Då fortsätter vi i ytligare en tråd, tror det är nr 12 eller. Yllo, Blue Topaz. Izunia, Viktory och Ammo heter vi som skriver här sedan snart 2,5 år tillbaka.
Alla är gifta så bejöver ni råd och hjälp så svarar vi förstås på dina frågor.
Tack för uppmuntrade ord, men vad jag förstår så går den inte att operera bort 
Har det superlugnt på jobbet just nu, det är så tråkigt.
I morgon ska jag till endst en butik sen ska jag och mamma ha dagen ihop.
M´s syster har fortfarande inte fått barn...väntar...
Beklagar alla sorgliga besked Jess.. Det är väldigt svårt i såna lägen, för även om man ska vara positiv ska man nog inte ha för höga förhoppningar. Man får göra det bästa av situationen och tiden man har kvar tillsammans.
Ylva.. gick inte operationen bra?
Vi har det fint här borta. Det är jättemycket snö. Efter 3 dagars snöande var det suuuuuuuper väder idag och nu väntar 2-3 dagars snö till!
Lillan är helt fantastisk! Hon har utvecklats så mycket de senaste 2 veckorna. Hon sitter själv (man får passa på bakom bara), kör runt riktningsmedvetet i sin gåstol och har riktigt bra kontroll på sina händer!
Krypning har hon inte hajat än och jag hoppas det dröjer.. 
Jag sitter och tvångstittar på tv4.. enda svenska kanalen jag får in om jag inte vill kolla cnn och bbc hela dagarna i ända eller dubbad tysk tv...
Åh vad härligt det låter. Här är det olika för var dag som går, ena tö och slask, ena minus och is/snö. Önskar det kunde komma några cm i alla fall så barnen kan åka pulka. Men de sa att ett ev snöväder kan komma nu.
Idag har jag gjort en god gärning. Hade precis hämtat Lucas på dagis lite tidigare än vanligt och var på väg att åka till simhallen och bada. Hann åka 2 min när bilen som åker 2 framför mig blir påkörd av en stor postbuss, bussen kom från en motorvägsavfart och ser uppenbarligen inte den andra i korsningen så han kör rakt ut och in i hennes sida. Det blev en sån smäll att bilen for som en vante och välte.
Vi var 3 bilar som tvärstannade och sprang ut, men då kommer tjejen krypande ut genom det trasiga fönstret som var uppåt.
Båda förarna klarade sig helt utan skador förutom hennes händer som hon skar sönder sig på rutan.
Men det kom ambulanser, bärgare, poliser mfl.
Jag fick diregera trafiken eftersom det var i en korsning (på & avfart vid motorvägen) och sen ta hand om henne tills alla kom.
Hennes man kom tillslut och då åkte jag.
Lucas satt som tur var med stora ögon och tittade ut på alla blinkande bilar så jag kunde vara kvar.
SEn åkte vi i alla fall och badade och hade det roligt
Oj, vilken tur att alla klarade sig utan större skador Jess 
Kul att höra att du kunde göra en god gärning
låter härligt med en massa snö Iza. Här hos oss har det regnat så hela vår uppfart är en enda stor lång isgata
Bosses operation ja.. Han operades på måndagen och jag hjälpte sköterskan att köra ner honom till op. Tyvärr fick jag ju inte vara kvar på uppvaket så jag for hem istället. Vid 19-tiden fick jag ett sms av honom att han kommit upp på avdelningen och mådde riktigt bra. Inget illamående, inga kräkningar, nästan ingen smärta och han hade vaknat ur narkosen utan problem. Allt verkade toppen. Tisdag morgon smet jag över vid 9-tiden för att ge honom plånboken och nycklarna. Svärfar var där för att köra hem honom, dom skulle bara via apoteket och hämta ut medicinen. B mådde riktigt bra, men kände sig lite matt eftersom han inte fått i sig så mycket vätska och sovit dåligt (rumskompisen hade kraxat hela natten). Vid 9:30-tiden ringer B mig och frågar om Voltaren och Diclofenak är samma sak. Han är då på apoteket. Ca 10 min senare ringer svärfar och säger att B kraschat på apoteket och vill att jag ska komma på stört. Jag släpper allt jag har för händerna och rusar iväg. Tack