Livets toppar och dalar
Vilken känslosam kväll ni hade här på tråden. Själv satt jag liksom Piggelin och tittade på sommarpratarna. Ser sällan på svenska program hemma men hamnade framför det och blev så fast. Grät, grät och försökte översätta allt för maken .. vilket gripande program. Vilka livsöden.
Och sen går jag in här (nu på morgonen) och ser att Snorkis varit inne efter sin första arbetsdag ... vad myckt känslor, vad vackra dikter. En otroligt känslosam kväll här på tråden också.
Snorkis - du verkar (tack och lov) vara på en underbar arbetsplats! Så många som bryr sig och håller av dig. Härligt men jag förstår att det är superjobbigt så fort någon frågar hur du mår och vill krama om ... då kommer ju tårarna.
Förstår verkligen varför du undrar varför det gick som det gick och hur det egentligen skulle ha varit just nu. Så jäkla orättvist! Tyvärr är livet inte alls rättvist och man får inte alltid svar på sina frågor. Så läkarna hittar ingen förklaring? Enligt min väninna som varit med om exakt samma sak som dig så sa läkaren att i typ 90 % av fallen så hittar man ingen orsak. I deras fall gjorde man det och jag hoppas, hoppas nu att allt har gått vägen för henne denna gång (jag vågar inte ringa, smsa förrän jag vet med säkerhet). Hon ska nämligen ha barn igen, nu i dagarna. Hon känner och säger att hon har två flickor .. men bara en av dem klarade sig.
Så klart du är mamma, du har burit lilla Sigrid i din kropp så länge, så länge. Fy fasen vad livet är orättvist! Massor av kramar till dig och maken!