Välkomna till Tivoli Empatia!

Bara att ta subkut ger nog aktivare verkan tror jag. :) Hoppas den gör sitt jobb.

Jag hade en propp i ljumsken, i kroppspulsådern, så det var inte nån direkt fara för barnet. Men jag fick ligga still i 2 veckor med benet i luften och en hysteriskt aktiv unge studsande runt i magen för jag inte vaggade honom till sömns som vanligt. :) Blodprov varannan timme dygnet runt var väl inte heller nån hit. Inte heller de ofantligt snygga lårhöga stödstrumporna jag fick ha... Hi hi! Snyggare har man varit ;)

sweet, hur vet man att det går från halsfluss till halsböld då? Här är ingen förbättring i sikte, har fortfarande så sjukt ont i halsen och öronen.

Lycka till nu, Oupsie och smint!! Nu verkar det vara rätt nära för er bägge. Får se om ni kan slå rekordet - hur många timmar är det mellan Malte och Mindre nu igen?

Proppar verkar absolut inte vara något att leka med. Tur att det gick bra för fossing, och tur att det inte var det som du fick, Liten...

Sweet: Glömde ju kommentera kompis-dilemmat... Sånt där är svårt tycker jag, men jag har en liknande situation med en kompis. Tycker att hennes förhållande verkar vara sådär. De är dock redan gifta, med barn och ett rejält dyrt hus i det 'dyraste' av våra grannländer... Så i mitt läge känns det "för sent" att kommentera, och inte tillräckligt illa för att verkligen ta upp det. Plus att jag vet at personen i fråga är en struts utan dess like, det har jag sett prov på tidigare. Hon mådde uppenbart skitdåligt, men frågade man henne var allt jättebra (sagt med stenansikte...)

Så frågan är väl hur du tror att din kompis kan ta det hela? Är personen lätt att prata med över huvud taget, en sådan som tar till sig av andra saker.

Sweet: angående din kompis: jag tycker faktiskt att du på ett "skonsamt" sätt ska berätta vad du känner inför deras relation. Det kan vara lätt att i en relation bli "hemmablind" och acceptera mer och mer och tappa begreppet om vad som är rimligt och normalt. Säg att du är orolig för hennes/hans skull (vilket kön nu kompisen har, jag fattade inte det). Hellre säga till nu än att se en vän genomlida en massa svårigheter senare som hade kunnat undvikas. Jag har dessutom själv erfarenhet av vänner som EFTER mina separationer sagt: "Ja det visste man ju att det inte skulle hålla". Då har jag faktiskt blivit upprörd och tänkt/sagt att det kunde de väl ha hintat om lite tidigare då ... Om det nu hade varit så uppenbart. Nu är du säkert inte sån som skulle "rub it in" på det sättet men det kan vara bra att tänka på ändå.

Hur skulle du själv vilja att din vän hanterade situationen om det var ombytta roller? 

Hej i tråden, nu är vi tillbaka från doktorn. Fick först sitta med ctg-apparat i säkert en timma, Daisy höll dock ordentlig låda i magen så nu blev vi hemskickade och ska dit om en timma igen för att sitta en stund till. De ville ha en lite längre period av lägre puls än vad hon hade nu. När vi har lyssnat på hjärtat hos BM har det legat mellan  140-150 ungefär men nu var hon knappt nere någonting under 170, och över 200 flera gånger.

Fick prata med en läkare som även undersökte mig och skulle försöka göra en hinnsvepning, men resultatet var väl detsamma som i tisdags, inre livmodermunnen är inte öppen. Doktorn gick sedan iväg för att diskutera med en kollega. Så det de har sagt nu är att på lördag ska jag ringa in till förlossningen för att prata med dem om en igångsättning, då går jag nämligen in i vecka 38+0. Så som jag förstår det så handlar det mest om när det finns plats på förlossningen, för de ifrågasatte inte huruvida jag skulle bli igångsatt eller ej.

Jag hade väldigt ont när jag var där, så de trodde att Daisys höga puls kunde bero på att jag hade hög puls på grund av att jag hade ont. Så nu skulle jag ta det lugnt en stund och inte stressa tillbaka. Ska vila lite nu, och så ska jag läsa ikapp när vi är hemma igen.

Hej, hej från Tyskland! Sitter i ett gräsligt hotellrum, med ful heltäckningsmatta, ännu fulare gardiner och allra fulast är kombinationen av de två. Överlevde iallafall den tidiga morgonen och förmiddagens kundmöte, och har fått en god middag på japansk restaurang på kvällen, så dagen blev inte så tokig trots allt. Nu väntar sängen alldeles strax, och imorgon får jag sova ända tills kl. 7.

Piff & Puff har ett svårslaget rekord när det gäller att födas tätt; bara 1 min. Undrar egentligen om det var ens det, för det gick väldigt snabbt. Fast det är kanske lite fusk att räkna tvillingar i den här "tävlingen"?

Oupsie - hoppla; nu verkar det vara saker på gång. Låter bra att de tar dig på allvar och inte argumenterar kring igångsättning. Kram!

Muggles - hur gick det med barnvagnen? Mitt svar var nog inte mycket till hjälp, men jag gjorde så gott jag kunde. Det verkar ju, på de andras kommentarer här, som att begagnade UJ fortfarande är hett villebråd, så då kanske det inte är så mycket prutläge trots allt. Svarade aldrig på det innan, men regnskydd ingår när man köper en ny UJ, så det var inget extra tillbehör i den där annonsen. Dock är UJ:s egna regnskydd kass; skrymmande, svåra att ta på och lätta att ha sönder. Vi köpte ett från Tulsa istället som är smidigt att dra på och inte tar någon plats.

Klockis - nämen; hur kan man glömma att berätta om en familjemedlem som dött? Förstår att du blev (mer) less. Tänkte på när du skrev "maken" nu hur fnissig och glad du var i höstas när du skrev det de första gångerna, och hur ledsamt det är att det blivit som det blivit nu. Kramar!

Till helgen tänkte vi införskaffa vanliga sängar till Piff & Puff, för nu har Piff knäckt koden till hur man klättrar ur spjälsängen. Inatt vaknade maken av att det var ljust i vårt sovrum, och när han gick upp och kollade hade Piff tänt alla lampor han hittat på övervåningen, och var på väg in i Puffs rum för att tända där också. Fast egentligen var det kanske inte så kul, för sen fick maken ägna 1.5 h och 7 "tillbaka-till-sängen"-försök för att få Piff att somna om. Hur får man de små liven att bli kvar i sängen när de kan ta sig ur om de vill? Är det nyhetens behag kanske, som snart lägger sig? Hoppas innerligt det, för annars har vi många jobbiga nätter framför oss. Hur har det funkat för er andra?

Apropå sängar; vad har ni köpt för första "riktiga" sängar till era barn? Vi har i princip bestämt oss för att köpa resårbottnar och lägga direkt på golvet, för att det inte ska bli så högt. Så småningom blir det ordentliga snygga sängramar, tänkte jag. Juniorsängar vill vi inte ha, för övernattande gäster ska kunna sova bekvämt också. Någon input?