Välkomna till Tivoli Empatia!

snorkis : En stooooor stor kram till dig! förstår fullkomligt den skräckkänsla du måste ha haft när du inte kände av Leffelina, hoppas hoppas att man tar dig på allvar och att man ser över vilken tidpunkt som är bäst för er alla att genomföra ett ks på. att vara så pass stressad är ju inte hälsosamt för vare sig dig, maken eller Leffelina.

å sådana 2 små söta barn som var med oss på picnicen sen!
Ett riktigt litet charmtroll som hittade det ena o det andra att pilla med och en liten näpen dam som bara låg där o var så nöjd så nöjd! känns bra så här efteråt att inte Mathilda var med då hon hade varit helt hyper här hemma. Maken o Mathilda åkte till en strand o matade fåglar i 2 timmar för hon vägrade åka hem förrän alla hade fått mat osv osv.

Snorkis- låter jättebra att det ser bra ut och att du känner att läkaren och du ngnstans förstått varandra ändå! självklart mår bebisen bäst inne hos dig om man pratar totalrisker. dvs risken för komplikationer när man tar ut ett barn före duedate är högre än risken för att ngt ska hända när de är i magen. Mathilda föddes i v 37 + ngt och hon liksom alla andra barn idag som födds efter v.34 klarade sig alldeles utmärkt bra så oavsett vad ni kommer fram till tillsammans med läkaren så tror jag att det blir en bra lösning

inne en snabbis - försöker motivera make till att söka nytt jobb men han e ju så sjuuuuukt envis och har alldels för mkt Ferdinand mentalitet samtidigt som han så gärna vill göra ngt annat... jag tror jag blir tokig snart på hans inaktivitet, framförallt då ag vet vilken otorlig teamplayer han är! han har tom sin chef som referens då även han förstår att maken behöver mer utmaningar som inte finns att uppnå på arbetsplatsen...

var hos läkaren med mitt knä idag för en 2:nd opinion (Eller egentligen 5:th då jag skadade mig redan 1997 första gången, op år 2000 och sen ny skada år 2008 vars sviter jag ff lider av) iaf så kom man fram till att jag måste genomgå en artroskopi då jag har ett mekaniskt fel i knät som måste åtgärdas om jag ska bli besvärsfri. Vidare om jag inte gör det kommer det med största sannolikhet bli värre.. han kan inte säga exakt vad orsaken är men han kan ge mig symptomen som kan bero på olika saker. dock kände han av hur knäskålen hoppar, den främmande kroppen i knät, instabiliteten samt svullnaden.... så nu måste jag bestämma mig för hur jag ska göra...

***********************

Grattis gratttis grattis Snorkisfamiljen!!!! Underbart! nu har lillasyster kommit och allt verka ha gått bra, så skönt att höra! ta det nu lungt och Myyyyys! en vacker dag är de tonåringar och då har ni all tid i världen att bli irriterade över småsaker - när de är små ska man bara mysa en STOR kram till er! <3

EA - en stor kram till dig med, hann se lite snabbt att det är lite jobbigt nu och då o då när ni kastas mellan hopp o förtvivlan och blir påminda om vad ni inte har men vill ha... Jag känner

Övriga - hej på er behöver ngn mer en kram så får ni den här

mopedvin - les fumes blance är nog det bland de första lådvinen som kom, minns att jag drack det som sällskapsvin för ca 10 år sen och vad jag minns så var det gott faktiskt Numera är jag kräsen och dricker bara Riesling om jag köper hem sällskapsvin.

BS- vilket drama! men vad skönt att svärmor kände igen pojkarna samt att man tog tag i detta på dagis. jättetråkigt att det inträffade men tyvärr är det som du säger att det börjar redan på dagis, det är ju då barnen får lära sig rätt o fel, då de lär sig kategorisera människor osv och de ser ju att alla inte ser likadana ut. Min stora tjej hade en tjock tjej på sitt dagis, jo hon var tjock med  dubbelhakor, valkar etc. Förutom hennes storlek så var hon dessutom väldigt klumpig och det märktes ju i allt de gjorde, hon kunde helt enkelt inte hänga med de andra barnen och det var det som gjorde att hon blev mer o mer utanför.

Jag har ju själv alltid varit överviktig och vet precis hur det är. nu råkade jag vara oerhört mjuk o smidig i kroppen och sportade jämnt som barn så jag blev inte direkt mobbad för min vikt men den gav mig heller ingen känsla av gemenskap o samvaro. vägde 45kg när jag började 3:an och jag stack ut ordentligt och det var jobbigt, dessutom var jag en äkta plugghäst och det var nog det som var mest störande för barnen. Under en period hade jag dessutom glasögon så ni kan tänka er hur det var

Barn hittar alltid anledningar till att kategorisera andras barn, skillnad på dig o mig osv är ngt som hela uppfostran formas av. min stora tjej hade en period i 5:an då hon var utsatt för mobbing pga hudfärgen, tjejer som hade varit kompisar men som belv influerade av en 4:e tjej som kände sig hotad av min stora och då började hitta svagheter samt saker som skillde min stora från de och hudfärgen var det som var enklast att ta på. En väldigt jobbig tid för oss alla var det men vi pratade om det, dotra ringde hem från skolan när ngt hände o frågade om råd och jag gav råd Jag pratade med lärarna och även med den tjejens mamma som tyvärr inte såg det på samma sätt. dock så kom vi överrens om att våra båda tjejer inte skulle ha ngt m den andra att göra vare sig i skolan eller på fritiden. tjejerna gå ff i samma klass men har ingen relation what so ever. Den tjejen har förlorat de flesta vännerna m tiden och är nog rätt så ensam idag men verkar inte bekommas av det  ngt. Min stora tjej fick tillbaka de vänner som tidigare vänt henne ryggen och en av dem är idag hennes bästis. 

