kan min son följa mig till altaret?

Hej. det är klart att din son kan gå med dig fram till altaret, om han vill det.
Min son, som jag har sedan ett tidigare förhållande, som vid bröllopet hunnit fylla 18 år ska gå med mig in. Det pratas mycket,om vem som ska föra bruden till altaret. Hade jag inte haft barn sedan tidigare och varit lite yngre (är 40 när det är dags) så hade jag velat att min pappa gått med mig. Eller så hade jag gått med min blivande man. Som sagt, man gör som man själv vill.

jaa jag gör nog alltid som jag vill
men jag har faktiskt ALDRIG vart på ngt kyrkobröllop... (mina vänner är inte giftastyperna och släkten inte heller.. hehe)
så har inte så mkt att gå på mer än hollywoodrullar

Nej jag har inte haft äran att få ge bort han än...han har inte hittat rätt man än....men när den dagen kommer så kommer jag att lämna över han också....ler

tattar-Emma skrev 2009-09-27 22:16:45 följande:

nej för det är till min bror jag har funnit stöd när jag vart ensam....

I Sverige är det allra vanligast att man går in tillsammans. Det råkar nämligen vara så att vi har en nästan unik tradition i världen av att visa att båda har valt att ingå äktenskap frivilligt. Det började tydligen redan på 1300-talet.
Själv tycker jag att det är fantastiskt och är stolt över att det är så.

Överlämningar kommer mest från att man har titta på filmer eller att man har andra rötter och då vill göra som sina föräldrar gjorde.

Dessutom så tar svenska kyrkan i stort avstånd från överlämning. En del präster orkar inte bråka utan upplyser bara om innebörden och hoppas sedan att brudparet ska välja att gå in tillsammans. Andra som är väldigt konservativa (gammalmodig kvinnosyn) kan tycka att det är helt OK.

Jag känner själv en präst som alltid berättar om bakgrunden, om var det kommer ifrån och att han tycker att det är kvinnoförnedrande att en i paret ska behandlas som handelsvara, men han säger inte nej fast han blir alltid ledsen när brudparet struntar i vad han försöker säga.

Detta inlägg vara bara för att informera lite. Man kan alltså få tvärnej om man vill göra på något annat sätt än vad svenska kyrkan har i sin ordning. Man får tänka på att det är en öppen gudstjänst man deltar i som är tillgänglig för alla.

jag har funderat lite på denna fråga som jag inte har lagt så stort krut på innan och kommit fram till några saker.

Det jag hade tänkt mig är inte att vi ska ha någon form av brudöverlämning, utan för mig handlade/handlar det mer om att jag har så JÄDRA svårt för att se mig själv gå längst en altargång och vara helt seriös tillsammans med min blivande fru... Vi är så långt ifrån ett Svenssonbröllop man kan komma i många avseenden.
ÄNDÅ vill jag ha det i kyrkan.. Min sambo var mer tveksam på grund av de historia av förtryck, BLANDANNAT för homosexuella som kyrkan har representerat i alla tider. Själv är jag inte "troende" men jag uppskattar kyrkan och jag ser mer Svenska kyrkan som en plats där alla är välkommna och jag tycker dem är modiga som TROTS att kyrkan i regel är konservativ ändå har intagit en något mer modern människosyn....

Iallafall så ville jag komma fram till att det ABSOLUT inte handlar om någon brudöverlämning för mig utan snarare ett alternativ som skulle kännar mer "vi" och inte så himla pampigt. När det är barn med i bilden är det omöjligt (iallafall när det gäller dessa barn) att regissera ett skådespel med manus som de ska följa. Vi resonerade så att det skulle se fint ut. Och vi är SKITRÄDDA att vi ska se ut som ett klyshigt flatpar i kyrkan då en av oss INTE kommer ha klänning men troligen den andra av oss...

Hur som haver så ska vi ge detta med symboliken en funderare.
Men jag känner att det inte i vår situation skulle kännas kul att tex vår son ska gå in före oss då vi vill vara enade som en familj. Att bjuda in min blivande frus systerson i detta skulle endast vara en fin gest som säger att vi ser oss alla som en familj. (och han är lite speciell hos oss av olika omständigheter...)

Det var allt för mig

pust...hehe

kikki kikki skrev 2009-09-27 22:26:17 följande:

Men han har ju givit bort dig en gång. Gett är gett vet du väl, kommer aldrig mer igen

Jomen det är klart att ni ska utforma ceremonin så att den blir något alldeles extra och perfekt just för er!

Men om ni ska göra det i kyrkan så tycker jag att ni ska göra det i samråd med prästen! Om ni gillar och har förtroende för prästen så borde det väl inte vara något problem att få till det där som blir unikt och fint för er?

Det som är tråkigt är just inställningen att "man ska göra som man vill och skita i alla regler" som är så tråkig och respektlöst, och jag tycker att Aleta berättade det mycket bra ur ett annat perspektiv. Jag tror inte att så många präster valt sitt yrke för att det är så himla kul att se kyrkans värderingar bli överkörda av småflicksdrömmar från Hollywood...

Nu verkar ju du inte alls ha den inställningen, så jag tror att ni kommer att komma fram till en jättefin lösning!

Jag tycker att du SJÄLVKLART kan få gå in med din son (om det är okej för eran präst såklart). Det skulle ju vara jättecharmigt! Man gör så mycket som man själv önskar och vill (och givet vis får) på ens bröllopsdag!

Jag gick t.o.m in med BÅDA mina pappor (min biologiska och min bonuspappa) medans min blivande väntade på mig vid altaret. Det var så otroligt fint och jag skulle inte för allt i världen byta ut det!!

Så mitt tips till dig är, hör först med eran präst om detta. Och förhoppningsvis kan ni utefter det få välja hur ni vill gå in.

Lycka till!

Eftersom du inte har varit på något svenskt kyrkbröllop så kanske jag ska berätta att det är väldigt vanligt att ha ett par barn som går precis framför brudparet.
De går alltså inte in själva först, utan man går i en grupp, fast de är framför. (Väldigt ofta får brudparet skynda på dem lite, för de brukar ha fått instruktioner om att inte gå för fort och det tar de på stort allvar. .)

Om din son och hennes systerson går sida vid sida precis framför er så skulle det också vara jättefint. Eller om kyrkan är bred så kan ni gå i bredd.

Prata som sagt med prästen och hitta något som känns bra. Jag tror att ni kommer att se jättefina ut vare sig ni går in tillsammans eller inte.

ursäkta den korkade frågan men kan de gå PRECIS framför alltså?
(jag känner ju min son och DÄRFÖR ville jag nog hålla han i handen kändes tryggast så.. hehe)

De går precis framför.
Jag kunde lätt sträcka ut handen och klappa min dotter på huvudet om jag ville.

Hahaha, du skulle SETT min yngsta syster på mammas bröllop :P
Hon blev lite nervös (hon gick en bit framför mamma) så hon sprang upp till prästen, som hon blev så faccinerad av att hon krocka med altaret och mamma fick RUSA fram för att rädda blomorna som höll på att tippa. (de klara sig) :P
Jag fick sen hålla henne i handen hela ceremonin medan hon uttråkad ålade sig ur sin fina vita klänning :P

Men det var ändå vackert ;)

tattar-Emma skrev 2009-09-28 09:05:43 följande:

skrattar...ja just därför så vill han bli av med mig en gång för alla nu.
jag har till och med lovat min bror att vara snäll så att min blivande vill ha mig kvar....och min bror har hotat min blivande med tjära och fjädrar om han lämnar mig....ler