Välkomna till Tivoli Empatia!

Å så lite råd skulle jag vilja ha, vad gör man med föräldrar som anser sig ha "rätt" att träffa sitt barnbarn? Jag vill ta det lugnt med besök och att vi ska få lära känna varandra och tom överläkaren som snittade mig sa det det sista han sa innan vi åkte hem att vi bara skulle vara vi nu, de andra fick vänta. Våra föräldrar fick sig en snabbtitt på BB sen fick de komma samma dag vi kom hem och hälsa på.

Dagen efter var svärmor här med ursäkt att hon skulle lämna en morotskaka som vi skulle bjuda alla besökare på (hon fattade inte att vi ville landa och inte ville ha besök uppenbarligen) Maken påpekade att det kunde vara bra om de ringer innan i fortsättningen eftersom vi kanske vilar eller helt enkelt är upptagna (vi har haft det här tjafset förut, de tycker INTE de behöver meddela sig innan de kommer till oss, de har all rätt att bara dyka upp) Svärmor tog det inte bra såklart.

Min mamma började tjata vid första telefonsamtalet om att de ville komma snart igen. Jag känner mig kvävd och säger att de får tagga ner och SÅ mycket händer inte. Då blir hon sur och säger att lördagen efter tänker de komma oavsett för att lämna en av våra katter som de haft.

Dagen innan midsommar ringer svärföräldrarna och säger att vi får höra av oss när vi vill att de ska komma igen. Jag känner att äntligen har de fattat och känner mig lättad! I måndags när vi precis lagt oss för en eftermiddagsvila alla tre så ringer det på dörren och där står svärföräldrarna oanmälda igen! Maken insåg att jag inte uppskattade det och gick ut och sa att vi vilade och att de inte fick komma in och att de får höra av sig innan. Då svarar de, att ja men ni ringde ju aldrig så då kom vi ändå! Charmigt...Maken gick då in och hämtade L för att de skulle få se henne iaf och jag blev jätteledsen och arg och kände mig kränkt och grinade. Jag tycker inte de skulle fått träffa henne bara för att få dem att inse att de kan ringa innan (de bor 10 min bort)

Usch, jag får panik, jag vill inte känna mig trängd i mitt eget hem. Vad gör man? Jag förstår att vissa skulle uppskatta sådant engagemang, men jag vill ju njuta oss själva först. Jag är inte beredd på att släppa in någon annan än.

Idag när maken pratade med svärmor så erbjöd hon sig att komma hem till oss och gå med L på långbarnvagnspromenad på dagen. På dagen sover hon ju, det är ju i sådana fall på nätterna vi vill ha hjälp, så "hjälpen" är ju bara hennes ursäkt att få vara med L själv och hon är två veckor!!!

Hjälp?

Härligt med semester snart Vickan! Storlek 56 hade varit toppen, undrar varför alla just valde storlek 62? Bamsekram tillbaks!

Hej igen!

Vad glad jag blir av att läsa alla inlägg om svärföräldrar/egna föräldrar. Jag fick precis så många varianter på svar som jag hade hoppats. Ni är så himla bra, vet ni det?! Jag kände att jag behövde input eftersom jag "fastnat" i min irritation mot svärföräldrar främst, samt sökte lite stöd också och precis det fick jag!

Lite mer om hur det är: Svärföräldrarna skulle aldrig hjälpa oss när de är här. Det har de aldrig gjort, de anser att det är maken som ska hjälpa dem, alltid. Däremot fäller de gärna kommentarer om att gräsmattan behöver trimras, att det behöver dammsugas eller att vi borde motionera mer....Precis sånt som man INTE säger om man är lite uppfostrad. Problemet är som jag ser det att de ser inte mig och maken som vuxna med en egen familj, de tycker att de får säga vad de vill och klampa in lite hursomhelst. Ganska respektlösa stundtals om jag får säga så. Mamma och pappa är inte så, de säger aldrig nåt, hjälper till om man ber dem och hör alltid av sig och kollar att det är ok innan de kommer, MEN just nu är mamma så bebissugen att hon nästan blir otrevlig om hon inte får som hon vill. Hon har jättesvårt att se att VI fått ett barn, hon ser mest att hon fått ett barnbarn.

Sen är jag ju så osäker fortfarande och känner mig lite psykiskt instabil. Jag tycker fortfarande det är lite läskigt att mata när L sätter i halsen. Jag blir osäker när hon inte rapar som hon ska. För att inte tala om om hon blir ledsen och jag inte vet vad det är. Maken fick ju ett försprång iom att jag blev snittad och hanterar henne mycket ledigare vilket också gör mig mer osäker. Mitt uppe i detta vill jag inte ha några kommentarer eftersom mitt självförstroende är så lågt just nu. Tror det är mycket därför jag vill att jag ska känna mig säkrare innan det blir mer besök. För av mig som mamma förväntas jag ju veta allt och kunna hantera allt när det gäller L...

