I vått och torrt (del 5)

Ja, hur gick det Blommis?!

Hvidis, helt rätt att trycka till braten lite extra! Heja!

Lanovia, vet inte riktigt heller hur helgen ser ut, men om fika på söndag blir aktuellt så försöker jag så klart få till det!

Ingenjören, nej man kliver av på varje tågstation och gör 100 situps och 25 armhävningar

Oj, vilket åkande och pillande Blommis! Men som du säger, går det vägen är det ju värt allt... Mysigt ocg väldigt välförtjänt att du och maken får lite egentid mitt i allt detta

Stenhårt!

Eller det är ju det NI vill att de ska ha det iallafall om ni får bestämma!

Hur mår du förresten? Har huvudvärken gett med sig något?

Huvudvärken blev bättre...kanske vätska jag behövde.

Lanovia: It´s a date om du vill ! Söndagen kan jag absolut smita ifrån maken ett par timmar om det funkar i er planering! Kanske gnugga mage lite?!

Ninnis: Fy vilken tråkig tågåkning ...100 situps o armhävningar *gääääsp*

Blommis: Va skönt att du o herr Blommis hittar lite tid för er själva mitt i allt "upponermedbyxor, burkande, fläkandes, injektering osv". Liiiiite romantik ändå mellan varven!

Nä nu ska jag hem o föreläsa för mannen...höhöhöhöhö...ska säga att man MÅSTE massera sin gravida kvinna mkt OCH SEXA massor!! Höhöhöhö....undrar om han går på det!?

Ankis: Spännande med jobbchansen....håller tummen!!
Har ni hittat ett hus ni förälskat er i eller?

Hihihi.. ja det är frågan det, om han är så lättlurad..

Och ja, såhär i all vardag och med hela den här tokiga processen så kan man verkligen behöva små stunder av...kontakt är det nog mest jag längtar efter. Det behöver inte alls vara ett dugg märkvärdigt eller rosenskimrande, men att man känner samförstån doch lugn och att mackan är färsk och kaffet nybryggt och stället fräscht och man känner att man är "vi två" och inte ensam och besviken...det är värt massor. Det är ju det som är ens liv liksom.

Den där "vi två mot världen-känslan" är bara så himla viktig! Speciellt när sånt här händer. Min make är faktiskt väldigt bra på att framkalla den känslan. Gulle honom

Glömde, tumme hålls för Ankans jobb!

Ja det är den verkligen!
För det mesta har vi den. Men ibland...och det är när det blir iblandet som jag blir så hiiiimla ledsen (som sist) för då är det ju liksom ingen mening att vara två.

Så SKÖNT var det när han också sa i helgen när mamma åkt att han är så LESS på alla frågor om vårt liv jämt (ingen av oss menar min mamma obs! men det blir ju såklart frågor även från henne, särskilt som vi så sällan ses)
Ibland kan jag bli lite rädd att han håller med de som låter som olyckskorpar och sådär, så det är underbart när jag känner att vi båda står med fötterna på jorden och bottnar i våra egna liv.

Ankis: guuuu vad mycket spännande i ditt liv! Vad är det för gård? *jättenyfiken* Finns den på Hemnet? kan du inte inboxa???