Inlägg från: passionsblomman |Visa alla inlägg
  • passionsblomman

    Summan av kardemumman - livets väsentligheter

    Nenne, Snaily och resten av alla som har mer koll i ivf-branschen; fattar jag rätt om jag inbillar mig att det rör sig om fem veckor från spraystart till ÄP?

  • passionsblomman

    Mmmmm, jaså jaha...ja då borde det vara så att om jag ska börja med den där sprayen nu den 26/1 så kan man vänta sig att det borde vara ÄP någonstans i månadsskiftet februari/mars då.

    Och alltså vet man sedan hur det gick någonstans i mitten av mars. *funderar*


    nennesjuttioåtta skrev 2010-01-13 12:05:03 följande:
    PBhmmm... ja det stämmer nog.
  • passionsblomman

    Telis, GRATTIS och tusen kramar!

    Min son fattade inte amningsgrejen heller. han sög in underläppen samtidigt som bröstet och sedan stortjöt han när inget hände. Och jag med!

    Fast jag fick pumpa ur av råmjölken, mata med en liten sked och sedan lärde vi oss båda två och efter det så sprutade mjölken bokstavligen åt alla håll dessutom. Ingen ersättning, bara lite övning. Hav tålamod!

  • passionsblomman

    De ringde just från sonens skola. Någon har varit dum mot honom och han grät så det skvalade. Vad han hittills sagt är att en viss flicka "säger saker så han får känna sig ny".

    Nu har jag tackat för att de ringde, lyssnat på hur de tänker göra och poängterat rätt hårt vad jag själv nog tycker vore läge för.

    Mitt hjärta!

  • passionsblomman

    Ja, jättebra att de ringde.

    Den här typen av konflikthantering var de faktiskt inget annat än helt suveräna på i förra skolan. Ett MYCKET medvetet arbete pågick hela tiden med relationer och beteende. Jag visste mycket väl att det var utöver det vanliga så jag grät verkligen floder när jag sa hejdå till personalen där.

    Jag får ångest över att jag själv frivilligt lyft min son bort från det sammanhanget och satt honom i ett nytt där han måste hitta sin plats och få vara sig själv.

    Jag hoppas jag kan trösta honom och få ett bra snack med honom nu snart. Ska gå till skolan och möta honom. Egentligen vill jag helst gråta en skvätt själv. (och så finns där en lejoninna med ett sjuhelsickes humör alldeles där innanför huden och hon hade grna bollat lite med dem som säger taskiga saker. Ska försöka koppla henne innan jag går till den där skolan...)

  • passionsblomman

    TACK!!!

    *skyndar mig så jag hinner möta lillskorpan*

    start september skrev 2010-01-18 12:32:09 följande:


    PB, jag tror att föräldrar som du och det engagemang du visar driver skolan framåt i arbetet.Kram och fortsätt vara så engagerad!
  • passionsblomman

    Hemma igen. Vad det handlar om i det här fallet är egentligen mer en klassituation än att min egen son är specifikt utsatt för mobbing.

    Däremot är ju han den som reagerar, dels för att han är ny och inte alls van vid att det fungerar som här. Men också för att han är den han är och han tar ingen skit. Jag undrar vem han kan ha fått det ifrån?

    I denhär klassen är de TIO brudar och tre killar. Min son upplever att de är helt maktfullkomliga och att kan göra precis som de vill utan att han -eller de andra killarna kan hävda sig eller freda sig.

    De tror att jag är en boxsäck som man kan göra vad som helst med och en tjej har sedan första dan sagt att "kolla han tål att man sparkar honom". Om man själv gör något fel måste man säga förlåt men när de gör något kommer alla de andra och försvarar den tjejen.

    Jag känner mig som Merlin när alla fick kasta frukt på honom, sa han nyss.
    -Det är en scen där unge Merlin sitter i stocken på torget och alla kastar ruttna grönsaker på honom.

    Eller,"Det är som att någon har en pistol och man inte kan och inte får försvara sig. Det är bara att konstatera att jaha, nu var det dags igen"

    Ganska starka exempel på hur han känner sig...

    Jag tror det är dags att brudarna börjar greppa läget. Jag har redan pratat med fröken två ggr nu idag och ska ta det en vända till nu ikväll. Hon var väl medveten om att hon har ett par rediga lipsillar och skvallerbyttor i sin klass.

    Dags för lite realitycheck och insikt om eget beteende och dess konsekvenser.

    Jag är ganska säker på att de bör jobba brett i klassen med det här och att det kanske kan visa sig bli lite nyttigt för utvecklingen i gruppen att det kom en liten kille som inte bara köper läget till vilket pris som helst.

    De här tjejerna behöver begripa att killar har känslor och räknas lika mycket som de själva och att det inte är deras privilegium att styra och ställa bara för att de är fler.

    Jag kommer att ha fortsatt dialog med personalen och med sonen och se vad som händer närmsata tiden. Gruppdynamik är en process.

    Skulle saker inte ta en positiv vändning så kommer jag naturligtvis att gå in mer påtagligt personligen. Men min tidigare erfarenhet är att när barn väl sätter sig ner och tänker till är de egentligen rätt klara över hur de vill ha det och de bästa lösningarna är när DE tar itu med saker.
    Ibland är allt som behövs en riktig tankeställare.

    Och att min son storgrät idag tror jag kan ha varit en överraskning för en och annan...

  • passionsblomman

    Har varit hos gyn idag för repetition av hur detta med ivf:en ska gå till.
    Dagen började uselt med att jag blev vrålförbannad på sambon och att väglaget och trafiken var emot oss så vi kom försent till mottagningen.

    I slutet när hon sa"ja så nu ska du bara komma ihåg att ta sprayen på rätt dag och sedan ringa när du får blödning det är det enda du behöver komma ihåg" så sa sambon "ja det är det ENDA" lite ironiskt till mig och jag sa ganska syrligt "jja och du behöver i vanlig ordning inte tänka alls"

    Detta grundar sig som NI ju antagligen fattar på, att jag är rätt less på att känns som att det enda sambon öht behöver engagera sig i är att dra några snabba och pricka en burk. Allt annat är liksom jag ensam.

    Fast gyn tyckte visst jag var en ritkigt jävla ragata för hon sa åt mig. Ganska skarpt och ett par ggr i rad att "nämen nu får du allt vara snäll mot´n, du måste vara SNÄLL nu"

    (typ nu när han är så schysst och går med på det här eller vaddå?)

    Vet inte vad jag väntat mig. Kanske att hon med all sin erfarenhet skulle se att jag faktiskt mår rätt dåligt i det här och inför sambon betona värdet av att vi är två och han gör sig delaktig.

    Men okej, jag är en jävla surf***a då. Det är synd om min sambo som måste stå ut med en sån. Då vet vi det.

    (Kan en sur otrevlig häxa få gråta lite i smyg över att hon egentligen helst bara vill slippa allt det här och gömma sig unde täcket? )

Svar på tråden Summan av kardemumman - livets väsentligheter