Vi fortsätter blanda och ge

Hmm, att ha gjort saker utan att ha ens ett vagt minne av det låter litet läskigt...

Liiiitet synd att det inte blev ett ingrepp, och chans till en solskenshistoria med graviditet... Men mest bara för att det verkar ta så lång tiiiiid med hemutredning och så. Jag vill ju att ni ska få en liten sötnos snaaaaart! (och en graviditet tar ju "bara" 40 veckor...)

Annars är det ju skönt att ha kollat det, så man inte behöver undra OM det kunde ha hjälpt!

Tja, när jag opererades så tror jag inte att de som jobbade på uppvaket där var lika förtjusta... Jag vet iofs inte om jag sa något roligt eller så, men när jag väl vaknade så fick de fullt upp eftersom min tomma mage försökte vända sig ut och in ideligen...

Och nu ringde läkaren. Han lät lika sympatisk i telefon som IRL och presenterade sig som läkare xx som precis varit inne och tittat i min livmoder . Jösses, vad säger man efter en sådan presentation?!!! Han talade om att min livmoder är hjärtfromad men inom den normala variationen att han inte ville och tyckte att det behövdes något ingrepp. Allt såg väldigt bra ut och han har även kollat mina äggledare som båda är öppna och fina. Han undrade sedan hur vi skulle gå vidare. Så jag berättade att vi lagt ned våra försök och gått in för adoption.

vilken sypmatisk läkare!

syyymmmpaaaatiiiiiisk

Lapinette, vad skönt att det är gjort och att det gick bra! Hoppas att det går fort fram med hemutredningen nu bara.

Liten, häromkvällen råkade jag också ut för att jag kunde logga in överallt utom försäkringskassan med min e-legitimation men det löste sig till slut, eller ja, maken höll på med något och sedan löste det sig. Vet inte om han gjorde något speciellt, ska fråga. Om han nu någonsin kommer hem från jobbet vill säga för det verkar vara stora störningar i tågtrafiken och han har väntat rätt länge nu utan att det kommer något tåg.

Idag har Astrid varit rätt besvärlig, och inatt också faktiskt, så hela förmiddagen låg vi i sängen och jag försökte sova ikapp lite men hon skulle bara amma hela tiden så jag har varit trött resten av dagen också. Sedan när hon skrikit ett bra tag i eftermiddags tog jag med henne och handlade för hon brukar alltid somna i bilen. Trist bara att babyskyddet tar upp hela vagnen så man får bära en korg också när man ska handla. Man får inte med sig så mycket då.

Lappis: Stor kram till dig! Bra att ni bestämt er för adoptionsspåret istället. Hade ni beslutat innan att det här fick bli det sista ingreppen/sista undersökningen? Starkt av er i alla fall. Hälsa maken att han verkar vara en superkille - precis en sån bra man som du är värd.

ÅÅÅÅÅ LAPPIS.
men vad bra att allt så så bra ut iaf, och nu får ni köra på som vanligt och invänta adoptionen! Det är minst lika fantastiskt och vem vet, det kanske händer mirakel iaf
Stor kram både till dig och maken!

AM - gulle dig! Vi hade inte bestämt något utan mer lämnat alla framtida beslut när vi visste mer. Själv visste jag inte vad jag ville höra faktiskt. Det hade varit skönt att veta varför det inte funkar samtidigt som jag inte vet om jag vill/ville börja om med nya försök igen. Har mått så bra det sista halvåret och tycker det är så skönt att slippa berg- och dalbanan mellan hopp och förtvivlan. Vill inte tillbaka dit!

Cicci, du råkar inte minnas om bilirubinvärdet var under eller över 300 för er? Jag tänkte om det kunde göra någon skillnad? Hursom så är det en dagisfröken på Iris dagis som råkade ut för samma sak med just vårt försäkringsbolag och bytte till ett annat så jag ska föreslå det för maken när han kommer hem.