi är så rädda för och vi vet måste endå ändras (och det gäller många andra saker i livet, inte bara en situation som din). Du är inte ensam! Jag tycker att du gör rätt i att ta en dag i taget, samla krafter, prata med någon. Snart kommer du att känna dig tillräckligt modig och lämna honom!

    Jättestor kram

  • ztar

    Tänk på detta:
    Du är en unik person med mänskligt värde som ingen, INGEN någonsin får kränka!

    Du är värd att älskas, inte förnedrads.
    Du har rätt att få respekt och kärlek i ett förhållande.

    Och INGEN får kränka någon som han har kränkt dig.
    Hoppas du finne kraften att stå på egna ben vännen, det förtjänar du, att få ett bra liv.
    *KRAM!*

  • raskan

    hej vännen!!jag vil bara berätta att du inte är ensam.
    när jag var 17 träffade jag en kille som va 12 år äldre + att han åxo va min chef!!Jag tyckte att det va jätte häftigt å spännade.Vi hade en hemlig romans till en början men efter ett litet tag flyttade vi ihop jag hade då fyllt 18 så ingen kunde lägga sig.Vi hade en underbar sommar men efter sommaren började han visa en anna sida!!!Han terrade mig psykiskt å nerverderade mig framför folk.Han va enormt svartsjuk mm.Allt detta kom som en chock för mig jag fattade inte att en sån fin kille en riktig gentleman en som som alla tjejer drömmer om kunde bli ett sånt monster,mina vänner började ta avstånd från mig pga min kille.3 gånger höll jag på att bli av med mitt liv men han va alltid smart ingeting syntes ju.
    Det jag vill säga till dig är att du måste försöka hitta en styrka innut i dig själv som gör att du kan gå!!Det kommer inte spela nån roll om du får 1000 inlägg här å ala skriver lämna honom för så länge du inte är redo kommer du inte gå!!!Du måste åxo veta att när du går får du inte vända dig om för då är det så lätt att falla tillbaka!!!Jag gick 4 gånger å gick alltid till baka efter ca en vecka då jag blint trode att han ändrat sig!!!!Sista gången gjorde han en sån fruktansvärd grej å då gick jag å jag lämnade allt kläder möbler alla mina personliga grejer.Jag sket i att hämta dom inte för att jag va rädd för honom utan för mig själv. Detta är inget man väljer att leva i å jag stannade inte för att jag va rädd för va han kunde göra han hade redan gjort det mästa jag stannade för att jag älskade honom med hela mitt hjärta.Han va en underbar kille med en psykisk störning.
    Nu när jag träffat mannen i mitt liv å tittar på mina barn känner jag mig så förådd.All den kärlek jag hade till honom övergick till hat å jag hade nog kunnat mörda honom ett tag blääää.
    nu tycker jag bara så fruktansvärt synd om honom.
    En viktig sak jag råder dig till är att gå till en psykolog efteråt om du nu väljer att lämna honom.Jag har aldrig skämmts för att berätta detta för folk för det har varit mitt sätt att ta mig igenom det.
    Jag skrev tidigare att du gärna får maila mig knubbis47@hotmail.com
    tveka inte att maila för ibland kan det vara skönt att få skriva ner det man känner å allra mninst om man inte har en person framför sig som man måste fejsa!!!!Hoppas att du kommer fram till en lösning för som nån skrev tidigare så leder detta tyvärr rätt ofa till grövre våld å den psykiska misshandeln är oftas värre en den fysiska!!!!!Skicka massor av styrke kramar till dig.Kramiz millan

  • K.C

    Lilla gumman... Jag fattar precis hur det är att ha ahft jobbigt bakåt och att det kan påverka en till att finna sig i vissa dåligheter, men det är ju inte alls bra!
    Du måste lra dig att du är värd all lycka som finns, det är du faktiskt... Annars får du ge mig en enda anlending till att du ska stå ut med ett sånt här skitliv.

    Jag tycker att du ska anmäla din man. Så allvarligt är det här. Du klarar dig utan honom, det lovar jag. Jag kan till och med lova att du komemr bli lycklig.. Finns det ekonomiska anlendingar att stanna? För sånt går alltid att lösa!

    var inte rädd för att lämna honom - jösses! Du kommer må så mycket bättre av att slippa idioten! Tänkt illbaka på jobbiga saker du haft innan och så tänk på att du faktiskt kom igenom det och att saker antagligen blev bättre. Det är samma sak med det här - det kräver lite stryka från dig nu, men du måste göra det för din egen skull!

    Tänk om ni skulle få barn...!!! Ingen förtjänar att ha en sån pappa.. Nej, lämna honom nu, det finns ingen anledning att ge honom mer tid av ditt värdefulla liv!

    ÅååH!H!!! Jag är så förbannad att jag skulle kunna åka hem till honom och bara ge utlopp för all vrede som finns här inne. Jävla tölp! Stick på en gång, tjejen! Du kommer bli så mycket mer lycklig.

  • Sessie

    raskan: Det är klart jag begriper att det inte är lätt att lämna!!!! Men det finns inga andra alternativ, han visar ett klassiskt mönster för hustrumisshandel.

    Tyvärr har jag sett för mycket för att tro att detta skulle vara ett undantag.

    Så även om jag låter hård så kvarstår min ståndpunkt. Det är just för att det är så svårt att klara detta själv som kinnojourena finns.... det är inte lätt, man orkar inte själv, men det finns hjälp!!

  • K.C

    Håller med! Och det finns inga undantag när det gäller våldtäkt.

  • raskan

    har jag sagt att det finns undantag????Har bara sagt att de är lätt att skriva att man ska gå men det är inte så lätt när man sitter i den sittsen då är det inte bara att gå!!!jag har varit där å upplevt skiten själv å har aldrig sagt att detta skulle vara ett undantag.kramiz millan

  • K.C

    RASKAN: inte du. Sessie skrev undantag, men jag tror inte hon menade så.. Ville bara poängtera; man tänekr ju lätt själv att äsch, men det är vikgit att fatta hur stor sak det är.

  • Sessie

    Som KC sa: Jag menade inte att du sagt det... jag försökte bara förklara varför jag är så hård.

  • Xite

    lalalisa:

    Är du säker på att det är kärlek du känner där innerst inne - och inte bara beroende.
    Känslan av beroende kan också vara väldigt stark.
    För mig låter det konstigt att man kan älska en person som gör en illa. I synnerhet inte om man upprepar detta.

    Försök rannsaka din själ! Ljug aldrig, aldrig för dig själv!

Svar på tråden Min man våldtar mig