I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Hvidis jag vet och jag försöker hålla tankarna i styr och inte få ångest eller dåligt samvete. Men så läser man infoblad om hur viktigt amning är och hur bra det är för barnen och bästa är ju om man ammar 1 år. Men å andra sidan så tänkte jag ju inte sluta amma helt heller. Så länge hon fortfarande vaknar på nätterna eller väldigt tidiga morgonar är jag väldigt glad över att ha brösten att kasta fram. Jag har verkligen älskat ammar (när den första jobbiga onda perioden gick över) men den sista tiden känner jag allt mer att nej men jag vill inte vara den som måste ge henne mat och att hon faktist börjar bli för stor för att suga på brösten.

Go Sverige! Go Sverige! Hurra!!!

♥

Road wars på tv4sport!!

♥

ha jag kunde oxå göra hjärtan!

Lanovia, när det kommer till amning finns det baratvå viktiga personer.

Det är preis som när du väljer vem du ska leva ihop emd. Det är du och ditt hjärta som avgör saken-och det är bra om den tilltänkte är med på noterna.

DU vet vad som är laggom att amma DITT barn, och ditt barn och du har en unik relation. Just när det kommer till den här saken, så har ingen annan med det att göra. Inte ens pappan faktiskt.

Oavsett hur du gör och vilket val du gör så kooer du att kunna notera tyckande ifall du vill.
Som jag redan sagt förr här, så ammade jag min son LÄNGE, så länge att mycket få vet om den faktiska tiden. för det om något tycks det runt. Och de som inte ammar alls också. De får ju verkligen amningsnormen ett halvår nerkört i strupen.

Du pratar här om att delamma under din dotters andra halvår i livet. VAD är det med det då? Det är verkligen inte unikt, ovanligt eller konstigt och att trappa ner efter det första halvåret är ju så nära den svenska normen för amning du kan komma.
Sluta banka på dig själv med dumheter!

Du är en kompetent och självständig kvinna som tar ditt moderskap på allvar. Låt dig inte störas av totalt nonsens. "dålig mamma" Bah! jag säger det igen: BAH! Det är du INTE. Punkt

Lanovia: 5 år! ♥ Mysigt.

Blommis, tack för Bruttanrapporten. Hade tänkt messa henne igår, men det försvann i röran som det mesta annat. *hjärtar blompojken*

Heloise: Ååh, jobbigt med din förkylning.  
Tack för varningen om fler blanketter. Måste få iväg det där första snart...

Jag tyckte att "Tre sekunder" var sjukt spännande. Först vågade jag knappt läsa den och senare kunde jag inte lägga ifrån mig den. Jag har haft lite svårt för språket, för det är ju inte helt grammatiskt korrekt, i alla fall inte som man får lära sig att man "ska" skriva. Några böcker senare tycker jag att språket blir väldigt effektfullt och passar väl in i sammanhanget.

Jo, lanovia, du undrade om ultraljudet. Ja, det gick bra. Det var skönt att få veta att tvillingarna har varsin uppsättning av det mesta, för det är den mest gynnsamma tvillinggraviditeten eftersom de inte kan stjäla näring av varandra. De har gott om plats fastän jag är ganska liten än (tycker jag iaf). Möjigen är det en flicka och en pojke, men det gick inte att säga säkert eftersom de inte var stilla nog länge. ♥
Ett minne har vi särskilt roligt åt: det hände några gånger att den tvilling som det för tillfället inte mättes på ställde till det genom att trilla i vägen. En gång dök den upp med ansiktet vänt mot skärmen och de små händerna på var sida om ansiktet. Det krävdes inte så mycket fantasi för att föreställa sig hur den utbrast "Här är jag! Titta på mig!"

Lanovia: vill förresten bara hålla med övriga talare om amningen. *kramar om*

Och så glömde jag ett godmorgon.

Har vinkat av maken på morgonen. Som den välartade son han är, ska han eskortera sin mamma på hennes efterlängtade resa till huvudstaden.
Just nu väntar jag på att bli tillräckligt trött för att gå och lägga mig en stund till. Senare blir det väl en lugn helg. Förkylningen som lurat runt hörnet en längre tid börjar leva om nu, så det är väl bäst att ta det lugnt.
Kanske baka lite om andan faller på.

Massa kramar och inför den nya dagen.