I vått och torrt och väntan

EA, jag VILL veta din paprikahemlighet!!!

Pedant-nej aldrig!
men jag lider av min egen oförmåga att hålla det sådär fint som jag är kapabel att göra det när jag lägger min kreativa sida till. Färgsinne och sådant spelar ju mindre roll om allt är kaos.

Själv har jag levt i ett jäkla råttbo nu i toio år och där var det liksom så hopplöst att det inte ens var någon idé...
Nu vill jag skapa nya rutiner, INNNAN vi bott in oss och skaffat oss en massa ovanor.

Sedan vidhåller jag vad min klka Norska väninna säger: Det er gott att jha en plan-hvis du kan endre denn.

Alltså: målsättning-städa allaihop en gång/vecka, torsdag INNAN helgen = mål och det bästa.

Städa av det värsta ooch göra något roligare = gott nog ibland

Städa på lördagen om det kört ihop sig = bättre än inte alls.

Mitt huvudsyfte med planen är att ALLA i familjen ska få in i medvetandet att detta är något normala människor GÖR på regelbunden basis. Delta aktivt och inse hur pass lång tid det faktiskt tar.

Då får jag en son som kan ta hand om sig själv och sitt hem i framtiden, en sambo som är delaktig i att vårda det hem vi skaffat oss OCH slipper göra allt själv PLUS får njuta av ett hyffsat rent hem iallafall ett par dagar i veckan, helst på helgen.

Utöver det så GÖR det då heller inte lika mycket om det blir spontanbesök, utan man kan faktiskt säga "Jaså ojdå, vad kul!"

Tillråga på allt och som grädde på moset, lök på laxen och extra bonus, så kommer troligen min sambo att märka och UPPSKATTA de gånger jag böjat och kommit en bit på städningen utan honom.

Låter kanon Passionis
Jag brukar säga åt min sambo när han är sugen på att göra något på helgen, eller vill att jag ska komma och sitta i soffan och mysa, när jag tänkt städa: "Tyvärr, jag måste städa. Men om du hjälper till så går det mycket fortare och vi kan få lite tid över till det där du ville". Då brukar han faktiskt ta dammsugaren, eller sätta igång och laga mat eller vad det nu är vi måste göra. Så vid det här laget VET han hur lång tid det tar. Vore bara kul om han kunde själv ta initiativet att börja med städningen utan att jag behövde be honom om det. Och om han kunde plocka upp efter sig utan att jag behövde gnälla.
Av ungarna kräver jag att de på daglig basis ska plocka ihop i sina rum samt plocka upp leksaker de strött ut i huset.
Precis som du har jag en målsättning/plan att röja en gång/vecka. Men den är ruckbar. För ibland ÄR det viktigare att göra den där andra grejen.
Men att hinna städa innan helgen, det funkar inte för oss just nu. Inte med mindre än att vi får skippa nåt annat tex. flickornas dans eller kör eller slalom eller min kör eller träning (vilket jag också gör ibland, när jag känner att det håller på att gro igen där hemma!).
Men jag tycker det är rätt; NU är rätt läge att införa nya rutiner när ni flyttat till nytt,stort hus! Och få med sambon och sonen så de fattar hur JÄKLA mycket tid det tar om man ska göra allt ensam! HEJA Blommis!

Ja HEJJA mig! :-d

Förresten så stavar jag som en kratta och ramlar på mina tangenter, så han säger inte int´utan INTE min sambo. Däremot är hela hans släkt från Västerbotten i många generationer bakåt.

Jag vet! Jag listade faktiskt ut det innan jag fick veta det *mästerdetektiven ninnis*

Blommis, kloka ord som vanligt!

Jag brukar säga till maken: På fredag behövs det både städas och storhandlas. Vilket av det vill du göra?

Nu ska jag köra och lämna tillbaks en av de två (fusk)pälsmössor jag har köpt, innan kvällens middag.

Och förresten, det är skönt att vara tillbaks hos er!

Yes, den brukar jag också köra med: "Du, vilket vill du göra, laga maten, handla, hänga tvätt och vika ihop och stuva undan rentvätten eller dammsuga?" NÄr han är sur svarar han "Inget, det är DIN PLIKT" Behöver jag säga att jag blir VANSINNIG ?!
Är han på mer normalt humör så väljer han laga mat eller dammsuga, att vi åker och storhandlar tillsammans. Ibland hänga tvätten också.

KUL att DU är tillbaka Ninnis!

Det kan jag säga dig, att så skulle min sambo ALDRIG våga säga.

Han skulle vara rädd att bli mördad i sömnen en stilla natt, resten av livet!!

Vansinnig det är ju inte ens första halvan av förnamnet!

Vad pedagogiska ni är förresten. Det orkar jag inte. Jag skriker rakt ut, för när det kommer till punkten att jag måste ta upp saker, så är jag redan så irriterad över att jag måste vara den som gör det, så då är det försent.

Nu förra veckan däremot, när jag kom hem från massagen och väntade mig att hitta honomsovandes och hade ställt in mig på att slå på kaffe och väcka honom, då hade han redan börjat städa!
Fast jag bara sagt det kvällen innan i fåfäng förhoppning om att han kanske skulle vara intresserad av att få det undangjort.

Nu har jag torkat golven och dammsugit nedervåningen också, så det är bra dammsuga och torka häruppe kvar för honom nu.

Gissa hur det blir av fem katter då!