Missöden på bröllop

De enda små missödena vi råkade ut för var nog dessa:
- Vår tidsplanering sprack lite så vi hann inte fotografera riktigt allt vi hade tänkt. Men det blev ändå tre timmar och jättemånga bra bilder!
- En halvtimme innan vigseln upptäcker vi att brudgummens blomma i corsagen fallit bort. Som tur var hade vi en i reserv som vi knöt fast med sytråd!
- Innan vigseln var vi på hotellrummet som ligger rakt över gatan från kyrkan. Vi höll koll på klockan på väggen tills vi upptäcker att den stannat på kvart i tre! Snabbt hitta en fungerande klocka som då var fem minuter i!!! Men vi hann till vigseln.
- Organisten hade bara tränat på in- och utmarscherna några dagar och det lät väl sådär...
- Min man hade bränt CD-skivor med musik till festen. Tyvärr blev det något fel på spelaren så den spelade inte alla låtar eller så spelades de i en annan ordning än tänkt. Hur som helst så tror jag inte att gästerna märkte det men min man blev så ledsen för han hade ju kämpat så mycket för att få till det bra. Kankse bidrog detta till min känsla av att festen kom av sig litegrann i förtid.

Nu tycks det kanske som om det var massor som gick fel. Men känslan är tvärtemot att allting blev så himla lyckat, dessa småsaker är ju inget man hakar upp sig på. I övrigt blev allt lika bra, eller t.o.m. bättre än vi någonsin kunnat drömma om! Så blivande brudar: var inte rädd för detaljer som falerar, det är helheten som räknas! Och hanterar man missödena med ett leende kan de istället bli roliga minnen!

Hu...

Min största skräck är:
* Man spiller rödvin över hela klänningen...
* När någon ska krama en så fastnar den personen i slöjan och drar ner HELA frissan...
* Prästen kommer inte och ingen vet var han är...
* Man blir sjuk och kan inte vara med på sitt geet bröllop.

Peppar peppar!!

Jag jobbar förresten på akuten och för inte så länge sedan hade jag en tjej som skulle gifta sig en vecka senare.
Hon skulle flytta på tvn tillsammans med pojkvännen och tappar den på något sätt på sin vänstra hand. Hon gifte sig med brutet finger, gips och en blå nagel. Som tur var var det inte ringfingret.

Hade mitt bröllop i lördags, vilket fakriskt var underbart, men det fanns några mindre missöden och ett stort efteråt:
- ena ringen blev felgraverad men vi lyckades lösa det dagen innan bröllopet
- brudgummen höll på att inte komma pga av en miss vid en ombokning av flygbiljetten
- en väninnas pojkvän blev plötsligt flygrädd o klev aldrig på planet, hennes resväska plockades av planet eftersom den var incheckad på hans namn, så hon hade inga ombyteskläder första dygnet på festorten

Vigseln o festen var som sagt underbar men det var inte bröllopsnatten: ca en timme efter vi gått o lagt oss vaknade jag och mådde illa, fick både kräkningar och diarré och fruktansvärt magont i 30-minuterstakt... Av ca 60 gäster är det (minst) tre inkl. mig som har drabbats och jag misstänker naturligtvis matförgiftning. Vi hade lax o kräfta till förrätt, så det kan vara det, eller tårtan. Men hur kan man veta det - spec. när bara så få drabbats?

Har inte varit inne på sidorna sedan vi gifte oss 29 April. Luften gick liksom ur en efteråt och sen har det ju varit bröllopsresan till underbara Mexico.
Vi hade ett helt underbart bröllop och våra vänner hade verkligen lagt ner MYCKET
på lekar, arrangemang mm o alla gäster hade trevlig.

MEN:
*Torsdagen innan bröllopet tappade jag en gjutjärnfot till en lampa på min stortå så att jag inte kunde gå. Full panik! vad skulle jag ha för skor kunde inte använda de nya inköpta, OM jag nu skulle kunna gå på den stora dagen. Fick äta starka värktabletter på bröllopet och ta ett par av min sandaler med öppen tå.

* I kyrkan var min älskling så nervös att han glömde titta på mig när vi avgav löftena det gjorde även jag (vi stog vända mot prästen) men jag kom på det mitt i så jag sneglade på honom i slutet.
(Nu i efterhand skulle man kanske lagt upp ringbyten o löftet lite annorlund så att det inte hade funnits en chans till att det skulle gå att göra fel, men vi hade en gammal präst och han hade inga förslag när vi träffades innan bröllopet. Som ni vet har man ju huvudet rätt så fullt av mängder med detaljer.)

