Vill bara få skriva av mig, och få höra era reflektioner...

Rocketqueen;
Nej, man rår faktiskt inte över sina känslor, så pass mycket kan jag om prykologi, och så pass måna möten på familjerådgivningen har jag varit på
Om man försöker att låtsas att de inte är där, sopar man dem under mattan istället, och det är ju som bekant inte så bra...sen kan man däremot "göra av" känslorna någonstans, dvs man väljer själv hur man handskas med sina känslor.
Och i det här fallet lättar Ts på sina känslor och berättar om dem...

Ingen kommentar till Ts, jag säger varker bu eller bä, uatn ville bara säga det här

men jösses..varför måste alla hoppa på TS för? hon vädrade ju bara sina känslor, är det inte det BT är till för. måste ju inte bli kallad namn för det...sånt är ju mest bara sjaskigt tycker jag...

och du TS jag hade nog också blivit lite sne om nån i min bekantskapskrets valt samma datum, kyrka och präst..det är ju rätt stort att gifta sig (klart man tänker på sig själv då), för mig var det nästan det enda jag tänkte på i flera månader..gör inte mig till nån bridezilla för det..

Jag har nu läst hela tråden men får inte svar på en fråga.

VARFÖR gick ni inte på ett bröllop för att det var dagen INNAN eran 1-års dag????

Ganska löjligt.... jag skulle skämmas ögonen ur mig när jag slutat vara sur och ångra mig nå fruktansvärt för att jag inte hedrade vänners stora dag. (Som ändå kom för att hedra min dag)

(Har inte läst hela tråden, ska göra det, men kommenterar enbart på TS:)

Jag fattar faktiskt inte problemet. Inte alls. De gifter sig ett år efter er. Jag utgår ifrån att ni ändå inte hade tänkt att hålla stort kalas på er bröllopsdag utan isf gå ut och fira på tu man hand. Det kunde ni fortfarande göra dagen efter på _er_ bröllopsdag.

Jaha att det var samma präst och samma kyrka. De kanske gillade den? Ta dte om en komplimang?! Gå tillbaka 40 år så hade _alla_ dina vänner gift sig i samma kyrka och med samma präst som du, eftersom ni troligen bott i den by/stad där ni föddes och då var det inte tal om att gifta sig på annan ort. DÅ gifte sig _alla_ i samma kyrka och med samma präst och det var inget konstigt.

Tycker att du gjorde bort dig som inte gick på deras bröllop. Men å andra sidan så om du kände såhär så var det väl bättre att du inte var med och förstörde stämningen.

Silverdrake: samma dag? Nej det var samma helg!

Tack Nonika och Silverdrake, för att ni är sakliga och håller er till ämnet.
Hade inte tänkt fortsätta disskusionen, men kände mig tvungen när jag läst ngr kommentarer till.

Det är inte så att ingen får göra något mer i den kyrkan, eller att ingen får göra ngt mer den16 eller 17 september, utan att jag ska bry mig eller lägga mig i.
Jag känner att ngr tar saken från sitt sammanhang.
Jag ville bara få lite andra vinklar att se på saken, och jag är ingen bridzilla som går omkring på den här jorden och tjurar.

Liss ann
Jag och min make värderar högtidsdagar högt. Vare sig det gäller allmänna eller våra personliga. Så därför gjorde jag valet nu att sätta min egen Dag framför deras. Av olika anledningar....
Så för oss betydde det att hela den här helgen symboliserade våran ett års dag.

Det blr väldigt tafatt när man ska försöka berätta en händlse i några få korta drag, jag har ju inte delgett er hela historien. Och har inte för avsikt att göra det heller, då jag som tidigare nämda "sa" -Bara ville lätta på mina känslor, och antog att det på denna sida fanns pesoner som kunde både förstå mig lite, och som kunde "rätta mig".

Krusmynta

Det negativa med att vädra sina tankar och åsikter på internet är att andra bara ser exakt det man skrivit. Och naturligtvis svarar efter det. Det är möjligt att du inte menar precis som du har skrivit, men det är svårt för oss som läser ditt inlägg att förstå! Av din trådstart är det svårt att få något annat intryck än att du är egoistiskt och tycker att ni har monopol på vissa datum. Och det lät faktiskt som om ni inte gick på det andra bröllopet för att du var sur p.g.a. datumet, kyrka och prästen.

Men, men, detta är bara lösa diskussioner mellan folk som inte känner varandra och som inte vet alla detaljer. Men nu har du vädrat dina åsikter, så glöm och gå vidare, för det vore ju trist om du gör som du skriver . "Jag kommer ju alltid att tänka på detta varje årsdag -att "Dom" firar dagen innan oss...."

Nonika, eftersom man själv styr över vilka tankar som framkallar vissa känslor (och alltså vilka situationer som framkallar vissa känslor) så anser jag att man visst "rår för" sina känslor.

