Summan av kardemumman - livets väsentligheter

Men vänta nu...

*kollar klockan*

Halv tolv och inte en kotte har varit här???

Izzie, usch vad hemskt med alla de där blåsorna! Jag vet inte alls vad man kan göra åt dem, sådär många har jag aldrig råkat ut för! *stackars*

Potträning...jag kommer banne mig inte ihåg hur vi egentligen gjorde!
Jag minns att det blev lite extra koll på att gå och kissa det sista innan natten och att vi hade sådana där draglakan.
Jag har också för mig att det var mycket springa naken en viss sommar och kissa i busken lika som pappa.

Förresten så ville han egentligen aldrig sitta på pottan utan han satt på toa.
Nån stor grej gjorde vi iallafall inte runt det hela utan jgag var rätt säker på att vi inte skulle få en tonåring som fortfarande hellre hade blöja...

Han va 2 1/2 när han började på dagis och då hade han blöjor med sig dit men det var bara den hösten och han hade dem inte hela tiden. Lite olyckor blev det väl men det hör ju till.

Hm, riktiga och ordentliga mammor kanske kommer ihåg sådant där, exakt när barnen blev torra, slutade amma, sa sitt första ord etc. *minns inte hälften av vad jag trodde*

MSW, jo det är nog så. Och jag har en liten bok där jag skrivit en del, men det är mer en massa kärleksförklaringar och beskrivningar av hur han var och vad han gjorde/sa vår lille plutt. Datum och siffror verkar inte ha varit så viktiga i min värld, men att han sa "ja äääääjtaj dej mamma" däremot....

Snorkis, jag tror det kan vara en god idé att köpa någon av de duscholjor som finns på apoteket. Ph Eucerin tex eller någon av alla de andra. man tvättar sig alltså med olja ist för tvål.
Jag har sådan intimolja för underliet, det är helt omöjligt för mig att använda tvål där, får svamp direkt.

Har mkt trr hy också som lätt får prickar och kliar, så ibland har jag olja till övriga kroppen också. Min lillasyster hade exem som barn och han badade med en sådan olja och det hjälper.

Åååå jag är så jäkla ledsen just nu!

Har ju en annan bebistråd förutom den här och det är en av de fina tjejerna där som plussade i våras, men fick mf, har inte mått så himla bra sedan dess, plussade igen nu innan jul men nu har hon fått mf IGEN!

*gråter*

Vilken SKITstart på det nya året för henne och hennes make!

Ja snacka om att kastas mellan hopp och förtvivlan.

Dessvärre så finns det fler aspekter på hopp och förtvivlan i den här karusellen än vad som är kul att tänka på.

Hääär!

Muggles, de tog ju blodprover på mig inför Ivf-erna och när den här gynekologen såg värdena så ville hon ta ytterligare prov för djupanalys eftesom de där FHS eller hette det FSH-värdet låg precis i gränsen som hon sa.

Alltså borde man väl kunna begära att få ta ett sådant prov för att man vill veta mer? Hon menade att det kunde vara ett stöd för oss i beslutesprocessen att veta hur det värdet såg ut.

Mugglan, jag känner väldigt väl igen mig!
Fast hela processen inför flytten var så intensiv och gick så himla snabbt att jag knappt hann med mina egna känslor just då.

Att klara av att lämna platsen och det som ändå var vårt hem var huvudgrjejn då och jäklar vad jag grät!

Sedan efter själva lassandet så tog det helt tvärstopp för mig och jag har haft ett oerhört lågt tempo i höst. Värk i kroppen och en enorm trötthet. Folk som pratat om sin hösttrötthet har jag bara släppt förbi mitt medvetande.

Det största under de här månaderna har varit min son och hans hemlängtan, arbetet för att hitta sociala sammanhang för honom och försöka ha harmoni och mod runt honom.

Uppackning och fixande har ju iofs pågått och som mamma säger så har vi ju faktiskt kommit en bra bit, men det är verkligen inget färdigfixat hem vi sitter i.

Det känns väldigt skönt på den här sidan jul för vi tog ju av tvång tag i alla de tre rum där det bara varit stängt och FULLT av kartonger. De rummen kan man nu gå in i och känna in och fundera över hur vi vill ha dem framöver.

På ett sätt är det kanske lika bra att vi inte har råd att göra något åt hela huset mer än pyttelite i taget, eftersom man ofta ändrar sig längs vägen. Dessutom tror jag man gläder sig mer åt detaljerna om inte allt händer på en gång.

Nu under julen har jag gått här och bara känt in hela huset, särskilt salen där granen lyser och allt känts väldigt mysigt.
Nu börjar jag känna "tänk, det är faktiskt jag som bor här" och det blir mer och mer hemma allteftersom tiden går.

Grannar som är trevliga är en jätteviktig del av det-vi har trevliga på alla tre sidor av oss.

Ibland känner jag att jag kanske överdriver hur stort det var för oss att flytta,men sedan bestämmer jag att det ÄR bland de största förändringar man gör att bryta upp helt och hållet, lämna allt kärt och välbekant och ge sig iväg till något helt okänt.

Det kommer att ta sin tid och dessutom är allt runt syskonet vi längtar efter, jobbet jag inte har och vänner jag inte träffat ännu helt ovisst och höjlt i dunkel.
Kanske inte så konstigt att själen behöver tid på sig. Jag har inte alls så mycket kraft känner jag. Eller, jag har den där inombords men den går inte att forcera fram och tålamod verkar just nu vara det bästa modet för min del.

Shit vad långt...:-0

Mugglan igen, vad var det med Piggelins kompis?

Och som sagt, nog borde du kunna få komma på en undersökning där de tar alla de där proverna? Du kan väl säga att ni försökt, att du är stressad och vill veta hur just dina värden är?

Jag förstår förresten precis känslan av att det väl vore lika bra att skita i det, så man kan ägna sig åt att vara nöjd och sluta gå och hoppas och "tänk om"-älta.

Fast för min del har jag tänkt att man lika gärna kan skita i hela sexgrejen ärligt talat, för den har sannerligen inte varit något nöje på länge för min del. Först stickor och pinkande i en evighet och sedan hormoner och inseminarium. Skitsexigt!