Sen har jag ALLTID avskytt oanmälda besök, speciellt från dem som man kan behöva förbereda sig mentalt på som PB så fint skrev Och självklart ingår L i en större gemenskap som AM skrev och klart jag förstår att de också har längtat, men deras tid får komma sen, L har inget som helst utbyte av dem just nu, men sedan kommer de ju vara guld värda för henne. Att de ska få träffa L är också en självklarhet, men kanske inte så ofta som de vill just nu? Och precis som fossing skrev så gillar jag inte heller sättet hur svärmor hanterar L, som att hon är hennes på något konstigt ägandevis. Jag fick ta L ur famnen på svärmor när min mamma kom för att min mamma öht skulle få hålla henne.

Svårt är det iaf och känsligt, men jag kanske bara får L som levande barn och då vill jag att den här tiden ska bli fin, inte känna mig som ett jagat djur som gömmer sig bakom gardinerna i huset så fort en bil svänger in på gatan...

Izzie - Du skrev på pricken hur jag känner! Jag gråter minst en gång för dag för all möjliga konstiga saker och vill helst ha maken inom synavstånd Det är skönt att läsa att fler känt sig lite upp och ner efter förlossningar och inte varit coola och tyckt att allt varit superbra!

Nenne - I vårt fall handlar det mer om att maken är rädd för nästa graviditet då den här varit så fruktansvärt jobbig för oss båda. Vi pratade p-medel i morse och då sa han att han inte orkar med en graviditet till just nu, då var jag tvungen att skratta, det kändes som min kommentar! Förstår att du behöver båda Aurora och få en igångsättning! De kommer nog hålla lite mer koll på bebisvikten på mig nästa gång också med tanke på hur stor damen var, hon var ju viktuppskattad till 3500 veckan innan och föddes med 4050 g, så hon var ju större än de hade skattat henne. Har det pratat något med dig om glukosbelastning? För de trodde ju att jag ev hade någon dold diabetes och det var därför Leffelina var så stor, tänkte om de hade samma teori om pricken?

Idag sov vi till efter 13...det var en del förlorad sömn som togs igen där, Leffelina sov innanför makens morgonrock, herregud vad gulligt det var. För övrigt så inser jag att jag trillat dit när det gäller sånt som jag stört mig på hos andra nyblivna föräldrar, att man tycker sin bebis är sötast i hela världen och allt de gör att gulligt (jodå, maken och jag fnissar lyckligt när hon pruttar och tycker hon är toksöt) men jag har iaf behållt vettet och pratar bara med det om maken

Tinga - Vi hamande på neo i 2 dygn innan vi fick åka hem och det var skitjobbigt, vi låg ändå på den "vanliga" avdelningen och inte på kuvösavdelningen. Jag påstår inte att jag vet hur det är att ligga på neo, men jag fick en inblick och jag förstår att det måste ha varit jättejobbigt. Och vilka små bebisar vi såg, herregud, Leffelina såg ju ut som en jätte i jämförelse. Det tyckte jag också var jobbigt för personalen tyckte ju hon var så stor så de brydde sig inte så mycket om henne (när jag gick ifrån för att äta lunch så lovade de att kolla till henne, som de ska, när jag kom tillbaks hade hon kräks ur näsan och ingen hade noterat det, då grinade jag hysteriskt, många spända nerver) Vad jag ville säga igen är att du är din man är beundransvärda och jag är imponerad! *kram*

När det gäller bikinisar gillar jag också halterneck, men man får ju så ful bränna av det. Har kört en del på bandeau, men har sett på kort nu i efterhand att det kanske inte är den mest smickrande modellen för mina bröst, lol.

När vi ändå är inne på förlossningar måste jag säga att gud vilken skillnad det är i kroppen efter ett snitt jämfört med vaginalt! Jag mår så mycket bättre! Otroligt vad mycket fortare kroppen repade sig. Kan säkert ha en del med att det är andra gången också, men det är en enorm skillnad.

Men....det var mycket otrevligare att göra ett snitt än vad jag hade trott, usch! Själva snittet var en barnlek, men sätta kateter och få ryggmärgsbedövning, huuuuu...Var på väg att svimma två gånger först vid ryggmärgsbedövningen, jag AVSKYR känslan hur något tränger in i ryggraden, jag ryser bara jag tänker på det och sen när bedövningen väl tog och jag fick blodtrycksfall. Att hantera förlossningsvärkar var så mycket enklare än det här. Märkligt. Men resultatet var ju oslagbart och jag skulle inte gjort på något annat sätt även om jag vetat det jag vet nu. Huvudsaken Leffelina kom ut på ett säkert sätt, det var viktigast för mig.

