Livets toppar och dalar

hej hej *Vinkar till Mugglan o Vickan*

Jag har ett problem.

Jag har ju som ni vet en tonåring här hemma. och inte vilken tonårign som helst utan en som vi sak påbörja utredning på 10 augusti. Denna tonåring är ju som bekant lite speciell och har väldigt svårt för förändringar, bra som dåliga. Hon har nu uttryckligne sagt att NO WAY att jag o maken ska "skaffa ett till barn". Då flyttar hon eller gör ngt som jag inte vill att hon gör. dvs hon kommer med ett hot. eller om man hellre vill se det som ett motbud. Hon kan inte se ngn glädje i ytterligaer ett syskon bara problem, såväl ekonomiska som tidsmässiga problem och att risken för fajter och allmän osämja ökar mellan oss alla. Att vi en tänker tanken tycker hon är uppseendeväckande (om än  uttryckt med andra ord)

Hur gör man i sådana här fall??  För mig är det viktigt att vi alla är med på ett beslut, vi pratade mkt med henne innan vi fick till Mathilda och efter ett tag blev hon positivt inställd till ett syskon och det har hållt i sig. men hon har hela tiden sagt att ETT syskon räcker och vi har väl inte sagt så mkt då om det heller (fel av oss antagligen) men nu känner ju jag o maken att om det bara fungerar m henne i skolan och att vi har ekonomiska möjligheter samt om jag går ned i vikt så kör vi igen - det kan ju mkt väl vara så att det inte blir några fler barn men då vill jag ju att det beslutet ska vara mitt o makens och inte tonåringen enbart.

hänger ni med? hon har svårt för förändrignar som sagt och syskon har hon så det räcker.. ska man bara köra äver och säg att vi vill ha 3 barn och at thon sen får bestämma i sitt lvi hur många barn hon vill ha, eller hur gör man för att undivka krig?

Omsan - svår sits där... Men kanske kan O bli mer positiv om hennes övriga värld fungerar bättre. OM utredningen leder till bättre stöd, om hon får något mer år på nacken och om hennes värld helt enkelt känns mer stabil. I din sits skulle jag fundera mycket över hur hennes värld kommer att kunna utvecklas. Om det dröjer nåt år till innan ett ev småsyskon kommer, så närmar sig ju O "flytta-hemifrån"-ålder....

... å ena sidan...

... å andra sidan handlar det väl om att för sådana som hon såväl som alla andra barn; att plantera förändringar i god tid. I ert fall måste ju diverse andra punkter prickas av först och det är väl kanske inte hundra procent nödvändigt att lansera idén om ett andra (eller tredje är det väl för henne) småsyskon.. innan ens A, B och 72 är uppnådda... Men jag skulle nog säga nåt om att " ytterligare syskon inte är uteslutet" så att ändå tanken kan få gro. Och beslutet kan ju inte vara hennes, men som sagt... givet att hon behöver mer tid och trygghet så kanske det är läge att avvakta om hennes värld känns mer stabil, innan frågan blir aktuell...

.. å tredje sidan kan väl utredning och dyl ta tid.. men å andra sidan blir du ju inte trådsmal på sju röda... osv.. hm... förstår att det måste vara supersvårt!!! Hittar ni nån vettig person att prata med under utredningens gång, kanske den personen kan hjälpa er att få en bild av hur en så stor förändring skulle påverka O....

... grubblade Vickan.... som hejar på Omsan allt vad jag kan!!

(hur går det f ö för din make med svenskastudier och andra kliv in i på den svenska arbetsmarknaden??)

Oms, jag vet egentligen inte alls hur man löser ett sådant problem, men min spontana tanke är hur många barn ni vill ha är upp till dig och din man och ingenting som tonårsdottern ska bestämma över. Men samtidigt är hon tillräckligt gammal för att kunna bråka ordentligt om ni bestämmer er för att ni vill ha ett barn till vilket så klart blir jobbigt för hela familjen.

