Livets stora och små frågor

vickan - !

Varsågod! Jag tog inte hela testet - det var hur många som helst, utan några bland de med toppoäng. Men med hjälp av tretti.se blir det ju inte dyrare med en ny heller.. så då får du nog med dig sambon! Hälsa från oss annars! *fniss*

Ha en ljuvlig lunchdate!

Inga gravidhormoner här inte, men däremot matningshormoner! Jävlar, vad jag kan bli arg på mina två skithögar till söner! Det är nog snart dags att jag börjar fundera på vad jag säger till dem i matningssituationer, för snart lär de väl fatta att det inte är några vackra ord. FruLlan - här har du en till som säger både det ena och det andra, i frustrationens och ilskans hetta. Så jag ändrar mig; jag villa byta, strunt samma vilket kön, bara de äter.

Tinga - i helgen som gick hade vi besök av en kompis till mig. deras son ligger efter i utvecklingen sedan han fötts förtidigt. jag tror att jag berättat om dem tidigare. Hur som, denna lilla vän som på pappret är 14 månader är istället på en halvårings utvecklingsnivå. Och han borde också äta mer... och huuuu så tungt... Jag fick nog en liten inblick i hur du har det... och inser att de som inte varit där själva, troligen inte fattar hur tungt och oroligt det måste vara....

1000 kramar!!!!

Vickan - ja, utvecklingsmässigt, förutom mat då, ligger våra killar ungefär på sin korrigerade ålder, dvs runt 11 månader. Om ett par månader ska vi till neo för en utvecklingskontroll hos psykologen där, så då blir det ju en lite tillförlitligare bedömning än den BVC-sköterskan ger.

Pratade just med maken och ilskan satte jag stämpeln utvecklingsstörda på både Piff & Puff, eftersom de är såna skithögar när det gäller att äta. Det är ju naturligtvis fel att säga så, men någon slags störning i utvecklingen är det ju, när de inte äter som de borde.

Jag tror som du; har man inte varit i en viss situation kan man aldrig helt fatta hur illa/jobbigt/besvärligt det är. Fast jag uppskattar sympati ändå. Här känns det ju som att maten är ett evighetsprojekt, som aldrig någonsin kommer att ta slut. Njuta av sina barn och sin föräldraledighet; jo kyss mig!

Ärligt talat; hade jag vetat hur jobbig tillvaron med barn skulle bli (eller rättare sagt; VÅR tillvaro med barn), innan vi började försöka är jag ganska säker på att det inte blivit några barn i vår familj. Frågan är när det man får tillbaka överstiger den insats man själv puttar in? Själv har jag inte nått dit åtminstone.

Den här tvättmaskinen har jag valt: www.tretti.se/vitvaror/tvattmaskiner/frontmatade/husqvarna-qw16905

Fast den är inte beställd än, så jag kan ff ändra mig Makens enda krav var digital display och högsta energiklass. Sedan fick jag välja fritt

Tinga: Jag kan inte erbjuda något annat än sympati, utan erfarenhet att lägga bakom...

Håller tummarna för att det vänder - SNART!!! Det har ni förtjänat, flera gånger om känns det som...

Tinga - kompisen ska gå tillbaka till jobbet i augusti och hon sörjer också en föräldrarledighet som bara varit och är en kamp. I deras fall är det hennes make som får ta över lasset, även om han dragit en stor del hittills också. Hur är det på den fronten hos er? Är det bara du som är/ska vara hemma med herrarna?

Och det där med att få något tillbaka - hm..... det kommer säkert men kanske inte när man behöver det..

.... grubblar en lätt dyster och rätt illamående Vickan.. som ville gå till jobbet men inte kunde....

Ore - tack!

Vickan - jag fortsätter ensam med grabbarna fram till jul, då maken går på föräldraledighet. Sen är vi lediga båda två tills i mitten på mars, när jag börjar jobba. Under den gemensamma ledigheten ska vi vara i Thailand i 10 veckor. När jag börjat jobba fortsätter maken ensam tills augusti, när det är dags för dagis. Maken var ju även hemma de tre första månaderna, efter utskrivningen på neo. Totalt blir det ca 18 månader för mig och 12 för maken, så vi delar ganska jämställt. Maken gör dessutom redan nu en stor insats, så på den fronten finns det inte mer att önska.

Trist att du mår så illa nu, men det är iallafall något man med säkerhet kan säga går över, om än det är drygt nu. Hoppas att du mår bättre när semestern börjar! Kram!

Mrs B - på torsdag ska vi ta ett blodprov på Piff, för att kolla om det är mjölkproteinallergi han har. Lika bra att få det kollat, så vet vi säkert vad som gäller sen. Hittills idag har Piff bara kräkt två gånger, men å andra sidan åt han väldigt lite till lunch, så det kanske inte har funnits så mycket att kräka upp.

Oh, vilken lång och trevlig lunch det blev, tusen tack för sällskapet tjejer! Det enda som saknades var väl lite vin och sen en tidig hemgång i eftermiddag. Det känns inte alls så kul att sitta här och traggla på jobbet igen efter den lunchen.

Korven var förresten det sötaste jag sett, jag fick behärska mig för att inte lyfta upp honom och pussa honom över hela den lilla fjuniga magen!