bjuda folk man inte känner?

Jag tycker inte att man ska dela på par. Jag vet att en del resonerar så att man inte vill bjuda en väns (etablerade)partner för att man inte träffats så ofta. Jag ser dock på saken ur synvinkeln att man istället kan bjuda in för att visa en vilja av att man vill komma närmre någon som man inte känner så väl - men som är tillsammans med en person som man faktiskt tycker om. Detta kan i sin tur bli startskottet på en underbar vänskap.

Det håller jag också med om. Om man bor långt ifrån varandra kan det ju vara kul att försöka ordna NÅGOT med sina långväga gäster kvällen innan bröllopet, boka bord på restaurang för att hinna prata och sådär. (Detta förutsätter förstås att man inte har en massa grejer man måste fixa kvällen innan bröllopet, utan att man är klar med det mesta och kan försöka varva ner och inte dö av stressrelaterade sjukdomar på sin bröllopsdag )

Äh, nu blev det sådär konstigt med min text mellan citaten. Nåja, förhoppningsvis förstår ni vad jag skrivit och vad shakynose skrivit.

Hehe, jag kunde läsa iaf

Jo, men det är just grejen med att man måste lära känna vännernas pojkvänner för att det skall kännas okej att bjuda dem på bröllopet som känns lite fånig... Att ordna en sammankomst för att man är genuint intresserad av att träffa dem är en annan sak.

Skönt att man inte är ensam...
Katarina Michael skrev 2009-11-24 19:44:51 följande:

Oavsett vad tanten Ribbing (som för övrigt borde sälla sig till oss andra på 2000-talet) säger så tycker jag att det är en fånig regel. Jag kan sätta min vänstra fot på att de flesta killar hellre sitter hemma framför teven än att tvingas släpas med på ett bröllop där dom inte känner någon.

Skulle någon tacka nej till vår inbjudan p.g.a. deras respektive inte var inbjuden så skulle jag nog höja på ögonbrynen lite. Nu kommer vi ju visserligen att bjuda båda i de par som är etablerade, men vi kunde likagärna haft platsbrist och valt att bjuda fler vänner istället för vänners respektive.

Det spelar för övrigt ingen roll om det är en så kallad "kärleksfest", bara för att man gifter sig och väljer att ha en fest för att "fira sin kärlek" så betyder det inte att man inte anser att andras förhållanden är minst lika viktiga. Allting är inte så svart och vitt, det ena utesluter liksom inte det andra.

Men för att svara på TS ursprungsfråga, ja...vi bjuder massor av människor som vi inte känner på bröllopet. Han känner inte all min släkt eller alla mina vänner och jag känner inte hela hans släkt och alla hans vänner.

Jo, absolut håller jag med dig om att det kan kännas fånigt att bjuda in vännernas pojkvänner för att det ska kännas okej att de kommer på bröllopet; jag menade mest att om man har vänner man betraktar som riktigt nära vänner (dvs inte bara ytliga bekantskaper), så borde man ju ha ett intresse av att åtminstone någon gång träffa deras partner, och då kan det ju vara en bra idé att bjuda hem dem på middag eller något.

Jag har överhuvudtaget väldigt svårt att förstå att folk kan vara så ointresserade av sina vänners liv att de inte vill träffa sina vänners partners. Som jag frågade tidigare: hur nära vänner är man, om man aldrig träffat sin kompis bättre hälft?

Paper Feed skrev 2009-11-25 08:39:36 följande:

Och det där sexistiska uttalandet hör hemma i 2000-talet menar du?

Vilket uttalande är sexistiskt menar du? Att de flesta killar inte uppskattar att släpas med på bröllop där de inte känner någon? På vilket sätt är det sexistiskt? I min bekantskapskrets är det ett faktum. Tjejerna älskar bröllop och killarna avskyr bröllop...ett faktum!