Ni kanske kan göra lite på samma sätt som ni gjorde innan Mathilda? Att ni pratar med henne om det, och förbereder henne på det? Tillslut kanske hon inser att ni kommer att göra som ni bestämmer er för, oavsett vad hon anser om saken och lugnar ner sig? Som sagt, jag vet inte, jag tror att du som känner din dotter lättare kommer på hur ni ska göra. Men jag förstår att du vill ventilera dig lite .

Nehe, sova var det ju...

god morgon! Shit, här har vi både blivit nattuddare OCH morgonpigga.

Cicci – hejhej!!! Jasså minsann, har det halkat in något nu igen.  

Oms – tycker det är helt ert eget beslut, däremot tyker jag det är bra att ni pratat med henne innan. Jag vet när jag fick ett sladdsyskon när jag var i samma ålder som henne att jag skämdes ÖÖGONEN ur mig och sa jag skulle flytta hemifrån för det var så pinsamt att mina föräldrar var såna där som låg med varandra *ryser* men sen när han väl kom så fick ingen annan hålla honom. Men nu har hon ju redan varit med om det med M nyligen. Tror som de andra säger, det blir nog bättre i höst när ni är utredda och hon känner sig i fokus (kanske det on är rädd för? att bli "bortglömd"?) och har fått smälta vad som kan vara på gång inom en snar framtid. 

Muggles – åh vad härligt det låter!!!!! 

EA – inflyttningsferre till helgen alltså, jag kommer!!!

Mrs B – KRAM! Vad fint med tatueringen, då följer han alltid med (inte bara i hjärtat). Vad skönt att det gick bra hos päronen! 

Telis – jag har en massa egna gravvokläder också så jag ska nog klara mig ett tag framöver, det behövdes rensas upp lite i röran. Förresten, vad ar det för svarta byxor jag lånade från dig? HUr ser de ut? Jag har två par över som jag inte vet vem jag fick från och minns inte om Snaily fick ett par svarta också. *skäms* 

Jahapp, som ni ser är jag inte någon annanstans än hemma (Kängu – å du din...! ). Besök hos MBV idag, får se vad semestervikarien hittar på för något. Jag känner mig i oförskämt bra form, igår tog vi en promenad igen och jag hade inte ensbälte på mig! Fast jäklar vad magen var hård– hela tiden! Men jag hade inte ont WOHOOO!

Oms - jag känner ju inte till din dotters problematik, men även om barnen ska vara delaktiga i alla beslut, så är det ju i slutändan de vuxna som ska bestämma.

Om ni har professionellt stöd bör ni be dem om hjälp om hur ni ska kunna prata med er dotter om detta så att hon på bästa sätt är redo för den stora förändring det är att få ännu ett syskon.

Hur reagerar hon när ni gör något hon inte är med på?

Livet består av ju ideligen av förändringar, stora som små.

Vill gärna höra hur det går för er.

MBV? MVC menar jag (åh ni bah jahaaaaa). 

dags för frukost på altanen tror jag! Medan det fortfarande är plusgrader ute.

Hehe, jag ska ocksa pa MVC idag, alltid lika harligt att fa hora lilla hjartat sla,

hmmm plotsligt borjar mitt tangentbord leva sitt eget liv.....

nenne - så det var inte BMW?

Ja, igår var det full rulle här på tråden. Själv skyndade jag mig hem för att tvätta men inser när vi kånkat ned två fulla IKEA-påsar att jag bokat fel dag . Det var bara att gå upp igen och lägga sig på soffan ... samt att gå igenom dokumentet till soc.

mugglan - vink, vink till solen och värmen!

Cicci - aj, aj ... dags igen?!

Omsan - tycker många kloka ord redan är skrivna här inne. I slutänden är det ju ni som bestämmer men visst ska ni diskutera och berätta för henne.