Hur träffades ni?

Oj, vilken grej!

Vi träffades på Spraydate där vi chattade ganska länge innan vi träffades på riktigt. Efter en fika, en konstutställning och ett biobesök sa det klick. Det är häftigt att man kan träffa sin äkta hälft på nätet :)

Vet inte riktigt om jag vågar, men ändå är vår historia så vacker att jag hoppas att den kan inspirera.

Jag var gift. Sedan två och ett halvt år "lyckligt" gift (och tillsammans flera år mer än det). Så skulle jag iväg på en festival och sjunga. Såg hans bild på nätet, och hans affisch när jag kom till festivalen och tänkte "nä, så snygg får man inte vara! och dessutom professionell musiker!" Så jag bestämde mig för att inte bry mig om honom alls på festivalen.

Så möttes vi. Han kom ut ur ett rum i en korridor och våra blickar möttes. Vår blickar följde varandra genom hela korridoren där han gick förbi. Blixten slog ner i mig. Världen rämnade. Den första klara tanke jag kunde tänka efteråt var "hur kan jag berätta för min man att det är slut?"

Han kom fram till mig på dansen samma kväll och vi pratade och dansade hela kvällen... Jag kunde inte förstå varför han spenderade hela kvällen med mig, men... inte mig emot. Efter festivalen trodde jag aldrig vi skulle ses igen.

Men så började vi maila. Och så blev han bjuden till Sverige som gästlärare på en annan musikfestival och naturligtvis var jag där och hjälpte till. Och efter det började vi chatta och till slut, när vi träffades igen, small det: känslorna var ömsesidiga! Vi hade båda varit beredda att låta vänskapen vara vänskap, bara vi fick finnas i den andres liv (på grund av att vi båda var i tidigare förhållanden). Men det Sanna i vår kärlek var starkare, och det mest ärliga var att avsluta tidigare relationer och till slut var det bara vi två.

Och det blir bättre och bättre för varje dag...

Ja, vi träffades också på nätet, spraydate för att vara exakt. Efter första dejten var jag fast och nu 9 månader senare är vi förlovade, smabos och ska gifta oss till sommaren. =)

Vilka mysiga historier alla har! Man blir så glad att läsa alla =)

Själv träffade jag sambon -00. Jag var själv 15, m2b 17 och det var valborg. Så som alla andra 15 åringar hängde jag i centrum mitt i natten. En tjej svimmade mitt på torget och det blev folksamling där jag såg HAN, jädrar va snygg han va! Han såg mig o vi började prata. Sen ringde min telefon, det va pappa och jag skulle hem NU. (Va kanske lite sen.. med sådär en timme drygt) Trodde aldrig jag skulle se han igen, visste inte ens vad han hette. En månad senare.. även detta på natten gick jag o en kompis hem från mcdonalds över en parkering. Plötsligt ser jag en kille komma springandes mot mig i mörkret och jag får världens största kram! Det var HAN!! OJ oj oj vad glad jag blev! Har aldrig släppt taget om han sen dess. Ingen aning om vem han var egentligen men vi bara visste från den natten att det skulle vara vi. =)
I vår gifter vi oss på vår 10års dag! =)

Vi träffades också via nätet, pinsamt nog på Lunarstorm av alla ställen. Han hade precis börjat jobba hos dem och jag hade kvar mitt konto och bloggade lite där. Han läste och kommenterade nåt jag skrivit, jag skrev tillbaka och efter några mail framgick det att han pendlade med tåg från Göteborg till Varberg varje vardag. Då jobbade jag på SJ och åkte den sträckan ofta. Och en morgon var han där, på mitt tåg. Då blev det bara ett pinsamt "hej" och ett leende.

En vecka senare tog vi en fika. Sen bjöd jag honom på fest hos mig och vi flörtade hela kvällen utan att något hände. Sen skulle vi gå på bio en kväll efter jobbet, men missade filmen på grund av ett försenat tåg, så det blev en fika och lite hångel i stället. Och på den vägen är det...

I början var jag lite velig. Jag hade avslutat ett längre förhållande ett halvår tidigare och var inställd på att vara singel ett tag. Men till slut var det bara att kapitulera.
Nu är det snart 3 år sen det första mailet skickades och jag är bombsäker på att det här här mannen jag ska dela mitt liv med

Vi träffades också på nätet på mötesplatsen.se
Vi pratade någon vecka på msn, sen tog vi mod till oss och pratade på telefon, vi bestämde att vi skulle ses IRL senare samma vecka.
Det räckte med en dejt för att känna att det var rätt

Nu 4 år senare har vi en dotter och planerar nu bröllop till nästa år.

Oj vad många som träffats över internet- vad roligt att höra! Alla möten är så vackra och magiska!

Jag och min blivande man är från olika länder men råkade resa till Malta för att studera under samma period. Jag såg honom redan andra kvällen och kunde inte sluta titta på honom,han tittade tillbaka men kom aldrig fram... Under veckorna som gick såg jag honom då och då och varje gång slog hjärtat ett extra slag. Till slut blev vi presenterade för varann av en gemensam vän och sedan dess har det varit vi trots avstånd, språksvårigheter och kultur-skillnader och nu har vi det bättre än någonsin!!!!

Vi hade rummen bredvid varandra i studentkorridoren :)

Det är egentligen en lång historia men i kortare drag så var jag kattvakt hos en kompis och hon hade kommit hem en dag tidigare så vi satt och snackade och drack öl. Då frågade hon hur det gick "för oss" och jag vågade inte ta steget...(pga den långa historien). Då tog hon min mobil och messade honom att han skulle komma till mig i hennes lägenhet.
Det var en väldigt märklig känsla men det slutade med att min kompis ville gå och lägga sig och vi fick gärna sova över. Vi ville ju båda något så vi sov i samma säng den kvällen och på den vägen är det... haha

Tiden går fort, det var för snart 8 år sen :)

Oj vad många som hittar rätt på nätet, var roligt, trodde inte att det faktiskt var så många.

Jag och min älskling jobbar ihop och träffades där, började prata först på en personalfest. Festen ifråga blev mycket blötare än tänkt vilket slutade med en liten (alkoholrelaterad förstås :-P) olycka. När klockan var nio på morgonen och jag fortfarande satt på akutmottagningen och väntade på honom så ringde min mamma, när hon hörde var jag va så sa hon "Det är alltså något riktigt speciellt med honom?" Oj vad rätt hon hade, två månader senare flyttade vi ihop och det är snart tre år sen nu... Lite otippat....