Tinga - Det blir bättre och bättre för varje dag, jag litar mer och mer på henne att hon fixar tex att sätta i halsen (fast idag fick jag en isklump i magen igen när hon gjorde det rejält och hon blev alldeles röd i ansiktet av ansträngningen) och att hon andas som hon ska (det var därför vi hamnade på neo, andningsobservation, hon skrämde slag på oss genom att bli blå i ansiktet och på kroppen ett dygn gammal när hon sög på makens fingrar) Men visst får jag ångestattacker ibland och det är alltid värst på natten av någon anledning, på dagen har jag inte alls samma behov att kolla henne. På natten vill jag gärna både se och höra att hon andas. Men som sagt var, det går framåt. Maken är hemma 6,5 veckor till, helt underbart.

EA - Vad trist Klart man måste få ta ut lyckan i förtid, det är ju halva nöjet. Sen kanske det inte blir som man tänkt sig änså, men det beror knappast på att man köpt saker och glatt sig! *kram*

Apropå sova så sover Leffelina i sin spjälsäng på nätterna, har hon gjort sen vi kom hem från BB och i babysittern på dagarna. Just nu. För jag inser att de kan ändra sig snabbt de små liven Jag tror också man måste hitta sitt sätt, det som funkar för en som familj och sen köra på det, bebisarna är ju individer och så även vi. För övrigt så är jag imponerad över de som ammar dygnet runt, Leffelina flaskmatas ju numera och vi delar ju på det så vi tar varannan gång och hon sover ju iaf 3 h mellan matningarna ibland 5 och ändå är jag SÅ trött. Det är ju nästan så man skäms, jag är verkligen inte bra på att inte få min sömn.

Fick den här länken skickad till mig av min bror, brukar läsa den här bloggen sporadiskt, han skriver riktigt roligt ibland, men den här gången snörptes bröstet ihop för att det var så fint: http://fredrik.cafe.se/personligt-meddelande-2/

Lappis - Jag har ju jobbar på IKEA, jag säger lördag, lönehelg, helst någon storhelg precis innan och sen dåligt väder och runt lunch! Lycka till!

Slänger ett par snabba frågor:

1. Är det normalt att bebisar tokkräks nån gång i bland? Leffelina kräks ibland efter matning sådär så det sprutar ur näsan också och hon blir ledsen, det händer ibland två gånger per dag och ibland mer sällan. Dessa jättekräkningar händer oavsett om hon rapat bra eller inte.

2. Leffelina har väldigt svårt att komma till ro när vi ska läggas vid 00.00-01.00 hon sprätter med kroppen slår och sparkar omkring sig och är allmänt missnöjd, i natt skrek hon också Vanligtvis somnar hon mellan 3 och 5. Tror ni det kan vara magont? Eller att det är för tyst och mörkt? Kvällens plan är att lägga henne i spjälsängen tidigare på kvällen så vi slipper förflytta henne mellan babysisttern och spjälsängen när vi lägger oss.

Någon som har något gott råd?

Snaily och Vickan - Vad skönt att höra att fler bebisar kräks så det kommer ur näsan, det ser så läskigt ut och Leffelina blir så ledsen. Då blir man ju själv ledsen oxå Jag gissar på för mycket mat, men det är alltid skönt att höra vad flera säger

Ok, då är det bara att inse att vi får testa oss fram och se vad som kan fungera för att få lilla damen til ro. Det fungerar inte att få henne att somna hos oss, hon är lika sprattlig då. Däremot gå omkring tycker jag fungerar. Ska nog åka till apoteket idag och köpa hem semper magdroppar och se om det kan hjälpa lite också, hon pruttar en del och verkar ha lite on i magen ibland.

Tack för att ni tog er tid att svara! *kramar*

Snaly - Hon sover som en drogad på dagarna om man dammsuger, men jag tror det blir svårt för oss att sova då Vi har pratat om det där med något slags ljud om det kan hjälpa, får fundera på det, vi har ju en bordsfläkt, kan ju ställa den på lägsta hastighet och rikta ut ur rummet så hon bara får ljudet...Nä, att ligga i vår säng hjälper som sagt inte när hon är på det humöret, sen vill vi ju att hon ska sova i sin säng eftersom hon har andningslarmet där.

Magmassage har jag googlat fram idag så det ska vi testa

Ska kolla upp boken, tack!!