* Nästa grej var när min blivande skulle sträcka fram sin hand till mig för att jag skulle trä på ringen. först sträckte han fram båda händerna sedan den ena o sedan den andra, till slut blev jag stressad och tar en hand "FEL HAND" vi tyckte det var väldigt konstigt båda två att ringen inte passade hmhmhmh.. jag trycker då på ringen o vid den tidpunkten upptäcker vi båda två FEL hand. Detta tar tid vi blir oss stressade och gör ont vilket i sin tur leder till att kyssa bruden glömdes bort. (här tycker jag att prästen skulle hjälpt oss med att säga:
"- Nu går det bra att kyssa Bruden".
men det gjorde han tyvärr inte)Resten av vigslen (lyckligtvis inte mycket kvar)försöker min man att få av ringen i smyg o byta finger. Han lyckas precis innan vi kommer ut på kyrktrappan (då är hans finger blåaktigt).
Annars var allt perfekt, vädret höll sig tills vi gick ur bilen vid festlokalen så det kan man inte klaga på, jag kunde gå hjälpligt utan att halta allt förmycket för min tå (slängde skorna senare på kvällen)Alla gäster hade trevligt o maten var underbar.

Ringgrejen o kyssen (Kyssen fick vi ta en extra på kyrktrappan i stället) har i efterhand bara blivit en kul grej.

Men jag har svårt att smälta att vi inte tittade på varandra när vi gav våra löften.
DET känns som en STOR miss. Känns som en tagg fortfarande. Kändes inte som en stor grej den dagen, gled bara förbi då var allt helt underbart. Men några dagar efter när man började varva ner o tänka efter hur allt gått, kom det! "Jag var jätte ledsen" Har svårt att släppa det fortfarande! Skulle vilja ha tillbaka känslan jag hade när vi efter vår dag satt i taxin till hotellet "Lykligaste dagen i mitt liv (förutom när mina barn föddes)
Är det en sådan katastrof egentligen Eller? Förstora jag upp det? Hur släpper jag det?

Det värsta som kan hända på bröllop är väl förutom egen sjukdom om allvarliga relationsproblem exploderar, typ:
Pappas nya fru är skitsur för att hennes ungar inte är bjudna. Eller om ena partens föräldrar i förbigående nämner i sitt tal att de egentligen varit mot detta bröllop från början, men det är ju ingen som lyssnar på dem....
(Båda sakerna självupplevt, dessvärre)

Mindre incidenter jag varit med om är; löst springande 2-åring rusar runt i koret och stjäl föreställningen för brudparet medan hans mamma inte ingriper utan istället videofilmar sin lilla älskling.

Någon av gästerna kör våldsamt fel och vigseln blir försenad eftersom brudparet vägrar komma in i kyrkan förrän ALLA är på plats.

Någon trampar på brudsläpet så att det slits loss.

Usch...vilka grejer!!!

Brukar "lugna" mina brudpar med att ännu har ingen vigsel gått som planerat.... ;)

Minns speciellt ett brudpar, som när de kliver ur bilen framför kyrkan, så fnittrar bruden hysteriskt. Bröllopschampangen???
Nej, det visar sig att brudens underkjol hela tidne trillar ner. Resåren har gått sönder eller något. Så efter kanske tre steg börjar kjolen glida, och efter fem kikar den fram under klänningen. Vad göra? :o

Svar: Prästen fick dyka in under kjolarna på bruden, lossa underkjolen och ta bort den helt. (Finns många fördelar med kvinnliga präster ;) )

Men gifta blev de! :D

Igår träffade jag vår präst, fick lite papper med lite olika varianter man skulle välja på, löften, böner osv. När jag kom hem försökte jag mig på att säga löftet för mig själv..."jag nn tar dig nn"...men längre än så kom jag inte utan att gapskratta..JAG VET att det kommer att bli så!! Jag kommer inte att kunna säga mitt namn utan att bryta ihop, speciellt inte nu när jag liksom gjort det till ett skämt.. ÅÅÅ va nervös jag blir! Hjälper sprit??

Vårat bröllop var superlyckat! Den hade dock några små fadäser men det gjorde bara att den blev mer minnesvärd

- Vi hade ett antal flaskor Champagne med oss till kyrkan som vi efter vigseln skulle ha till bla fotograferingen. När vi tog taxi från oss till kyrkan la chaffören in dom där bak i bilen. Väl framme hoppade vi ur bilen och den körde därifrån med våra flaskor. Men vi fick tag på en telefon och ringde taxibolaget som lokaliserade chaffören som kom tillbaka till kyrkan.
- prästen hälsade innan vigseln på min tärna och makens två bestman. Den ena av dem heter Mårten och när vigseln börjar så sa prästen: Vi har samlats här idag för att viga Jimmy Mårtensson och .... Så hette inte min man alls i efternamn. Men prästen kom på missödet och rättade sig själv.
- Vid ringväxlingen gav prästen oss våra välsignade ringar och vände sig där efter till kantorn och sa att hon nu skulle sjunga. Där stod vi som fåntrattar med varsin ring i handen och väntade på att få sätta dom på varandra. Precis innan kantorn började sjunga såg prästen vår frågande min och vi fick göra ringväxlingen.
- Prästen glömde även bort kyssen men det gick fint att ta den på trappan efteråt.

Som sagt det var bara små fadäser och vi försöker nu få samma präst vid dopet av vår son.

Amazonas: JAg spilde vin på klänningen men det är ju faktiskt inte hela världen. Det gick att torka bort och huvudsaken är att man är gift.