och lov så ligger ju apoteket på sjukhuset. När jag kommer ner till apoteket ligger B på golvet och här halvt om halvt inte kontaktbar. Ena stunden svarar han adekvat på frågor och i nästa så svamlar han bara. Två akutteam är där och sätter dropp på honom och syrgas. När dom fått honom någorlunda stabil så kör dom ner honom till akuten. Självklart följer jag med. Väl nere på akuten inser jag att läkarna misstänker att han fått en hjärinfarkt eller en blodpropp i lungan efter operationen. B är då väldigt dålig och när svarfar kommer tillbaka efter att ha varit och stoppat mer pengar i p-automaten smiter jag iväg upp till min arbetsplats och plockar ihop mina grejer och stämplar ut. Meddelar chefen om vad som hänt och drar på nytt. Efter flera timmars väntan kommer äntligen beskedet om att B´s prover är helt ok och han inte fått någon infarkt eller propp. Diagnosen blev akut och kraftigt blodtrycksfall till följd av uttorkning och blodförlust och vi får äntligen fara hem *jippieee* När läkaren informerar om svaren får jag frossa och tänker först att det är chocken som släpper, men det visade sig senare att det var influensan som bröt ut *suck*
Det fina i det hela är också att läkaren som opererade B ringer dagen där på och frågar hur det är med honom.. även tjejen på apoteket ringde och frågade om han återhämtat sig. Hon hade blivit jätteorolig och hade knappt fått sova på natten själv. Jag hade då lugnat ner mig rejält, men jag måste erkänna att jag blev riktigt riktigt orolig. Tror inte att varken svärfar eller B insåg hur dålig han var, men jag förstod ju på ett helt annat sätt även om läkaren inte sa direkt från början vad han misstänkte.
ojojoj, vad läskigt. Vilken tur att det inte var något allvarligt, phu! Ni har väl genomgått tillräckligt.
Vi har lyckats sälja vår bil på mindre än en vecka! Det trodde man ju inte! Och de prutade bara 6000 kr.
Härligt Jess!
Vi har precis köpt en bil som B ska fixa till och så ska vi sälja den sen. Hoppas så att vi får ut vad vi tänkt oss.
Vad läskigt Jess, vilken jäkla tur att det inte var du och Lucas som hamnade framför postbilen!!
Och vilken tur att Bosse är ok! Hade hjärtklappning hela vägen när jag läste det du skrev Ylva!
Det är en rätt deppig vinter får man säga.. mycket dåligt so händer på många ställen tycker jag. Hoppas verkligen att det vänder i vår!
Imorgon ska vi på tillväxtultraljud på KS (kolla storleken och om moderkakan verkar fungera som den ska), är lite nervös men det är nog ingen fara (mitt sf- mått har varit väldigt oregelbundet och bebbo rör sig mindre). Får iaf ta med oss BB- väskan ifall att. ;)
Jag måste också berätta om min helt absurda morgon...
Inatt sov jag knappt alls då höften gör ondare och ondare och vänster karpaltunnel nu tycks svullnat upp permanent och gör ont samt att Leo vaknade svintidigt och satt och lekte och skrattade i sin säng tills dess att Tomas tog upp honom vid 08.30.
Jag skulle ha tagit sköldkörtelprover för många veckor sedan (hade problem med den när jag väntade Leo), och i förra veckan sa BM att jag måste gå så jag tänkte åka och ta dem imorse. Det brukar gå på några minuter men kön var dock jättelång men att vänta lite gick bra tänkte jag. Hade inte ätit något på morgonen då man inte får det inför det här provet sa BM. Det gick nästan 2h innan de ropade upp mig och när jag reste mig blev det bara svart, slog mig lite i huvudet i fallet men tuppade aldrig av helt iaf (pinsamt dock att ligga där på golvet inför alla människor). Sköterskan undrade oroligt hur jag mådde när jag satte mig och jag sa att det berodde på att jag inte ätit, varför har du inte ätit då frågade hon? Jo, men man får ju inte det när man tar det här provet!? Jo det får man absolut svarar hon... GRRR!!
