Summan av kardemumman - livets väsentligheter
Åh guuud vad gott med kladdkaka!
Nenne, bara konsonanter? 
Livet ÄR verkligen orättvist!
Inlägg från: passionsblomman
|
-
-
Nu kl 16.20 är visst "Den sköra tråden i repris" på svt2.
Ska man våga titta på den tro?
-
HAHAHAHA!
*asgarvar rakt ut*
Jag kan verkligen se detta framför mig!
Ochh för egen del kan jag meddela att jag och sambon tillbringade åtskilliga kvällar spelandes Monopol medan vi väntade på att förvärkar skulle bli riktiga värkar.
han insåg snart att det var jävligt riskabelt att vinna för mycket då.
Jag som INTE är en dålig förlorare annars!
nennesjuttioåtta skrev 2010-01-21 16:06:41 följande:PBja eller hur, bara konsonanter ? vad är det för jävla rättvisa? Jag tyckte att jag gott kunde få 1000 poäng för TTTRNPCK. De vi spelade med vet inget (än), och därför kunde jag ju inte release the beast hur som helst heller. Och så satt P mittemot och studsade av återhållet skratt åt mig ? ÅT MIG, hur vågar han!? , just där och då fick jag en ingivelse att jag skulle döda honom men den ene är ambulanssjuksyrra och den andre är jurist så jag hade suttit pyrt till. Sen när P tog den enda vokal som fanns på brädet skrek jag rätt ut, sen skrattade jag väldigt ansträngt HARRHARRHARRHARRR samtidigt som jag försökte få ordning på den darrande läppen. hahahha, fy fan vad de tyckte jag var dålig förlorare. -
Hahahaha!
Åh min mage!
nennesjuttioåtta skrev 2010-01-21 17:05:20 följande:nej vänta, måste bara berätta om en gång när vi spelade Pictionary, mitt favoritspel (hittills har jag haft tur med mina medspelare OCH orden). Vi var flera stycken och alla lagen skulle rita samma sak. Enarmad bandit. rita rita rita gissningar på låda, bensinautomat, allt möjligt fyrkantigt med blinkande lampor och allt och ena gruppen började snegla på oss andra vad fan vi höll på med. Sen gissade någon på enarmad bandit och då sa h'n som ritade för det laget där förvirringen var total, jahaaa en SÅN. hon hade ritat en bandit med bara en arm.... -
Nenne, vad gäller monopolet hamnade vi småningom snarare på nivån :
-Bygger du det där hotellet där nu så slår jag till dig!
-Men så kan du ju inte säga!
-Kan jag visst.
följt av
-AAAAJ du kan ju inte SLÅ TILL mig för att jag bygger hotell!
-*ger onda ögat*
Fast vi hade ganska roligt de flesta gångerna. -
Det var inte ett så vist beslut att se den där dokumentären förresten.
Jag måste gå och handla för att kunna fixa middagen...
..och det känns ju halvkul när man just gråtit ett badlakan genomvått typ. Och alltså ser ut därefter.
Varför kan man inte gråta sådär hjärtskärande vackert om de gör på film? Utan snor och svullna ögon eller rödmosigt ansikte? -
Jamen eller HUR!!!
Usch! Jag känner bara att "Här finns det ett stort hus med massa rum och jag kan älska och trösta i massor!"
Tänk att inte ens veta var ens föräldrar har tagit vägen, och ha ont, och vara hungrig...
MSW skrev 2010-01-21 20:43:17 följande:PB: Såg en "headline" (svenska ordet var bortblåst) rubrik, på aftonbladet "vem tar hand om" vad hon nu hette, från Haiti, och frågade maken när han kom ut från toa "vi?".. Vill verkligen ta hand om de stackars barnen! -
Just det! Jag kände iofs exakt likadant när jag läste den gräsliga artikeln om de stackars inlåsta och misshandlade barnen i Bromma.
Man vill bara rädda dem!
Apropå min man och kommunikation så är det ju så-när han väl faktiskt delar saker med mig så ÄR vi ju oftast på samma sida med saker och så. han bara BEGRIPER inte att han inte kan bara gå där och ha allt han funderar inom sig och att jag behöver honom.
Jag förklarade igår att jag ser det som att istället för att två personer bär varsin svintung kasse så delar man upp bådas börda mellan sig och så får man bära jämntungt i två kassar istället. Det är liksom inte så att man belastar den andre för att man berättar hur man har det. inte om man båda delar.
Han fattade ju det men han är fortfarande verkligen inte alls bra på att praktisera det.
MSW skrev 2010-01-21 20:50:11 följande:Och ingen som kan prata med en/trösta en/kittla på lilla magen osv osv och allt är bara kaos.. -
TROR du?
Det känns hedrande måste jag säga!
Jag HAR faktiskt tänkt tanken, men brukar gabska snabbt vifta bort den med att jag nog inteär tillräckligt mycket av bull-och pysselmamma och har en massa temperament...
Och sedan har jag såklart funderat över hur en sådan sak skulle påverka ens egna brn naturligtvis. Det vore ju en rätt stor förändring. Men det är kanske något att fundera vidare på.
start september skrev 2010-01-21 21:33:48 följande:
PB förresten, jag har tänkt länge att jag skulle fråga dig om du är intresserad av att vara jourhem/familjehem? Jag tror, av det jag "lärt känna" av dig här att du skulle vara fantastisk som det. Nu ska du få ett litet syskon först, men i en framtid tycker jag du/ni ska fundera på det. -
Hm. Jaha nu satte ni en massa myror i huvet på mig.
Faktiskt hade vi sk "sommarbarn" några somrar när vi var små. man var rätt arg ibland men vi hade ju en väldans massa kul också för alldel...