Lapinette skrev 2008-08-14 12:18:02 följande:
Jag testar ju i princip aldrig (bara en gång pga av tvång från min läkare) så det där har jag inget problem med men att sluta tänka på skiten är rent omöjligt. Spelar ingen roll att jag säger att man har gett upp och självfallet är jag mycket coolare nu än för typ ett år sedan MEN det finns en liten tanke, känsla som ligger där i bakhuvudet och pyr. Är jag inte lite yr? Brösten hmmm... de känns verkligen större och ömmare ... men vad fasen det gör de ju varje månad precis innan mens! Att man aldrig lär sig??!!!
Nej men man måste ju vara dum i huvet nå jävulskt som inte borde veta vid det här laget hur kroppen känns varje månad. Men det är ju det som är det jäkliga, jag tycker att det alltid är något annorlunda mot förra gången. Var det ömmar i tuttarna, hur hård nederdelen av magen känns, yrsel, dåligt humör, flytningar, hunger, illamående, mörkare vårtgårdar (hur man nu kan jämföra eftersom man inte kollat så noga förut) tidig mensvärk, ingen mensvärk, man grinar till E-types slagdängor, spottings, sen mens, tidig, på minuten exakt, efter att man testat, efter tanken att man skulle kanske testa, efter tanken hur man ska berätta för maken eller efter när man räknat ut BF och även när man inte tänkt någonting alls utan hoppats att det inte blev något eftersom det då skulle krocka med något.
man kan inte påverka resultatet men ändå bannar man sig själv att man tänkt för mycket. Eller kännt efter för mycket. Men det är OMÖJLIGT att inte göra det.