Provet tog mindre än en minut och sedan gick jag snabbt och köpte lunch. När jag kommer till bilen står en lapplisa där och skriver, jag känner bara tårarna ligger bakom ögonlocket, orkar inte det också! Frågar henne vad det kostar (har ju lagt i för lite pengar, räknade ju inte med den jättekön) hon svarar 650kr eller något sådant. Jahapp.. bara att ta det...
Går för att sätta mig i bilen men inser att bilen bredvid har ställt sig 15cm från min backspegel!! Inte ens om jag vägde 40kg hade jag kommit in i bilen!
Det blev bara för mkt så tårarna bara rinner och jag börjar försöka komma på hur jag ska ta mig över passagerarsätet in till förarsätet men inser att det kommer aldrig i livet gå med foglossning och stor mage. Hulkar väl till lite och p- lisan tittar upp på mig. Hon gav mig bara en enda blick, tog p- boten och rev den, vände och gick utan ett ord... Tack!
Jag står iaf kvar och bölar och undrar om jag ska behöva stå där hela dagen..? Jag var sååå arg på föraren till bilen bredvid! Då kommer mannen som har bilen på passagerarsidan och undrar hur det står till, jag hulkar fram hela historien och han säger att han kan ta sig över och backa ut bilen åt mig. Bara det att han är typ 45- 50år, över 180cm lång och väger väl ca drygt 100 pannor.. dvs inte särskillt mkt smidigare än mig..
Han gör iaf som han lovar, men fastnar ett flertal gånger på vägen och jag grinar och skrattar om vartannat av den helt absurda situationen (försökte dock dölja skrattet och tittade bort), folk som går förbi undrar ju också självklart vad som står på... Bilden av denna stora man sittandes i förarsätet med sina ben på instrumentbrädan och min fina rosa rattmuff mellan benen..... är... oförglömlig!! Tillslut får han iaf bak stolen och kan få ner benen och backar ut bilen. Gulliga människa!! Han kommer att ha mkt ont i sina ben imorgon... En STOR ros till honom!
Oh Karin!!!!
Jag tycker så synd om dig! Vilken dag!!! Det är så oerhört frustrerande när väntetiderna drar ut hela dan.. så var det när jag skulle till spec mödravården varje gång.. BOKAD tid och jag fick vänta 2-3 timmar..
P-lisan borde rivit din biljett direkt.. tycker jag. Men det var tur att hon visade lite medmänsklighet. Hon borde tom hjälpt dig ut med bilen.. Stackars tjocka mannen som fick klämma sig in. Men tur att det finns snälla männsikor!
Ylva.. vad hemskt med Bosse. Jag blev verkligen rädd när jag läste ditt inlägg. Hoppas han mår bättre snart.
Jess, precis som Karin sa..vilken tur att det inte var ni....!
Själv ska jag ta och titta på Madagascar 2 nu.. A gick precis till jobbet!
Ciao!
Jösses karin, vilken morgon! Stackare där, men jag kunde inte låta bli att skratta när du beskrev den stora mannen i din bil, ojojoj. Men det är tur att dessa människor finns när man behöver dem.
Martins syster fick en liten dotter i natt, hon vvägde 4400 och var 52 lång, stor tjej! Men det hade bara tagit 20 min från det att de kom in!
Men dessvärre är ev hans moster sämre igen. Hon tycks känna knölar på andra ställen nu men har inte kollat upp det än.
Har blivit förkyld igen, Lucas med, han hostar dessutom på nätterna så man har svårt att sova. Har konfdagar på kontoret dessa dagar så man är helt slut.
Ska hoppa i säng så fort Prison B är slut nu.
Oj vilken flicka!! Större än min! då.. inte nu!
Vad snabbt det gick.. även om jag vet att nr 2 oftast går fortare vågar jag inte gå igenom det igen...
Det är verkligen trist med mostern. Svårt att veta vad man ska göra i såna lägen..
