Polyamorösa brudar?

möhippis;
min tanke också... hur hanteras det? För blir det inte väldigt mycket "vi och du"-känsla då...?
Men det kanske det blir lite ändå, med tanke på att hon bor utomlands. Så det blir ni två (du o han) som "mer" är det "riktiga" paret... Inte min mening att trampa på tår, låter bara tankarna gå fritt..

Om någon i förhållanden som ert/era blir sotis, hur gör man då? Eller blir man inte det? Om A och B är ihop och A träffar C, har B något att säga till om då? Känner B och C till varandra (fast det bör de kanske göra, hmmm..)?

Jag förstår att du inte kan svara för mer än ert/era förhållanden men har du varit med om detta tidigare kanske eller finns det några oskrivna regler?

För mig känns det här helt nytt. Visste inte ens att det existerade. Jag har läst hela tråden och förstår hur det funkar men jag förstår fortfarande inte hur ni fixar det känslomässigt. Blir det ingen svartsjuka och hur funkar det normalt sett ? Umgås man lika mycket med de 2 andra partnerna ? Hur blir det den dagen man vill skaffa barn ? För övrigt så är jag själv monogam med min kära sambo/m2b.

Hon kommer att komma på bröllopet, om ekonomin tillåter. Vi vill ju så gärna ha henne där!

Jag förstår att det kan bli mycket "vi och du" känsla, men vi gör så mycket vi kan för att undvika det. T.ex. jobbar hårt på att bekräfta för henne att hon är lika viktig som han och att hon betyder så mycket.

Det enda sotis-fall vi har haft hittills har varit jag som blev sotis för att dera förhållande var bra, när mitt och hans knakade. Han fick "skaka om mig" lite, så att jag fick tummen ur och jobbade på vårt förhållande, i stället för att slösa energi på att vara sotis. I övrigt har där inte funnits något sotis fall.

Som jag sa tidigare har svartsjuka mer att göra med en själv, än de andra personerna. Därför är det bara en själv som kan fixa det, dvs inse *Varför* man är sotis och vad man kan göra åt det. Kommunikation är än viktigare när man är flera, och det finns inget som är för litet för att prata om.

Vi försöker umgås så mycket som möjligt alla tre, men också som olika par-kombitantioner. Det ger t.ex. mig tid för mig själv när de två är tillsammans. Då kan jag diska, eller läsa, eller titta på film, eller gå den där promenaden jag velat gå. :) Jag tycker det faller sig naturligt, för vi har alla tre ett behov av att vara ensamma i perioder. It floats naturally, like the tide.

Jag vill inte ha barn, och min fästman vill definitivt inte ha barn. Vad hon tycker vet vi inte riktigt ännu, men eftersom hon är Jr. Doctor (nästan färdig utbildad läkare) och kommer tillbringa mycket tid på jobbet, som hon verkligen brinner för, så finns det nog inte tid för barn.

**

Alla har givetvis något att säga till om, så länge man inte styr och ställer i de andra tvås relation. Sedan inser vi att varje relation är unik och medansvissa saker är universiella i relationer, är så många andra är högst individuella. Jag tycker att det är ett ömhetstecken när han lätt smiskar mig på rumpan när jag diskar (för mig betyder det "hej, jag ser dig, tack för att du diskar"), men jag tror inte hon skulle uppskatta det.

Hängde ni med?

Vad gäller regler och oskrivna regler så är det sunt förnuft och diskussioner och debatter som gäller, precis som i alla andra relationer. Kommunikation, kommunikation, kommunikation. :D ;) ;)

Låter härligt tycker jag!

All kärlek är underbart, hur många som än är inblandade!

Hoppas ni får ett fint bröllop.

Intressant diskusion, synd att man inte kan vara anonym

Hmm.. det far mig att tänka pa en av mina vänner som hade en liknande relation, fast i "bruten" triangel. De levde tillsammans tre men det var bara hon som var tillsammans separat med bada killarna (som inte var tillsammans med varandra).. Det fungerade väldigt bra en tid. Det som var lite trist var att hon inte vagat tala om det för mig under lang tid för att hon var rädd för hur jag skulle reagera.. Tss! Nej, visst förstar jag att man oroar sig för reaktioner, men jag blir bara nyfiken och funderar pa hur det fungerar i praktiken..

Hmm, detta var något nytt för mig. Mycket intressant läsning! Jag undrar bara (hoppas TS står ut med en massa nyfikna frågor...) hur det funkar när du säger att du skall fria till din/er flickvän också när du känner att den relationen djupnat. Man får ju bara ha en make/maka i Sverige...eller?

Ja, det stämmer. Vi har någon lag som förbjuder månggifte i Sverige, som jag sa tidigare. Det är därför, när jag friar till henne i framtiden (om inte lagen ändrats då, bl.a. Centerns ungdomsförbund vill ändra på den lagen), som jag i mina tankar tror att det kommer bli en pagans handfästning, eller någon annan privat ritual. Sedan får man ordna det lagliga så att man är "så gott som" gift.

Så ser det ut i mina tankar, just nu.

Ställ gärna mer frågor! Det hjälper mig också att få svara på dem, för de flesta verkar blida en egen uppfattning (ofta negativ) och glömma bort att de kan ställa frågor och lyssna. På detta sätt "förbereder" jag mig också för den diskussionen med min mor, vilken jag gissar på att vi kommer att ha snart, eftersom jag är en mycket öppen människa och tar hellre konflikter än tiger stilla.

Zozo:

Det kallas ofta ett V-förhållande (eller som du säger, en bruten triangel). Tyvärr finns det så många fördommar mot sådant här, så man vågar knappt prata om det... :(

**

För de som undrade om barn, så vet jag att det finns polyamorösa familjer, där barnen har tre, fyra, fem, sex, eller kanske fler, familjer. I mitt huvud skulle det se ut som ett stort kollektiv, men det är väldigt olika. Tyvärr kan jag inte svara på frågor om dessa, då jag inte har erfarenheter av dem.

Vissa har "kjedjerelationer", som kan se ut som stora mind-maps med massa olika grenar och kombinationer. Det var en kjedjerelation med ett par i mitten som jag kom i kontakt med från början, då jag var 14. Detta par var dock polygama, inte polyamorösa (tror jag - minnet sviker).

Fråga på! :D