Livets viktiga och oviktiga frågor

lycka till, frejis!!!!!!

...och så försvann versalerna

Hej vänner,
hur gick det med ställe på Österlen, hade du ngn nytta av tipsen du fick via mitt sms?! Hoppas ni hittade ngt!

Instämmer i HejaFrejis-kören!! Om några timmar är du mamma, coolt!

Usch, idag blandade jag tårar i morgonteet

Minns ni TV-programmet "Himlen kan vänta" i vintras, jag tror vi var flera här som följde den serien?
Bläddrade igenom tidningen i morse & på familjesidan fastnade min blick på en dödsannons (eller egentligen flera för samma person) - Volvo-killen med ALS, som var med i det programmet, dog för drygt en vecka sen. Har flera bekanta som pluggade tillsammans med honom, så även om jag inte alls kände honom så känner jag ju folk som hade koll på honom. ALS-patienter har ju bara en väg att gå & sjukdomsförloppet på slutet påminner väldigt mkt om det som min bror hade, även om han inte hade just ALS. Usch, vad sorgligt

AM - mannen min heter dagens namn i andranamn & han AVSKYR det
Så självklart kan jag inte låta bli att retas med honom... Fast mitt ena andranamn är ju inte heller så vackert precis - Ulla. Tackom & lovom att det inte är mitt tilltalsnamn...
Tänk om vi hade hetat Ulla & Helge - huvaligen

Märta - det har jag en kollega vars dotter heter!
Ok, Märta låter inte superfint i mina öron, men iaf bättre än Ulla

BS, visst hette ugglan så! Hedvig & Helge! Gillade dem jag med, fast Helge tyckte jag var lite läskig. Men den där telefonen med bild som Hedvig pratade i, den var jag alltid superimpad av! Skype a´la 70-tal!
Bara för det så kommer jag att få "Kom & skriv mig det på näsan"-låten på hjärnan nu!

Hoppas Conny kryar på sig snart!

Skulle inte Cissi till Blekinge direkt efter dopet? Har ett svagt minne av att jag läste det häromveckan?

Telis - precis det jag började göra i morse när jag såg annonsen. ...och mitt i alltihopa kom mannen ner i köket (det var jag som var uppe tidigt i morse) & jag kunde knappt berätta vad det var jag hade läst! Jag fick ta ett nytt varv med såväl eyeliner som mascara efter frukosten
Herreguuud vad blödig jag är nuförtiden.

I söndags var det ett flera sidor långt reportage om en ung tjej (15-16 år) som kämpade förgäves mot sin sjukdom, jag fick en klump i halsen bara av att se bilderna & fick raskt bläddra vidare. Klarade inte av att läsa det

BS - på tal om Iris & dagis, så fick jag mail igår av en kompis, som nyligen skolat in sin pojke på dagis. Hjärtskärande läsning, det har tydligen inte funkat alls bra & han är superledsen & vill inte alls till dagis. De körde en extra veckas inskolning, men fortfarande funkar det sådär. Om mitt hjärta brast när jag läste, vad gör det då inte för hans föräldrar... Jag inser att vi kan vara väldigt glada & tacksamma för att allt funkat så lätt med Amanda, både dagiset i våras & familjedaghemmet nu.