Hur träffades ni?

Ja, jag vet inte om jag ska säga att vi träffades på nätet eller inte ;)

Faktum är att jag satt hemma hos min dåvarande pojkvän o hade lite tråkigt(han var i duschen tror jag), jag kollade om det var någon jag kände på hans msn-lista. Såg användarnamnet "Gandalf" och sagan om ringen-nörd som jag är var jag tvungen att börja prata.

Vi pratade sedan massor på msn och telefon (både exet och sambon bodde då i Göteborg, jag i Lund) och insåg snart att jag inte var det minsta kär i min dåvande pojkvän. Vi gjorde slut och sedan var det fritt fram ;) Detta var 2004 (jag var 17, han 18) och vi förlovade oss i år på vår 5-års dag.

Genom vänner!

Vi träffades både genom nätet och på en krog.

För något år sedan så var jag medlem på mötesplatsen, mailade en kille som hade katt inne på sina bilder om att va fin hon är. Sen kanske vi mailade 2 ggr till varann sen rann det ut i sanden.

Några veckor senare kommer en kille fram till mig i baren, vi börjar snacka och hela tiden tänker jag att jag känner igen han men vågar inte fråga. Inget mera händer den kvällen, Dagen efter kommer jag på varför jag känner igen han, det är ju han med katten på MP. Så mailar iväg att det är jag från baren, helgen efter träffas vi hemma hos han och sen dess har vi varit ihop. Över 1 år sedan nu. och vi gifter oss nästa Nyårsafton 10/11

Vi umgicks i samma kretsar redan i gymnasiet, men jag tyckte nog attt han var lite nördig, men söt (jag ville ju gärna vara lite hipp) och han har sagt att jag var för bra för honom...

Några år senare började vi i samma teaterförening och vi klickade direkt. Vi pratade mycket och trivdes i varandras sällskap, men det blev aldrig mer än så på flera år. Så regiserade han en pjäs som jag var med i och vi blev bättre och bättre vänner, Vi pratade ganska mycket om våra förhållanden då vi var i lite samma sits.
Våra respektive ville satsa, gifta sig och skaffa barn..medan vi inte alls var redo för detta än.

Vi hittade anledningar att stanna kvar lite längre på kvällarna. Jag ville gärna vara snyggg när jag skulle åka dit. Vi sms:ade en hel del. Vi var båda i förhållanden och ingen av oss trodde väl att det skulle bli nåt, vi erkände inte för oss själva att det fanns något annat där. vi var vänner.

Men så på en fest så insåg vi nog båda två att den andre kände likadant. Jag insåg iaf att det inte vore snällt att fortsätta vara tillsammans med mitt ex när jag erkänt för mig själv att jag hade känslor för Thomas.
Jag gjorde slut morgonen därpå och den jag ville ringa för tröst var Thomas. Vi pratade hela dagen och hans tjej ville prata med honom om hur det skulle lösa framtiden på kvällen(deras förhållande hade svajat rejält ett tag)men han kände attt han inte ville. eftersom han förstod att det skulle ta slut och han kändes sig så fånig som gjorde slut samma kväll som jag..men så blev det iaf. Dagen efter träffades vi för första gången helt utanför teatern och gick en promenad, fikade, pratade och tröstade varandra. Det blev en märklig vecka. Vi var båda ledsna över förhållanden som spruckit och lyckliga över att få träffas. Vi hittade anledningar till att träffas och var vakna halva nätterna för att vi inte ville skiljas. På onsdagen kysste vi varandra för första gången och blev ett par. (Vilket tydligen inte var en överraskning för någon, tom folk som trott att vi redan var ett par för flera år sedan...märkligt. Vi var sist att fatta)

Sedan blev det utflytt från exen, hittade nya lägenheter var för sig. Men vi insåg ganska fort att det var onödigt att ha två hyror när vi bara var hos mig. Så redan efter nån månad så flyttade han in och när fem månader hade gått så friade han och till sommaren så blir vi man och hustru.
Vi var tydligen visst redo, men det var fel person innan... :)
Varje dag förundras vi över hur stark kärleken kan vara och är lyckliga över att få dela resten av varandras liv. :D

Lite bakgrundsinfo först: När jag väntade mitt andra barn så lärde jag känna några andra mammor i trakten som också skulle ha barn ung. samtidigt. Vi träffades några ggr innan och någon gång efter att vi fått barn. Främst två familjer träffade jag och min son var född först av de tre barnen, så när han fyllde ett så var de till oss på kalas.

