Tycker det figurerar alldeles för många moraltanter här på forumet!
Jag förstår inte varför folk inte kan få göra som de vill på sin egen bröllopsdag utan att folk ska sätta sig ner o hacka på dem!?
Vi lever på 2010 talet och ska vara självständiga individer så låt oss också vara så!
Sen om någon frågar om en åsikt, då kan man ju förklara sin åsikt, men alltför ofta ser jag det att gå till rena personangrepp, och det kan också ske utan att man bett om åsikt! Skärp er!
Tyvärr så upplever jag istället att många blir väldigt lättstötta när de inte kommer på bra motargument, då skriker man gärna att man har blivit påhoppad istället för att komma med något vettigt.
Jag tror att en del trådar som heter "måste vi", "kan jag" etc har sitt syfte de med.. De som startar sådana trådar funderar uppenbarligen på nåt och har kanske rätt ofta en ståndpunkt... även om de själva kanske inte är så säkra på den innan de hör andras kommentarer och tankar. Tror även att det i sådana lägen är lätt att den man själv argumenterar mot är sig själv mer än de som skriver vad de tycker och tänker. Förstår ni vad jag menar? Gör det nog knappt själv. hehe
Suck, känner mig mer än vanligt flummig och filosofisk ikväll.. kan ha nåt att göra med en begynnande feber och dum förkylning 
Mjo, ligger nog en del i det också, men i vissa trådar har jag upplevt att motargument bombarderas på en TS och att de som ger motargumenten inte själva är beredda på att ta in någon annan synvinkel än sin egen, vilket också är synd...
För övrigt spanar jag på att en längre universitetsutbildning, där man vänjer sig vid debatter och att försvara sina åsikter både i tal och skrift, gör att man har ribban högre för vad man tål. Det betyder inte att man har mer rätt alla gånger, men man är mer van vid debatter i högt tonläge och att inte ta sådana personligt.
Precis min åsikt! CeKe du kan verkligen sätta ord på vad jag känner!!
Det här med utbildning kan jag hålla med om, att det gör skillnad i debatten. Men det intressanta (om jag ska börja analysera din skrift) är att du skriver att "försvara sina åsikter i tal och skrift" - ni har inte fått lära er att lyssna och kanske kunna ta till er lite av motargumenten också? Nu lät det otrevligare än vad det var menat, men jag är en enkel människa med gymnasiebakgrund, så jag är inte en av dem som är duktig på att uttrycka mig!
Om jag t ex har debatterat brudöverlämning i många år så är det svårt att verka entusiastisk varje gång någon skriver:
a) "Men för mig betyder det inte det som du säger att det betydde nån gång på stenåldern"
b) "Jag skulle väl kunna gå in med mamma, men lilla papsen och jag har ett speciellt förhållande"
c) "Nej, min m2b har sån scenskräck att han inte vill att någon ska titta på honom i onödan, så han vill vänta där framme" (Dylik scenskräck verkar inga fäder ha, för övrigt)
d) "Jag borde väl få göra som jag vill när jag gifter mig - det är ju min dag! Kyrkan har väl inget att göra med hur jag vill gå in i kyrkan!!"
e) Någon kombination av ovanstående varianter.
Jag (och många fler här) har hört alla de argumenten i många år nu. För mig håller de inte. Rent generellt sett anser jag inte att personliga känslomässiga åsikter är giltiga generella argument i en diskussion. Det gäller inte bara brudöverlämning, utan i alla sammanhang.
OK :)
Det skulle vara en trist värld om alla tyckte likadant. 
Sen har man ju lärt sig efter att ha hängt här ett tag att vissa ämnen är mer brännbara än andra; jag tror inte att färgen på elementöverdragen är lika kritiska som mängden alkohol eller barnfritt på festen.
Men det är naturlitgvis viktigt som skribent att mycket noga tänka över sitt ordval; eftersom tonfall och liknande bara finns i den läsandes fantasi så kan även harmlösa texter lätt upfattas som påhopp.
