Livets toppar och dalar

BS: speciellt inte när man har haft ett MA känner iaf jag. Men jag ska försöka få det på Sahlgrenska, ev går det iom att jag haft ett MA vilket de kan se i min journal. Jag har inte ens kontaktat MVC än för inskrivning, tänkte att jag avvaktar ett VUL först. Det känns så jobbigt att behöva avboka de där tiderna (kommer ihåg när jag fick avboka RUL ). Jag har inte heller kollat upp BF-datum, det avvaktar jag också med.

Aleta: du får svara om du vill. Har vården sagt ngt om varför kroppen inte själv avslutade din graviditet? Jag menar, med de svåra skadorna så känns det som att det borde ha blivit MF? Tror man att det är ngn glitch i systemet (som i fallet MA)? Du kanske inte har diskuterat detta med dem. Kroppen brukar ju sortera bort livsodugliga (förlåt uttrycket) foster menar jag.

PB: jag fortsätter diskussionen - folk får scrolla. Nu är jag brutalt ärlig: konstigt nog tycker jag inte att kvinnor i tredje världen som ammar sina 2-3-åringar är ett dugg äckliga el incestuösa, det känns bara helt naturligt att de har en 2-åring vid bröstet. (Ser en kvinna i afrikanska kläder och turban på huvudet men en naken 2-åring framför mig - här har vi inga fördomar alls nejdå ). Men om jag såg - låt oss säga - en "modern" västerländsk kvinna sitta på ett café och amma en 2-åring skulle jag helt klart höja på ögonbrynen. Kan det vara så att att jag höjer på ögonbrynen för att det är högst ovanligt? Jag hävdar fortfarande att hade det hänt varje dag hade man inte reagerat.

Men det intresserar mig vad det är som folk tycker är så äckligt. (Och jag erkänner att jag själv skulle tycka det var lite motbjudande med amning av en 4-åring...)

PB: kanske är hela grejen det att bröst är så tabubelagda, dvs att visa dem. Bröst = sex i vårt samhälle. Och den enda gången det accepteras att man skymtar nakna bröst är vid amning av en liten oskyldig liten bebis som absolut måste ligga vid bröstet för att få MAT, där finns liksom inga val. Men en 2-4-åring kan få mat på annat sätt och då blir bröst = sex igen. Tror du det kan vara så? *funderar*

Ja och ang kostnaden så har vi ju råd med 1000 kr, det känns bara som att kan man slippa betala det så gör jag gärna det...

Fy fan vad det tar emot att börja grotta i kursmaterial inför nästa veckas kurs. Tyskarna har gjort ofullständigt material och nu måste jag komplettera. Och för varje kurs tar det emot mer och mer, jag HATAR att hålla kurs. Det är så tråkigt så jag dör.

Apropå ngt helt annat

PB: jag kommer också ihåg Annika Jankell men jag tror faktiskt tom att hon ammade tills barnen var 5(!) år. Jag har iaf för mig att det var så länge. Det kan säkert vara så att vi ersätter bröstet med andra "övergångsobjekt" såsom napp, snutte osv. Och att det även beror på att många ser amning som att man är bunden; och slutar man amma så blir man "fri". Själv kände jag mig aldrig bunden men det berodde nog på att jag så gärna ville amma men inte kunde på det sätt jag ville (jag ville helamma minst 6 mån men gärna längre - det blev delamning + strul i 5 månader).

Men jag minns tydligt känslan av att vara en usel mamma osm inte kunde helamma utan var tvungen att ge ersättning på flaska. Inte ens utpumpad bröstmjölk på flaska.

Förresten var är Telis? Var det inte länge sedan hon var inne nu?

Ikväll ska jag på Me&I-party, ska bli spännande att se om jag hittar ngt kul.

Tjaha tillbaka till gruvan (kursmaterialet)

Parnassia: en maffig ersättningsflaska på kvällen?

Aleta: jaha det skulle ha blivit mf senare i så fall. Usch och fy Jag förstår din man ang tankarna om lidande och jag tror att jag skulle ha känt likadant. Ändå är det nog ett omöjligt beslut att behöva ta ngns liv Fick du föda fram honom genom förlossning?

Ore: spännande med intervjun! Uppdatera oss gärna. (Och kom ihåg att förhandla upp lönen!)

Jag såg förresten Sommarpratarna igår (tack vare SVT play i Telias box, gött är det). Det var ett fint program. Dock har jag blivit än mer berörd av andra program i tidigare säsonger. Kanske hade jag för höga förväntningar el så är det så att olika ämnen berör olika människor. En gång som berörde mig starkt var när Camilla Läckberg beskrev sin förlossningsdepression - gud vad jag kände igen mig i de tankarna!

Apropå det, undrar hur det gått för Bliv?