Alltså jag kan förstå känslan att man vill vara ensam om sin dag. Och jag skulle kanske just första gången man skall fira sin bröllopsdag bli lite ledsen över att inte få fira den på tu man hand hela helgen. Senare år skulle det vara en annan sak men just första året kan jag tänka mig att det skulle kännas ledsamt. Men jag skulle försökt vänt det till något positivt, kanske sagt till brudparet att eftersom vi firar vår bröllopsdag den helgen så undrar vi om vi kan få sitta mittemot varandra vid middagen så att vi kan få njuta av vår ettåriga bröllopsdag. Ni kunde ju ha njutit i kyrkan och tänkt på er dag och gå i eget lyckorusoch sett det som mysigt med bröllop i er kyrka.

Hoppas du känner dig gladare snart och inte deppar över att de har dålig fantasi, det är ju faktiskt synd om dem som måste ta efter er och inte har egna idéer.
Kram

Har bara läst trådstarten och inte alla inlägg utan gör bara en personlig komentar på trådstarten.

Kan förstå dig att du blev ställd när du fick reda på att era vänner skulle ha "samma bröllop" som Er.

Men att det skulle ta bort Er speciella dag är bara tånårs fassoner tycker jag!! Som din mamma påpecka är Ni inte ensamma i världen om den helgen, kyrkan, prästen eller något annat som fanns på Ert bröllop heller för den delen.

Ni borde ju glädjas och ta det som en komplimang att dom tyckte att Ert bröllop var så perfekt så dom vill ha det samma!

Hade en vän till mig gjort en kopia av mitt bröllop hade det gjort att jag kände att mitt bröllop verkligen VAR speciellt!

Tänk bara vad ni kan säga till Era barn och barnbarn sen: "Ja, vårt bröllop var så vackert och omtyckt att ett par av våra vänner kopierade det!"

rocketqueen;
Jag tänker inte försöka övertyga dig i alla oöndlighet, men jag kan kanske ge nåt exempel, som tex vår familjeterapeut gjorde, eller från folk i "verkliga livet"..
Om man tex tycker att det är jätteviktigt att skorna står i skohyllan och inte överallt på golvet precis innanför dörren, så är det ju ett irritationsmoment för den som tycker så. Då spelar det ingen roll hur mycket man försöker övertyga sig själv om att det inte gör nåt. För blir man irriterad/tycker det är viktigt, så tycker man det. Man kan inte lura sig själv.
När jag hade separerat från mitt x, tyckte jag att det var jobbigt att "springa på" hans nya tjej hemma i mitt fd kök (särskilt eftersom jag inte visste att han hade en ny. Och anledningen till att jag gick in i hans kök var att jag skulle hälsa på ett par gemensamma vänner när jag änså var där och hämtade min dotter, för att förtydliga ). Även om att jag själv ville separera från honom, och inte ville ha honom tillbaka var det i alla fall jobbigt att träffa hans nya tjej. Och de käsnlorna kan jag inte rå för. Det är helt normalt. Det är såklart inte jobbigt nu när jag tänker på det, men det var det då....
Man kan liksom inte säga "Man kan inte känna si eller så, utan man känner det man känner.
Är man rädd för att åka fort i bilar, spelar det ingen roll att chauffören säger "Det är ingen fara, jag kör jättebra". Är man rädd så är man. Därför kan man inte rå för sina känslor!

Har ocksa bara last tradstarten och inte alla inlagg. Jag tycker nog att du kanske overragerar nagot. Ta det som en komplimang. De tyckte nog att erat brollop var sa fint, lyckat och perfekt att de garna ville ha det pa samma vis som ni.

Grejen ar ju den att tva brollop aldrig blir lika varandra darfor att det gar aldrig att kopiera pa samma satt. Varje brudpar ar unikt och det ar inte samma gaster. Det gar att gora pa liknande satt men aldrig pa exakt samma satt. Eran dag ar ju unik for er just darfor att det var ni som gifte er da. Med era kanslor, tankar och personliga upplevelser. Strunt i att dom valde samma. Lat det inte forstora for er.

Nonika, då tycker vi olika, men jag tycker att mitt sätt är långt mer effektivt (iaf för mig;)) eftersom jag kan ändra min känslogrund till ett positivt sätt. Naturligtvis kan man sluta att "störa" sig på saker, som i fallet med skorna. Det är det jag menar, att man kan ändra sina tankar och därmed sina känslor, med mental träning. Alla känslor börjar ju med en tanke, och man kan förändra sina tankar. Alltså har man ansvar för hur lycklig man är, och man kan inte skylla ifrån sig på "känslor som jag inte rår för" eller "yttre situationer". Eftersom allt hänger på hur man tolkar världen.

tycker du hänger upp dig på något sånt litet. det var kanske ett viktigt datum för dom med. johanna

Har endast läst trådtarten och säger bara; har man inga problem så skapar man sig sådana... Omoget, egocentriskt och kärlekslöst!

"trådstarten" menar jag...

Ett litet inlägg om känslor; Man kanske inte rår för hur man känner, men man rår för hur man hanterar känslan och vad man gör med den. Så tror jag...