BS: ang Magnetröntgen. Om du ska röntga hjärnan är det av största vikt att du är helt avsminkad iaf om du använder dig av mineralsmink eller mascara med mineraler (järn, zinkoxid etc) i. Detta då det annars kan störa magnetstrålningen. Du vill inte genomgå en sådan röntgen i onödan. Och som AM säger, blunda, andas lungt och försök att fokusera på att det är tackvare MR som du kommer att må så pass mkt bättre sen då man ser vad man ska göra

Jag har väl genom gått MR ca 10ggr och den jobbigaste var just när jag gjorde HELA ryggen. då åker man in med huvudet före och alla kroppsdelar som är inne i apparaten måste vara smink o smyckesfria. Titanskruvar i kroppen ger inget utslag (jag har sådana) men ser väldigt lustiga ut på röntgenbilderna sen Jag tyckte att det var lite läskigt när jag tittade i det minimala utrymmet och kände direkt att pulsen steg, fick lite tvångstankar också om att jag skulle pöva o röra mig lite lite bara för att... hur knäppt som helst.

AM - man ska aldrig föringra placeboeffekten så klart ni ska pröva seband! tyvärr har det INTE fungerat på MAthilda som jag sa på picnicen, hennes åksjuka verkar vara av den värre sorten för åksjuketabletter typ postafen etc har 0 effekt de med. det som kan hjälpa hyffsat är att hon äter en bra måltid 2 h innan bilfärd, inte senare samt att hon inte dricker el äter ngt under resan. sen måste fönstret vara nedvevat (även vintertid ibland) hon måste vara lättklädd o jag sitter bredvid och underhålle henne och så spelar vi hennes favoritskivor på hög volym. DVD fungerar inte tyvärr. Det absolut bästa är att hon får sova och ofatst får on göra det en stund iaf. Hon brukar få åka 15-20 min sen sova i 10-20 min och sen vara vaken igen lika lång stund, på så sätt kan vi åka bil oavbrutet i 1 timme om vi åker motorväg, inte annars.

****
Jobbar hemma idag, de ska komma o kolla ventialtionen i kök o våturymmen men de dyker ju aldrig upp! så irriterande o man vågar ju inte gå på toa för då kommer äl dem o ringer på dörren:-O  dessutom så ska vi iväg i em och måste åka härifrån redan kl 16 så till dess ska jag ha hunnit duscha, hämtat på dagis etc... känns lite stressigt att få ihop det, men men än finsn det tid till att arbeta

Li75 - välkommen in i gemenskapen! helt otroligt att du har smygläst så länge, hur många fler kan det finnas där ute egentligen?? och hur orkar ch hinner man? Jag som är den del av denna tråd hinner ju knappt in mer  än ngn gång i veckan... i'm impressed misstänker för övrigt att du o jag är lika gamla.

Välkommen till min vardag... Det är ju precis det här jag ser i mitt arbete och det är så oerhört frustrerande... men som sagt så är det och det tar så sjukt mkt i resurser från samhället och för de som faktiskt bätttre kan tillgodogöra sig vården. Det blir alltid ambulerande åtgärder och det kan vara 20 personer från olika instanser som flera gånger i veckan på hetid arbetar med enbart en person mend noll sjukdomsinsikt... Jobbigt med mamma Mugglan, jag förstår verkligen att det inte är ngn dans på rosor och jag är oerhört tacksam för att ingen i min nära krets är inne i den svängen.

BS - får jag plats så får du plats Men jag förstår din tanke de är inte stora de där apparaterna

Vickan - dagis brukar ha massor av olika företag som de rekomnderar ang  märkning av kläder. man brukar få info om det inför inskolningen. Till Mathilda köpte vi märkpenna samt stämpel från ngt företag och så märkte vi alla kläder med dessa. på vissa plagg har det blekts, framförallt stämåeln men å andra lyser det nästan för stärkt kan jag tycka. När man inte har märkt kläderna är det inte kul om de just då försvinner. behöver ju inte bara vara dagis, dt kan vara nrä de är på teatrar med andra dagis, kalas, gymnastik etc

Vickan - Här kommer lite tips från en engagerad föräldrarådsmamma

Fråga allt som har med deras(barnens o pedagogerans) vardag at göra. Tex hur gör de om ngn är sjuk? Hur ser matens näringsvärde ut? närproduerat, lagat från grunden? Får de frukt och näringsrikt mellanmål utan inksräkningar? finns det allergiska barn på avd som man måste tänka på? barn m resurs? har de ngn inriktning Reggio Emilia tex är oerhört poppis idag. Utvecklingssamtal hur ofta? hur mkt är de ute per dag? utflykter? blandas barnen med andra avdelningar? får de göra saker med barn från samma årskull eller är det enbart avdelningens barn som gör saker osv osv