• muggles

    Livets toppar och dalar

    Porchez: låter tungt för din del. Vad är det som gör dig så ledsen när du umgås med dina kompisar, vad säger de som gör så ont (om du vill avslöja)? Bra med terapi iaf så du kan reda ut tankarna (det är ofta det som behövs). Stor kram till dig!


    EA: helt rätt att ingen gör er renovering åt er, och att göra lite varje dag är nog en väldigt smart strategi så man inte hamnar i Arge snickaren


    smint: de där köttbullarna (el iaf väldigt liknande) har maken gjort några gånger - håller med om att de är supergoda! Speciellt att ha i lite rivet citronskal gör susen!

  • muggles

    Piggelin: var det du som var den där tjejen som gick vilse som boken handlar om?


    Jag satt på morgonfikat här på jobbet nyss och bara myste "jag är gravid" fast ingen annan vet om det Jag tänker nog njuta i fulla drag nu, man vet ju inte hur länge det varar. Och skiter det sig så har jag iaf njutit så av det så länge det varade.

  • muggles

    Lappis: förstår att det blir många tankar men jag tänker att det ändå är skönt att ni kommit så långt i er process, för nu vet du ju att du verkligen ska bli mamma! Vad kul att du förhoppningsvis kan dra barnvagn med en kompis också

  • muggles

    AM: låter skitjobbigt med penicillinet! Hur går det annars på dagis för Hektor? Har han börjat gå än? Gråter han fortfarande vid lämning?

  • muggles
    Tinga skrev 2010-09-27 09:27:08 följande:
    Muggles - vilken sund inställning du verkar ha till din graviditet.
    Fast det kommer inte helt gratis Jag kämpar lite men det går ganska bra! Det finns ju så mkt att oroa sig för: MF/MA, dåliga KUB-siffror, MF pga FVP, ... Jag får ta det om och när jag kommer dit. Just nu har jag delmålet att klara v7 så jag får ett VUL, sen får vi se.
  • muggles

    Piggelin: jag har faktiskt också funderat på hur folk gör där med sina ettor när tvåan är på gång. Eg tycker jag att man behöver ha det lite lugnt och skönt för att ladda. Samtidigt som jag undrar om det inte är roligare för Amanda att vara kvar hos dagmamman bland kompisarna, hon skulle väl bli uttråkad efter några dagar hemma(?). Om det inte är så att ni kan umgås med andra f-lediga förstås... Samtidigt så är det ju en tid man kan använda till att bonda lite extra med Amanda innan nr 2 kommer... Men jag har ingen aning om vad som är "rätt".


    Frullan: tack för svordomar, det värmde! Skönt med ledigheten!

  • muggles

    Det här är ju helt fascinerande (jag hade glömt!):


    i v5: Embryot är två till fyra millimeter långt mellan huvud och stjärt. Det börjar bli lite långsmalt och man kan urskilja vad som är huvud och stjärt. Det skulle nu vara fullt möjligt att se det med blotta ögat. Man kan skönja det som skall bli ögon och öron på huvudet.

  • muggles
    Snorkfröken77 skrev 2010-09-27 17:54:29 följande:
    Läste ett bra inlägg igår i änglarum på FL där en mamma råkat ut för samma sak som jag med sitt första barn. Hon skrev om den identitetskrisen man får, är man mamma fast ens barn är dött? Räknas man som förälder? Vad svarar man på frågan hur många barn man har? För mig är svaren självklara, ja, jag är mamma och jag har ett barn, men jag undrar så hur omgivningen ställer sig till det här? På något vis har det blivit så otroligt viktigt att Sigrid räknas som mitt barn och att jag även räknas som mamma. Svårt att förklara, kanske någon förstår?
    Ja jag har funderat på det här: på frågan om jag hade barn skulle jag ha sagt ja, även om barnet inte levde. Om detta hände mig så att jag födde ett barn som var dött el dog vid födseln, så skulle jag på frågan om hur många barn jag har svara "jag har fött två men har ett i livet" el ngt likn. Det raka svaret är nog bästa sättet att få folk att knipa vidare frågor om det är det man vill slippa.

    Ja fy fasen vad livet är orättvist! Jag förstår känslan av att leva i en annan verklighet, el en slags "bubbla". Den är tyvärr ganska typiskt vid depression Usch jag gråter nästan när jag tänker på hur du går där i affären...


    Stora stora kramar till dig Snorkis!

  • muggles
    Snorkfröken77 skrev 2010-09-27 18:35:28 följande:
    Oj vad jag häver ur mig nu Sorry, ni får hoppa ni som inte orkar läsa mina inlägg, jag förstår att de inte är så roliga...
    Man behöver inte skriva roliga inlägg här hela tiden för att "få vara med". Det enda är att det skär i mig också när jag läser om din smärta Men jag tror det är bra att du delar med dig. Vi hejar självklart på dig. Jag tycker Cicci skrev så bra till dig!
  • muggles
    Snorkfröken77 skrev 2010-09-27 18:57:47 följande:
    Parnassia - Jag frågar honom vad jag ska skriva. Han svarar att han överlevde till slut. Han bröt bara ihop tre gånger säger han och skrattar trött.
    *klump i halsen*

    Snorkis: självklart tar det tid att komma så långt som jag gjort. Och så får man inte glömma att ju tidigare ett MF är desto lättare är det att komma över det. Jag fick ju reda på det i v11, det är lite skillnad mot BF-datum... Och jag har jobbat i över ett år nu på att komma över det, och ibland undrar jag om jag är helt över det än (tror inte det). Man lär sig leva med sorgen, den försvinner aldrig helt. Min psykopat sa det bra "sorgen och glädjen kan samsas och finnas samtidigt i ens liv". Hon uttryckte det bättre än vad jag kan göra men kontentan var att man måste inte vara 100% lycklig för att känna lycka... Sorgen kan finnas i bakgrunden men man kan känna lyckliga stunder ändå. Det låter kanske oförståeligt för dig hur det någonsin ska kunna finnas lycka i ditt liv igen men så kommer det att bli. Men förmodligen följer sorgen över Sigrid er genom livet. (Hoppas jag inte uttrycker mig för hårt nu, det är inte alls meningen.)


    Jag svamlar också...

Svar på tråden Livets toppar och dalar