070707 tråd 6

førhoppninsgis - men då får ju utmærk vy øver skorna och kan beuuuundra længe

Ja mina skor har tränat på att bli beskådade, det är sant! Nu är de iof väldigt bekväma men de måste ändå gås in för säkerhetsskull

M2b skrattade år mig idag! Gick omkring i en sunkig och fläckig t-shirt och vita shorts, till det hade jag nylon-knästrumpor och skorna . Kul att man kan roa någon.

jag har kört mjukisbyxor, munkjacka och skorna, riktigt hett det oxå, nu är det så varmt så härromdagen blev det pyjamas och skorna lite dallas varning på det...

Nu har jag svarat på massa frågor om oss och vårt förhållande till sambons svensexa
lite kul!

förhoppningsis
KUL! Vet du när hans svensexa är?

Så bra att ni tagit upp skorna igen, msåte också gå in mera, kommer bara ihåg när ni påminner här. Har sammanlagt gått in dem 1,5h och suttit in dem 3h kanske

den är på lördag, är rätt inblandad i den då jag och arrangörerna valde datum ihop eftersom vi inte hade några lediga helger nästan. sen ska jag packa åt honom så det är klart när de kommer och hämtar honom...

Måste också gå in mina skor mer

Idag är jag väldigt låg... har precis stortjafsat med syrran och min pappa.... min familj är speciell (som allas tydligen..) och istället för att stötta säger de nu att jag är så sur och att stämningen var tråkig igår när de och sambons familj var över till oss... jag var på bra humör, men när vi kom in på bröllopet så hade den ena efter den andra tydligen ingen koll på vad de ska göra och skrattade åt det... fast jag har delegerat vissa uppgifter, sambon hade heller inte varit tydlig att fråga ordentligt och förklara uppgiftens innebörd. Satt med hakan nere vid tårna och blev ledsen på sambon som inte tar detta på allvar och även på familjen som inte frågar något utan skrattar bort det... blev helt enkelt skitlåg...

Imorse ringde jag syrran för att be om ursäkt att jag var grinig och hon godtog ursäkten men sen gick hon på om "bridezilla"... fan vad trött jag blir! Har ju verkligen undvikit att be om hjälp och beklaga mig för att slippa höra om hur jobbigt det är med vårt bröllop! Syrran har ingen annan uppgift än att gå med som tärna... Vi har planerat allt själva och att då ha mage att klaga på att vårt bröllop är så jobbigt... grrr!

Sen träffade jag pappa vid verkstaden då jag skulle lämna in bilen och han skjutsade mig till tunnelbanan. Helt plötsligt undrade han hur det går med bröllopet (han har aldrig frågat förut) och jag sa som det var, att det är tufft att göra allt själva men det går, att vi behöver mycket hjälp under själva bröllopsdagen. Han började gå på om hur stressad jag verkade att jag fick tagga ned... blääää vet ju det, men hjälp mig då liksom... inte ett endaste erbjudande... är så trött på min familj så jag kräks... sorry för långt inlägg, var bara tvungen att skriva av mig...

N&N
stackare, skickar en tröst kram.

Har oxå problem med att vi måste be några om hjälp på själva bröllopsdagen med saker som utdelning av vigselprogram, ris, osv.
Frågade en av mina närmsta vänner om hon ville vara med mig på morgonen när jag görs iordning och äta lunch med mig och vara stöd när jag börjar stressa upp mig helt. Fick svaret - vad jobbigt! Måste jag?? Vad säger man då?

Hoppas att det löser sig för dig, ge de onblandade ett papper med tydliga instruktioner...

N&N

Ja, det är inte så lätt nu mot sluttampen - särskilt när man gjort allt själv - det är samma sak här att vi ordnat nästan allt själva. Inte delegerat ut nåt förutom att toastmastern har presentlistan också.

Men kanske din pappa bara menade väl - att du inte ska slita ut dig för mkt? Mina föräldrar oroar sig hela tiden att både A och jag sliter ut oss... men tja, klart att man blir sliten när det är flytt en halvmånad innan bröllopet och man inte bor på bröllopsorten för att fixa detaljer. Jag rä glad att de bryr sig, men ibland vill man inte höra hur stressad och trött man verkar vara.