En och en halv månad senare var det dags för kalas för ett av de andra barnen och jag och mina två barn var bjudna dit. Bland alla barn och föräldrar så står en något butter (han var bakis) men såå snygg ensam karl, och jag kan inte släpp honom med blicken. Det var födelsedagsbarnets morbror. Han hade sett oss genom fönstret när mitt ex. släppte av oss och tänkt att "henne ska jag gifta mig med".
Detta var en söndag. På tisdagen var jag tillbaka hos hans syster på ett homeparty och så var även han. Denna gång pratade vi med varandra också . Onsdag sökte han upp mig på skolan och vi satt också pratade i några timmar. Så även på torsdagen. Fredag och lördag tillbringade vi timmar i telefonen och på söndagen så kom han hem till mig (barnen var utlånade till min syster) och det är från den dagen vi räknar oss som ett par.

Den 2/12 har vi varit tillsammans i 8 år. Vi har utökat familjen med två flickor också och har varit gifta i tre veckor och två dagar .

tausen romantiskaste hittills,

emetho tack håller tummarna för dig.

Vi träffades genom spelet World of Warcraft. Jag hade gått med i en ny guild ("förening" av människor i spelet) och han hade varit med där länge men inte varit särskilt aktiv men just när jag gick med hade han blivit tvungen att ta ut lite ledighet från jobbet (för mycket sparad semester) och hade inget bättre för sig än att spela en massa dagarna i ända. Efter att ha tröttnat på mina gamla kompisar i spelet hade jag bestämt mig för att lära känna lite nytt folk i guilden och han var en av några som jag började chatta mer med. Snart ägnade vi nästan varje vaken stund hemma åt att spela tillsammans eller chatta över msn. Båda gick runt som dödströtta zombies på jobbet i varsitt land men piggnade till när vi kom innanför dörren och fick sätta på datorn igen. En onlinekompis till oss både tyckte att det var dags för oss att träffas och ordnade ett möte för guilden i London. Jag var jättenervös när jag flög över men det kändes väldigt naturligt att umgås i verkligheten också, efter ett par timmar. Yrkesskadad som jag är trodde jag att han hade ett neuropsykiatriskt funktionshinder eftersom han tex inte hade någon ögonkontakt med mig den första kvällen. Det visade sig senare att han tyckt att jag var så vacker och inte ville stirra på mig eftersom det skulle verkat konstigt Det var ju lite underligt i början att få titta på varandra och vara på samma ställe. Vår första dejt tillbringade vi med att sitta vakna på ett hotelrum, dricka te och prata natten genom precis som vi skulle gjort över internet men den blygheten har vi kommit över nu . Resten är historia. Nu, snart tre år senare bor vi i samma land och ska gifta oss om fyra månader.

Vi träffades på bostadsrättsföreningens vårstädning. Jag bodde i 41C och han i 41B. Både blev delegerade att kratta löv och jag reagerade på att han var så otrolig lätt att prata med. Vi var båda på jakt efter nya vänner och inte mer än så.

Några veckor senare sågs vi igen i parken på andra sidan gatan. Det var då blixten slog ner. Vi kunde inte ta ögonen från varandra och bara vara vänner var det inte tal om. Vår enkla parkträff blev en 9 timmar lång dejt som avslutades med en lång kyss mitt emellan våra trappuppgångar.

Vi träffades också på nätet (Passagens dejtingsida...)för drygt fyra år sedan. Jag sommarjobbade 50 mil bort så första 6-7 veckorna fick vi nöja oss med mail och msn. men till sist när höstterminen började igen träffades vi på riktigt över en fika som varade 2.5 timmar för vi bara pratade och pratade och pratade..! Det var en riktigt häftig känsla! Efter det träffades vi 2-3 dagar i veckan i ett halvår och ansåg att vi var tillsammans men det förhållandet gick inte direkt framåt heller... Men jag var bortrest över julhelgen och skulle plugga till en tenta när jag kom tillbaka. Problemet var att det var 16 grader varmt i mitt studentrum och helt omöjligt att fokusera på att plugga... Så jag tog helt enkelt med mig böckerna till honom och satt där en vecka och pluggade istället! Efter det sov jag nästan aldrig i mitt studentrum igen, men det tog ändå ett halvår innan jag flyttade in "på riktigt". Så nu har vi varit sambos i tre år, förlovade oss för en månad sen och ska gifta oss i maj 2011!

Jag är så enormt glad att jag vågade mig på att nätdejta! Även om vi bodde i samma stad så är det 8 år emellan oss, jag var student och han var klar med studierna och jobbade. Jag tvivlar starkt på att vi någonsin hade träffats om det inte vart genom nätet!